Oense om städning

Han borde ställa in den. Det tar liksom 5 sek extra.

På samma sätt som han borde lägga sina smutskläder i tvättkorgen och inte på golvet nedanför.

Däremot om han är trött och lagat mat så är det ok att lämna disken på bordet en stund och ta den på kvällen. Man behöver inte lägga kaffekoppen direkt i diskmaskinen utan kan lämna på frukostbordet om man har bråttom. Grytor stekpannor som inte diskas i maskin är ok att ta dagen efter. Men inte varje gång, bara då man är extra trött eller har bråttom.

Så tycker jag iaf.

Men alltså, hur många sekunder kan det ta att ställa in tallrik,bestick och glas i diskmaskinen genast?? eller att diska en stekpanna? geez..hur fan ser det ut om en veckas disk ska stå på diskbänken..! Så trött kan man inte vara av kontorsjobb..jeesus alltså..

Oj, här kan vi låta disken stå ett par dagar ibland, nej, det är inte mer ohygieniskt att låta odiskad disk stå framme än i diskmaskinen (om det inte är sommar och massor av insekter), men ser rörigare ut, absolut.
Men att vänta till helgen om det är en måndag, kanske är att ta i.

Men det är lite, välja sina strider. Jag hade personligen inte skapat en konflikt om detta.

Så  mitt svar är, retar du dig på disken, ställ in den, annars kan du låta det vara.

Lämnar han disken på bordet i matsalen på jobbet också? Det här är ju oerhört löjligt. Som andra påpekat, det tar ett par sekunder att stoppa in disken i diskmaskinen och han står ändå precis där. 

Nej, du ska inte plocka undan hans saker. Jag kan även säga nu direkt att skaffa inte barn med den här mannen. Orkar han inte ens ställa in sin tallrik i diskmaskinen istället för att ställa den på diskbänken, bara för att han jobbat normala tider, så kan du väl själv räkna ut hur "mycket" han kommer orka när ni har barn också. Du gör som du vill givetvis, men kom inte och gnäll om några år för att han inte gör något och låter dig ta allt ansvar vad gäller hem och barn, för så kan du se redan nu att det kommer bli.

Jösses, är han så trött av en dag på kontoret att han inte orkar ta hand om disk efter sig själv?! Tur att han inte är bonde, städare, elektriker, sjuksköterska el dyl. Då hade han väl inte orkat borsta tänderna på vardagar. Skaffa inte barn med honom, vad du än gör!

Jag pluggar heltid, till 90% hemifrån. Maken jobbar heltid, alltid på plats på arbetet. Vi ser det inte som min uppgift att fixa med hemmet när jag är hemma, men ligger jag bra till så har jag inga problem med att röja lite och fixa tvätten om det behövs. Jag tar gärna på mig matlagningen och har oftast middagen klar när han kommer hem, sen hjälps vi alltid åt att plocka undan och sätter ner allt i diskmaskinen. Enstaka gånger är någon av oss trött, har bråttom eller annan orsak och då fixar såklart den andra det själv. Självklart ska jag inte plocka efter honom bara för att mitt "jobb" råkar befinna sig på hemmaplan.

Kan bara hålla med de andra.

Det har inget med trötthet att göra utan med vilken attityd man har. 

För mig är det viktigt med personligt ansvar. En del saker gör man för att man måste, inte för att man "känner" för det.
Jag ser det som en svaghet om normala, friska människor under vanliga omständigheter inte kan hålla ordning (det är min åsikt, ni behöver inte hålla med
och jag håller ett högt tempo och tycker om ordning och man mår bra av att röra på sig). 

Dessutom, om man vanligt till vardags är en ansvarsfull person så har man mera goodwill hos andra om man ibland, av någon anledning inte riktigt skulle orka. Det kan ju drabba alla.

När jag märker att jag underpresterar på ett område så försöker jag identifiera vad det är som är orsaken och komma på strategier som bidrar till att jag kan förbättra mig. Tex om jag är jättetrött så räcker det med att jag tar kanske en paus på en halvtimme, äter något och sitter ner lite, sedan orkar jag ta itu med det som måste göras.

Som jag växte upp var alla i huset uppe från 6 på morgonen vardagarna. Pappa var borta från 7 till 7 (pendling). Mamma jobbade hemma. På helgerna sov föräldrarna till max 7,30. Aldrig att vi barn fick sova halva dagen men det gjorde ju inte de heller så det respekterades ju. På helgen hjälptes alla åt även om det var mera traditionell arbetsfördelning. Men aldrig att disken stod framme efter någon måltid och vi hade inte diskmaskin till en början. Och det är avkopplande att diska så pappa brukade göra det, efter att ha varit borta 12 timmar. Det blev hans "egentid" med radion. Men vi hängde inte framför tv:n. Det var typ bollibompa och nyheterna och godnatt. 

Jag trodde förut att alla hade så ordnade liv som vi hade men nu fattar jag att det inte är så. Är mycket tacksam för min uppväxt med ordning och reda. Det grälades aldrig om sysslor och fördelning. Saker skulle göras och man hjälptes åt. 

Som andra skrev. Om du skaffar barn med den där mannen så räkna inte med att han kommer att hjälpa till med det jobbiga. 

Det låter som att det är en principfråga för honom snarare än en fråga om att inte orka. Att låter disken stå framme i en vecka är fruktansvärt äckligt. Säg att du pluggar hemma och det luktar, du står inte ut. Visa att du LIDER, att det inte handlar om att du ska få honom att göra som du vill bara.

Frpga: om du ställer in disken åt honom, vad kan han göra istället? I form av städning på helgen, hjälpa dig med annat etc. Försök att komma överens.

Om han vill vänta med sin disk tills på helgen, skaffa en stor hink och lägg all hans disk i den, lock och allt. Låt det äckliga ligga där.

Är han överhuvudtaget en människa som kan kompromissa och komma överens om andra saker?

Jag skulle inte säga att han har ett generellt problem med att kompromissa, däremot när det gäller städning så är det annorlunda.

Jag kommer ställa den frågan till honom, tycker det låter som en vettig kompromiss om det hade funkat. Dessvärre har jag inga stora förhoppningar, vad som än ligger till buds så kommer han troligen anse att jag ska göra det.

Om du tar all disk måndag och tisdag, samt han all disk lördag söndag (förutsatt att han jobbar vardagar) så är ni ifrån problemet fyra dagar av sju iaf ;)

Jag är uppvuxen likadant, men har (efter en utbrändhet med depression) blivit tvärtom. Här minimerar jag alla måsten så mycket jag kan, tillåter mig känna efter och mår mycket bättre.

En sak är säkert, jag hade aldrig kunnat leva med en person som är som du. Så hemma hos oss kan disken stå framme och stryktvätten kan ligga tills jag har lust att ta hand om det, inga tider om det absolut inte är nödvändigt. Inga listor, inga krav mer än de absolut nödvändigast.

Jag hade aldrig tagit en strid om disk

Jag uppsattar ditt svar lika mycket som alla andras här i tråden.

Detta handlar inte om att ha "rätt" eller "vinna" för min del, utan jag vill få en uppfattning om hur ett vanligt och genomsnittligt par har det hemma.

Det kan bli så att man kör fast i sin egen åsikt så mycket att man inte ser bristerna i den. Och det är vad jag försöker komma fram till med denna tråden, om jag fastnat i en konstig uppfattning om hur saker borde vara.

Jag tror inte du ska göra som alla andra, utan fundera vad som fungerar hemma hos er.
Vad är viktigt, vilka strider är viktiga att ta, måste man öht ta en strid alls (måste nog tillstå att det är väldigt, väldigt få saker som vi har tagit strider inom vårt förhållande, ungefär 25 år nu).
Det finns saker som är viktigt för mig, det finns saker som är viktigt för min sambo, då tar vi själva ansvaret över detta, eftersom vi vet att vi tycker olika och ingen har mer rätt än den andra, vi tycker bara olika (men vi stör oss inte heller på att den andra har en annan uppfattning).
Så ja, jag kan tycka att när man gör ordning efter maten (vilket sambon brukar ta på sig) så kan man även ta bort grytunderlägget från bordet, men jag säger inget om det, för det där grytunderlägget gör varken till eller från.
Han å andra sidan avskyr när det är skräp på golvet, så han är framme med sopborsten titt som tätt och tycker jag sprider saker omkring mig (med all rätt ;) ). Då tar han hand om det.
Han är också den som plockar ner i diskmaskinen (och jag plockar om :D )

Jag vet inte ur man citerar. 

Men jag gillar signaturen Sextiotalist. Den håller alltid en trevlig ton.

Jag förtår att mitt inlägg framstår som "jobbigt".

Jag är bipolär typ 2 och har aspergers. Så jag är ingen "super-människa" men jag anser att det är min skyldighet att se till att jag är balanserad och inte skyller mitt humör på mina diagnoser. Det är ingen carte-blanche. 

Mitt ansvar är att orka med mina barn (de bor hos pappan men vi umgås). Jag måste då dra ner på saker som kan göra att jag "faller bakom". Det är min skyldighet. Jag måste vakta noga på vad jag äter, ur jag sover och rör på mig. Och plocka undan efter mig.

Om en person lever i ett förhållande där båda är nöjda med att man diskar en gång i veckan är det väl bra men nu verkar ju TS inte nöjd. Och ni får förlåta mig men jag begriper inte hur man kan lämna disk i flera dagar. Då blir det ju MER när man tar tag i det. (Jag är INTE ironisk, jag förstår inte).

Jag har minimalt med prylar. Ser ingen mening med dem och de gör mig trött. Jag orkar inte hålla efter dem. Jag har få klädesplagg. Jag kan inte ha en massa tvätt liggandes så jag måste se vad jag kan göra för att hålla ordning på tillvaron och kläder intresserar mig inte speciellt mycket. Jag vill inte lära barnen att det är ok med disk i flera dagar och kläder slängda överallt. Så jag måste hålla min tillvaro på en nivå som gör att jag orkar med den. Jag kan inte sitta uppe på kvällen och strunta i disk och plock för om barnen kommer och saker ligger framme så blir jag stressad. De har rätt till en glad mamma så jag måste plocka undan. Och eftersom jag "småplockar" och håller igång hela tiden så behöver jag aldrig storstäda.

Jag anser ändå att en del saker gör man oavsett om man känner för det eller ej men det är nog en generationsfråga. Dagens generation skall ha ut mer av livet, allt skall vara "kul". Och man byter sällan personlighet bara för att man får barn.

Människor har i allmänhet för mycket prylar och kläder och spenderar därmed alldeles för mycket tid med att tvätta och städa. Eller så "vill/orkar" de inte plocka efter en arbetsdag för de vill göra roliare saker varje dag. Förr var helgen "rolig". Nu ska folk ha "kul" jämt. De vill "göra annat". 

Men hur fasen kan man inte orka med att ställa in ens disk i maskinen? Fast jag tycker det är jobbigt med diskmaskin. När jag levde med barnens pappa ville han köpa en till mig men jag vägrade. Jag älskar att stå och diska. Man får vara ifred, inge får störa en med annat. DET om något är egentid. Jag och disken och radion och tankarna. 

Iallafall...

Din kille är inte "trött". Han verkar tycka att du skall passa upp på honom. Det verkar ju inte som att han tycker att det kan vänta tills HAN har tid eller lust att ta reda på hans saker utan att han tycker att DU skall plocka efter honom.

Inte undra på att egoismen breder ut sig i samhället när folk inte ens vill hjälpas åt och ta ansvar hemma. 

Tack, nu förklarar du varför det är viktigt. Själv så är jag precis tvärtom, trivs inte när det för städat och vill gärna har lite smårörigt omkring mig. Men det viktigaste är att man mår bra i sitt eget hem, för det är där man ska tanka energi.

Men för i helvete??? Han får väl ringa sin mamma då så hon kommer och ställer in det!

Min man diskar efter oss båda (har ingen maskin) VARJE kväll trots att han jobbar 45-50 timmar i veckan. Och han är då inte Stålmannen. Och han hade blivit skitsur om jag inte spolade av mina grejer.

Skaffa inga barn med den där karln. Då kommer du starta en ny tråd här om några år om hur utmattad och ledsen du är.

Jag tycker helt klart han ska ställa in det i maskinen. Ganska annorlunda situation men kan förklara min.

Mannen åker hemifrån 04.30 och är hemma oftast 15 eller 16 varannan vecka. Varannan vecka åker han 04.30 och är hemma någon gång mellan 18-20. Jag studerar och har lektion en eftermiddag i veckan resten är.på distans (pluggar 100%). Barnen är på skola/förskola/fritids 8-15.30. Denna tid är min skoltid även om jag är hemma. Får jag lust/tid/ork att städa, tvätta mm så är det en bonus men inget krav. Det jag inte hinner gör jag på kvällen isåfall. Jag lagar 99% av all mat, jag städar, handlar mm. Barnen får hjälpa till med disken, när vi är alla 6 personer tar jag i regel aldrig och dukar av bordet mm utan det sköter man och barn.

Det som gör att jag orkar denna fördelningen är att min man inte har några som helst krav på mig, han klagar aldrig även om det skulle se ut som kriget. Sen kommer han med fina kommentarer som igår, smekte mig på kinden och tyckte det var roligt att se mig pyssla hemma, det verkade som om jag var glad nu (haft ek höst med mycket ångest). Sånt ger energi. Sen har vi djur mm på gården som måste tas om hand, saker som ska lagas, den biten sköter han mer än mig. Han tar med alla barnen ut för att snickra ihop något i ladugården och då får jag lite lugn och ro :)

Gör du mer hemma annars också (matlagning, tvätt osv) tycker jag gott han kan städa upp efter sig. Om det däremot mest är småplock och ni delar på allt annat känns det väl inte orimligt att du plockar efter honom ibland. Man har oftast mer tid och energi över som student än heltidsarbetare.