Finns ingen mening från min synvinkel. ????

För det första är den där tanten dum i hela huvudet. Du ska inte lyssna på folk som är dumma i huvudet, finns ingen mening med det alls.
Det går inte att spå i framtiden heller eftersom inget är hugget i sten - framtiden är vad vi gör den till av det vi har.

För det andra så måste du sluta tro att andra har perfekta liv. Det finns ingen som har ett perfekt liv. De kanske har mer än du har just nu (partner, barn, jobb etc) men du vet ju inte vilka som tex hatar sitt jobb, som har en partner som är otrogen, som har en partner som inte lyfter ett finger hemma, som har belånat sig för att ha råd med allt, som har skitungar som inte kan bete sig etc etc etc)

För det tredje så när allt känns skit så får du försöka tänka på att härifrån kan det ju bara bli bättre!

Det var BRA att du lämnade en man som drack. Det hade aldrig blivit ett lyckligt liv.

Försök göra såhär nu. Först och främst kan du ringa socialkontoret och kolla upp om du har mindre än existensminimum. Jag tror att du kan ha det, beroende på vad din hyra ligger på.

Om inte, kolla om du har räkningar som du kan dra ner på. Vad ligger tex hyra, el, internet, mobil etc på? 1000 kr till mat är alldeles för lite pengar att behöva ha. Samtidigt så har du räkningar på 8000 så låter det ganska mycket eller dyr hyra, kan du flytta till billigare?

Vad söker du för jobb och vad vill du jobba med? Ett tips är ju att börja plugga till ett yrke som är brist, ex lärare, sjuksköterska eller undersköterska. Finns säkert fler bristyrken.
Du kan kolla om din arbetsförmedling kan erbjuda t ex undersköterskautbildningen, det gör de i vissa kommuner, eller gjorde förr.

och du, du är inte misslyckad! Du har fått en dålig hand med dåliga kort, men det betyder inte att du inte kan spela ut dem och få bättre kort!

INGEN seriös ?spåtant? skulle uttrycka sig så. INGEN! Förstår att det är svårt men det där måste du försöka glömma.

Sen tycker jag att du ska sluta bry dig om vad andra tycker om dig, och hurdana liv andra har, vilket du eg inte ens vet. De flesta visar bara de positiva sidorna på sociala medier. Det du ska fokusera på är att lära dig tycka om dig själv!

Håller med ovanstående om att du bör se över din ekonomi. Det brukar gå att spara in på lite; annars soc.

Håller även med om att en utbildning vore bra. Usk är en enkel och rätt snabb utbildning som garanterat ger jobb.

Även om utséende är en bagatell så kan det göra mycket för självkänslan att känna sig fin. Klipp dig själv, finns massor av filmer på youtube. Handla fina kläder på ex Röda korset för en billig peng. Skulle du få ekonomisk hjälp av soc kan de även stå för tandläkarkostnad. Det finns massor av knep på nätet hur man piffar till sig med sånt man har hemma.

Ang mat finns det också massor av tips på billigt. Gör storkok och frys in.

Sen funderar jag på om du har någon proffessionell att prata med? Lätt att hamna i en depression när det känns som allt får emot en.

JAG TROR PÅ DIG!

Hade missat din kommentar ang kuratorn. Gör ett nytt försök hos någon annan. Stå upp för dig själv och se till att du får den hjälp du behöver, och har rätt till!

Går jag in på soc och ber om hjälp kan jag räkna med ännu mer rapportering än vad af ger mig nu. Jag har försökt få hjälp av dom, de ville att jag först skulle sälja allt jag hade hemma. Möbler, tv, bil och presenter jag fått av min familj. Möblerna jag har är beg jag har sparat och fått presentkort för att ha råd med dom ändå är soffan och sängen helt trasiga. Jag har sålt allt jag kunde sälja men fick inte så mycket för beg saker. De ville att jag skulle sälja bilen som är 15år gammal och nu okörbar, vem vill ha en sönderrostad bil?!

Hyra 4400, inget Internet hemma, tv 399 som jag försökt säga upp men de vägra pga bindningstid som de faktiskt sa att det inte fanns ngn när jag teckna avtalet. Bara nödvändiga räkningar såsom el,fack,akassa,mobil kontantkort 269kr/mån samt försäkring på hem och bil. De sänkte min inkomst frst nu 403kr/vardag. Jag fick ställa av bilen medans den inte går att köra. Nu kommer jag ingenstans. Får ca 1400kr över som ska räcka till allt annat. Tråkigt att alltid hitta på ursäkter när någon frågar om jag vill fika etc. Finns ingen billigare bostad, kön är flera år.

Jag söker alla jobb det måste man om man är inskriven på af. Gör man inte det och rapporterar så stänger dom av en och man blir utan pengar enligt deras straffsystem.

Jo jag är en ytterst misslyckad person som ingen vill veta av. De vänner jag hade slutade höra av sig för längesen då jag hela tiden får hitta på ursäkter att jag inte kan. De vet inte om min situation. De tror att jag dissar dom istället.

Jag tror att jag hamna här som ett misstag, det var inte meningen liksom. Ett naturens nycker av misstag. Är det menat att ske så sker det brukar folk säga. Han gav mig en vän då Han visste att jag inte skulle orka med att kämpa ensam. Men när den enda vännen tillslut försvinner då är min kamp också slut. Då har jag ingen att bry mig om längre. Då är det slut. För finns det ingen mening finns det enbart ett slut. Någon hade förtjänat min livschans mer än mig.

Det går inte att glömma, hennes ord ljuder i huvudet jämt. Hon får rätt också verkar det som. Likaså som hon sa att jag skulle dö ensam och fattig. Men då känner jag ju mig hemma, ingen skillnad från då och nu ju.

Finns inget att tycka om. Fick höra häromdagen av en totalt okänd person att jag var ful och oattraktiv, det säger en hel del.

Som jag svara överstående så har jag försökt spara in på allt, t.o.m sålt av möbler och saker men det hjälper inte. Får bara ett tommare och kalare "hem".

Soc kommer ta det sista kämparandan ur mig, har sett hur dom gör emot folk. Där är man ingen person där är man ett nummer.

Jag är värdelös på utseendefixning, är som att sminka en gris typ. Gör ingen skillnad. Har varit på second hand och tittat men har inte ens råd att handla där. När andra handlar brukar jag hålla korg och kärra har ändå inte råd att köpa ngt. Fick presentkort på kläder för familjen tyckte att jag skulle sluta gå i trasiga stora kläder.

För att göra storkok måste jag handla till storkok. Sen lådor att frysa in maten i. Gör jag det har jag inte råd att köpa hygienartiklar eller ladda mobilen. Så man får välja makaroner eller korv. Brukar köpa utgångna varor i reakorgen men då ska man ha tur. Jag brukar gå genom butiken, handla det nödvändigaste sen gråta hela vägen hem.

Har provat att söka hjälp för att få råd och någon professionell att prata med. Fick ett papper med en ruta på hur man andas när man får panikångest, inte kan sova pga alla tankar, gråter sig till sömns för man verkligen inte vill dö ännu men det känns som enda utvägen, gråter i duschen så det inte syns, sätter på en fasad utåt men faller ihop när ingen ser och när man inte ätit på ett par dagar mer än nån knäckmacka och torr muslii börjar gråta när någon frågar om man vill äta med dom. När familj äter pizza men man själv vill inte ligga till last och man går iväg för att inte bli hungrig av lukten. Man känner sig som en parasit. En misslyckad parasit som hanterar livets eviga kamp med ömsom aggressivitet utåt ömsom tårar som faller när ingen ser.

Det finns inget att tro på. Mitt liv har ingen mening. För om meningen med mitt liv är evig kamp om att hålla huvudet ovan vattnet och överleva, inte leva. Då kan jag lika gärna ge upp och ge min plats till någon som förtjänar den mera.

Är mitt liv inte annorlunda den dagen min vän försvinner så ger jag upp. Då har jag längre inget ansvar att stå upp till.

Så otroligt ledsen att läsa din TS!

Hade hoppats på att jag var den enda med ett jävla skitliv som inte blev som jag hade planerat, över huvud taget & nu kan det inte bli värre. Jag skäms för att ev träffa gamla klasskamrater Jag är den enda som misslyckats totalt.

Har inga vänner, min familj vill inte veta av mig, jag har aldrig blivit älskad tillbaka av någon. Jag är 40+ och fortfarande ensam & oälskad.

Jag trodde att allt skulle bli bättre snart, men för 3 dygn sedan tog jag en överdos med paracetamol för att jag inte orkade leva längre.

Tyvärr blev polisen inkopplad & haffade mig i sista sekunden, så jag kom hem idag från 20 timmar medicinering mot förgiftning av paracetamol.

Jag vill fortfarande dö....

Jag kan inte tänka mig något värre än att bara sitta hemma & glo på 4 väggar, alltid helt ensam, på existensminimum & nu får jag prata högt med mig själv istället för mina katter, eftersom de inte kan flytta med mig av flera orsaker

För min sambo dumpade mig utan förvarning, sedan vi bott ihop sedan 1999, & flyttar snart till en egen lägenhet & jag blir hemlös om några mån, för jag får tydligen inte ens en lägenhet i tid.

Jag är döende i kronisk undernäring, då jag inte längre kan äta & dricka pga okänd, viscoral buksmärta efter 2 operationer.

Ingen orkar leva med så lite smärtlindring att 4 st diagnoser har försämrats så mycket att jag inte längre kan, vill eller orkar leva med smärtan

Läkaren som tog ifrån mig smärtlindringen & personalen på psykiatriska mottagningen vet mycket väl hur självmordsbenägen jag är, men ingen bryr sig. Ingen bryr sig om konsekvenserna FÖR MIG! Dvs, att jag inte längre ORKAR leva, för detta är inget liv med värde & livskvalitet.

Jag har dessutom fått veta av min läkare att jag ALDRIG kommer att få den dos smärtstillande jag behöver för att överleva, och nu drar hon väl in all smärtlindrig. Hon vägrar inse konsekvenserna av sitt agerande: att hon medvetet dödar mig.

Så läkaren får ta ifrån mig den enda vården jag har erbjudits, den enda medicinen som jag kan ta, så jag långsamt & utdraget plågsamt dör av kronisk näringsbrist & nu tydligen även vitamin-& mineralbrist.

Men JAG fick inte själv bestämma hur & när jag skulle dö!

Fy fan för det här jävla vidriga landet, där alla män tydligen är otrogna, ljugande jävla vidriga apor & uppenbarligen sexmissbrukare, särskilt på dejtingsajterna!

Där det inte går att hitta en enda normal man! ALLA ljuger om att de INTE bara vill ha sex & de är absolut singel (inte) & jag har blivit så svårt sviken 3 ggr nu på 3 år så nu ger jag upp hoppet!

Jag vill inte känna mig som vilken unyttjad & utbytbar hora som helst, då kan jag lika gärna ta betalt också, om jag nu ska tvingas till att ha allt möjligt sex, med främlingar redan första gången vi träffas.

Och sedan blir jag ändå dumpad & skulle bara känna mig äcklig & utnyttjad & vad fick jag ut av det hela?

Jag vill bara bli älskad för den jag är, men tydligen duger jag bara till sex & inget mer eftersom jag dumpas varje gång, för att jag vägrar ha sex med en främling & vill lära känna mannen först innan.

Antingen mer eller mindre knäppa sex(missbrukare) & -galningar & deras bedragna fruar (jag visste inte ens om att han ljög om att han var singel! ) eller gnällspikar som kommer att dö som oskulder här på FL.

Jag föredrar nog att leva mitt skitliv ensam & nästa gång blir det ingen som hittar mig för tidigt.

Önskar jag hade ett vapen så jag äntligen kan få dö...

Jag hoppas att du idag mår bättre. Jag har tänkt mycket på dig. Jag ser efter din berättelse att du hamnat fel i vården, de får inte släppa dig om det finns suicidrisk samt om du gjort suicidförsök. Vet du att det finns hjälplinjer där du kan få prata med professionella personer som kan hjälpa dig? 

Hjälplinjen på telefon 0771-22 00 60.

Bris - Barnens rätt i samhället på telefon 116 111.

Jourhavande medmänniska på telefon 08-702 16 80.

Jourhavande präst nås via 112.

Mind Självmordslinjen, chatt via mind.se eller på telefon 90101.

www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Sjalvmordstankar/ 

Jag vet att det är svårt att lägga sin energi och ork på att läsa långa texter, men bryt ner den. Ta en bit åt gången sen tänk över den. Välj den linje som passar dig bäst. För min del passade den hjälp som fanns och finns närmast mig plus detta forum för att jag inte ska ge upp om att det finns vänliga människor som vill väl, som vill hjälpa. 

Tråkigt att höra att du råkat på ett as till karl, han kanske var släkt med två av mina x? En skämdes för att jag var yngre än honom, när han va osäker hotade han mig och min familj. Det sista han gjorde var att slå en mobil i huvet på mig. Sen flytta jag över en natt och bytte bil,bostad,nr och stängde alla sociala konton som han visste om. Den andre innan honom tyckte att jag inte var flickvänsmaterial, utan ville bara ha mig att ligga med. Inget annat. Jag sa ifrån då stalka han mig istället. Fick flytta där med. Jag samla mod sen stack jag. Jag är värd något bättre än dom två! Jag sa till mig själv:" Jag är värd bättre, tänk om jag ex kan få en man som ex är läkare eller nåt liknande som är snäll och omtänksam som älskar mig för den jag är. Då väljer jag hellre honom än dessa två losers!" Så jag gjorde som jag tänkte och gick. Jag har varit nertryckt och ramlat många gånger men valt att resa på mig och kämpa vidare. Många gånger, som denna gången när jag skrev inlägget, ville jag ge upp. Jag tog modet till mig och berättade för min familj och vänner. Fick stöd och kunde resa mig igen. Har troligen rest mig nu tusen gånger känns det som. Men jag vill inte lämna min familj. Vill inte att min mamma ska sitta där hos begravningsbyrån och välja kista, urna,gravsten,blommor och psalmer åt sitt barn!! Jag vill inte orsaka den smärtan det skulle ge min familj!! Vi har begravt släktingar och vänner både för tidigt och när livet tagit slut naturligt vid hög ålder. Det får räcka nu! Jag väljer livet jag väljer att kämpa! Kan man drömma om det kan man leva det! 

Kämpa vidare! Lova det! 

Kramar!