Barnfritt par - hur göra med boendet? Stan eller landet?

Vi är ett par som inte har några barn, ett gemensamt beslut. Vi bor nu i stan i radhus. Vi funderar på om vi ska flytta ut till landet eller bo kvar i stan. Vi bor i en liten stad så det finns inga stora nöjen eller kulturutbud här. Det som är en fördel är att det är nära till jobbet samt att handla då vi behöver det. Samt att det finns många promenadstråk och upplysta vägar då vi är ute och promenerar då det är mörkt ute.

Vi trivs båda i natur och älskar att vandra, fiska och leva vid vattnet, pyssla i trädgården. Året om är vi ute i skog och mark på ett eller annat sätt. Jag funderar på hur det skulle vara att leva på landet hela tiden och inte bara göra utflykter till skog och natur utan verkligen bo där permanent. Jag har aldrig provat så jag vet ju inte hur det är. Minns när jag var tonåring så kunde jag bli rastlös att vara en hel vecka på landet vid vår sommarstuga, men då hade jag inte så mycket intressen av natur och fiske och liknande att jag inte hade så mycket att göra.

Nu bor vi tätt med grannar intill husväggen. Det skulle vara skönt att slippa. Men känner man sig isolerad? Vi trivs också i stan men som sagt är det sällan vi tar det av någon shopping annat än veckohandla mat osv. Blir det för jobbigt att pendla till jobbet? Ca 3 mil.

Hur tänker ni? Fördelar och nackdelar av att bo på landet?

Vi trivs båda med att bara vara vi två, inga större sällskap behöver vi. Ibland är det kul att umgås med andra men för det mesta räcker det att vara social på jobbet fem dagar i veckan.