• Anonym (Sandr­a)
    Äldre 24 Jan 08:59
    8455 visningar
    89 svar
    -1 +1
    89
    8455

    Snarkningarna förstör familjen- han vägrar ta det på allvar!

    Jag HATAR min man.

    Och det här är en varning till alla andra: dejta ALDRIG en snarkare!!!

    Min man snarkar som en gris hela nätterna. Jag vaknar om och om igen. Jag kan vakna mer än tio gånger per natt. Och såhär fortsätter det år efter år. Jag är så trött på dagarna. Vaknar aldrig utvilad utan med yrsel, huvudvärk och genomuselt humör. Hela dagarna är som en dimma.

    Det stör även barnen som ligger i rummen bredvid. Särskilt mitt äldsta barn som går i högstadiet. Det här är ett barn som vaknar mitt i nätterna och ropar  förtvivlat "tyst" och "håll käften". Han har problem med enorm trötthet i skolan och somnar ibland på lektionerna.

    Vårt yngsta barn som går i förskoleklass vaknar också men mer sällan.

    Vi har tyvärr bara tre rum, det finns inget extra rum där min man kan sova.

    I våras gjorde han en undersökning då han fick sova en natt med mätutrustning som ska mäta sömnapnéer. De hittade inga så från vårdens sida var det "tack och hej då".

    Jag blev irriterad på min man för att han inte låg på mer. Jag hade till och med spelat in hans sömnapnéer och snarkningar och berättat detaljerat för honom innan läkarbesöket att han får sömnapnéer upprepade gånger på nätterna. Det är extremt i perioder. Vissa nätter kan han dock sova utan apnéer och en sådan natt råkade infalla när han gjorde undersökningen.

    Han vägrade lyssna på min inspelning och tog inte med den till vården. Han låg inte på vården. Han ville inte ta på allvar att snarkningarna håller mig vaken. Hänvisar bara till att han har gjort undersökningen och att den inte visade något. Men de gjorde inte ens en så enkel sak som att titta in i näsan. Det kanske är en så enkel sak som polyper som bara går att bränna bort? Eller allergi/svullnad som enkelt kan behandlas med nässpray?

    I natt har jag återigen sovit i en svinstia. Med snarkningar som skorrar i rummet. Pustningar. Flämtandet efter luft. Hela jävla natten. Och jag tänkte: "jag hoppas att du kvävs din jävel så det blir tyst". Jag vet inte när jag fick sova en hel natts sömn senast och jag orkar inte längre. Det här är värre än vakenperioden under ett barns första levnadsår. Ett spädbarn väcker mera sällan.

    När jag tog upp problemet med honom nu på morgonen så sa han att det inte finns något att göra. Jag blev helförbannad. Skrek åt honom att han kan prova nässpray, att sy in tennisbollar i T-shirten så att han inte hamnar på rygg, att han kan prova ut en bettskena, låta någon undersöka näsa och svalg- inget av detta har han velat testa eller gå vidare med.

    Och han SKRATTADE åt mig förut när jag tog upp det. Säger att han inte kan sova om han ska ha t-shirt på sig. Han nonchalerade mig och SKRATTADE! Jag blev så förbannad på hans ignorans att jag drog en sked i spisen så emaljen sprack. Och då sa han att jag borde läggas in på psyket.

    Ska JAG läggas in på psyket eller ska han ta tag i det som orsakar störd nattsömn varenda natt år efter år? Är det inte HAN som har ett problem som håller hela familjen vaken med sina gris-ljud?

    Jag orkar inte mer när jag inte får sova. Det går ut över mina studier, jag orkar inte studera mer utan sitter och somnar flera gånger per dag. Allt är som en dimma och jag är förtvivlad.

    Jag hade inte sovit sämre om jag hade en gris som gick runt och grymtade i sovrummet på natten. Det är precis så han låter. Den som inte har levt ihop med en sådan person vet inte hur illa det är. Men såhär låter det. Oftast håller det på HELA natten så kör filmen två gånger i natt med datorn en halvmeter från örat om du vill uppleva det. Använd inte för låg ljudvolym, det är inga små grymtningar utan höga skorrande ljud som väcker barn i andra rum som vi pratar om. Så gör du det under några års tid och ser hur du mår:





    Jag tror jag kommer skilja mig. Jag orkar inte vänta på att han ska ta det på allvar. Jag orkar inte vänta på att det ska provas ut några metoder. Jag orkar inte vänta på att han ska stå i kö till eventuell operation. Det har gått för långt och jag är knäckt på grund av bristen på sömn. Jag är yr, vimsig, har dåligt minne, kan inte koncentrera mig på studierna, är alltid på dåligt humör. Jag bryr mig inte ens om ifall han söker hjälp idag. Det är försent och han måste ut härifrån.

    Mannen som jag älskade kan jag inte känna något för längre. Jag hatar honom innerligt för att han inte bryr sig om oss andra och tar tag i problemet. Hatar honom! För mig är han mer som ett föremål och jag skulle tycka bättre om ett bullrigt ventilationssystem än honom.

    Mitt tips till kvinnor som män: bli ALDRIG tillsammans med en snarkare. ALDRIG NÅGONSIN!!! Du kanske tycker det är gulligt i början men år två, tre, fyra, fem, sex, sju med störd nattsömn: det är tortyr. Jag har hamnat i situationen att jag inte längre kan fungera som människa och sköta jobb och studier. Jag har varit sjukskriven i omgångar på grund av trötthet, sömnbrist och utmattning.

    Och han tycker att JAG ska läggas in på psyket för min reaktion förut. Det är HAN som borde flytta till ett uthus (jag skulle säga en stia).

    Ta reda på så snart som möjligt om personen snarkar och om det är så- träffa någon annan istället. Snarkningar tenderar att bli värre med åren. Låt det bli ett kriterium i ditt partnerval för det riskerar i svåra fall att göra dig sjuk och allvarligt förstöra ditt liv!

    KOMPROMISSA aldrig med dina grundläggande behov i livet. Låt aldrig en partner gå före ditt behov av sömn. DEJTA ALDRIG EN SNARKARE!

    /Förstörd- snart kommer jag önska att jag får läggas in på psyket för där kanske man kan sova

  • Svar på tråden Snarkningarna förstör familjen- han vägrar ta det på allvar!
  • Anonym (Sandr­a) Trådstartaren
    Äldre 24 Jan 10:44
    #21
    Anonym (Timmerstocken) skrev 2019-01-24 10:35:54 följande:

    Jag började snarka för fem-sex år sedan. Min fru blev galen på mig, men jag gjorde allt jag kunde för att inte snarka. Det blev så att vi båda var mer eller mindre vakna nätterna igenom. Sedan började jag sova i gästrummet, och vi båda sov bra.

    Sedan började jag fundera på varför jag snarkade så hemskt, och kom fram till att det var nog i samband med att vi skaffade hund det började.

    Jag testade avsvällande nässprej (Nasonex) och efter ett par veckor var snarkandet nästan borta. Så nu sover vi tillsammans igen, utan några större problem. (Ibland snarkar jag lite, om jag sover på rygg. Men då buffar hon till mig och jag blir tyst.)


    Tänk om min partner vore som du! Att han försökte lösa problemet. En empatisk människa struntar inte i det...

    Kanske det bästa jag kan göra är att skilja mig? Problemet är ju ignoransen i första hand. Snarkningarna i andra hand om det visar sig att de inte går att åtgärda men då tänker jag att man får hitta lösningar då. Exempelvis en annan bostad där man kan ha varsitt rum...

    Jag förstår inte att han struntar i det. Att han låter det gå ut över oss andra. Jag är både ledsen och förtvivlad/frustrerad. Främst är jag trött. Och jag har blivit sjuk av det här. Jag håller just nu på att gå om en kurs för att jag inte orkade åka till universitetet när den gick. Jag var tvungen att vara hemma och sova. Och jag kommer inte bli riktigt klar den här gången heller. Och mitt CSN är indraget tills jag har tagit poängen.

    Det måste vara så att han inte förstår allvaret vad jag än säger.

    Jag hatar det här.
  • Äldre 24 Jan 10:44
    #22
    Mongoliet skrev 2019-01-24 10:08:21 följande:

    Kanske om kvinnor kunde gå med på att ha det svalare i sovrummet så skulle männen bli glada. Alla män borde göra slut om inte det sker. Vem bestämmer temperaturen hemma. Kvinnor såklart & männen hatar det.


    Vadå kvinnor borde? Jag vill ha det iskallt i sovrummet, helst öppet fönster och ingen rullgardin. Mannen vill ha det varmt med rullgardinen nere. Hur tror du vi sover? Jepp, mörkt och varmt. Tro inte du vet hur andra människor lever.
  • Anonym (Timme­rstock­en)
    Äldre 24 Jan 10:45
    #23
    Anonym (Sandra) skrev 2019-01-24 10:38:06 följande:
    Men det skulle inte lösa problemet, maken stör ändå resten av hushållet. Det är väldigt lyhört i vår lägenhet och min stora vaknar ju av snarkningarna..

    ...

    Om jag ska bli frisk och kunna jobba och studera igen så måste han nog flytta så vi andra kan leva normalt. Jag önskar honom dit pepparn växer!

    Samtidigt är jag ledsen över att han bryr sig så lite om oss att han inte tar tag i det. Vi kan ju inte ha något större värde...
    Spela in honom med mobilen då han är igång som värst. Visa upp det dagen efter och påpeka att du inte kan sova då han låter sådär.

    Har du testat att sova med öronproppar? Inte det mest behagliga, men kanske värt det?
  • Äldre 24 Jan 10:47
    #24
    +1

    Till ts: puttra till maken så att han vaknar varje gång han börjar snarka och påpeka "oj, nu snarkade du igen. Jag bara väckte dig eftersom du hamnat på rygg igen". Efter några veckor av störd sömn kanske hans lust att ta tag i det ökar.

  • Anonym (Lider med dig!)
    Äldre 24 Jan 10:49
    #25
    sextiotalist skrev 2019-01-24 09:12:39 följande:

    Vi har varsitt sovrum, för att inte väcka varandra. Inga sura miner, vi tycker båda att sömnen är viktig, så vi prioriterar den.

    Som det är nu, så är det nog så att du får lov att flytta ut ur sovrummet, isolera de andra rummen och så får han skratta där för sig själv, när du tittar efter ett annat boende så att du och barnen kan få er sömn.


    Tycker dock han kan få flytta ut ur rummet, inte hon. Samt att han behöver en ordentlig attitydförändring där man inte skrattar sin partner rakt upp i ansiktet när hon tar upp något viktigt!
  • Little­Sunshi­ne84
    Äldre 24 Jan 10:53
    #26
    Mongoliet skrev 2019-01-24 10:19:15 följande:

    Men snackar vi inte alltid i generella termer? Jag gissar på 95 % av kvinnorna vill ha det varmare än sina män.


    Jag vill ha öppna fönster på vintern. Min man sover med kläder och extra täcke :)
  • Anonym (Sandr­a) Trådstartaren
    Äldre 24 Jan 10:54
    #27
    Anonym (Lider med dig!) skrev 2019-01-24 10:43:25 följande:

    Tycker otroligt synd om dig TS och hur du har det! Mitt ex hade samma problem med snarkning som din man och fyfan vad hemskt det var!! Jag fick inte sovit ett smack; vaknade också av hur han slutade andas för att sen dra världens högsta jävla snarkjävel, för att sen snarka normalt i typ 3-4 min, för att sen sluta andas och dra in hårt igen osv osv... Ja, man kan bli galen! Vi är inte tillsammans längre då har var en jävla idiot på många plan, men är nu tillsammans med en man som är knäpptyst när han sover och den fröjden är obeskrivlig!

    Men TS, din man är en fullblodsegoist! Förstår inte hur han kan skratta dig i ansiktet när du av ren frustration blir arg för att du ALDRIG får sova?! Han skiter totalt i dina känslor och era två barn, för att det inte är hans problem?? Vart är omtanken och hans respekt för er?? Usch, jag blev arg bara av att läsa det! Såhär ska du absolut INTE ha det! Jag tycker att du ska tala med ditt äldre barn, att ni går ihop er och sedan sätter er ner och får honom att lyssna på den där inspelningen. Vägrar han ännu en gång, så får du nog kasta ut honom och be honom bo på hotell och senare skilsmässa. Det handlar inte bara om snarkningen - utan mer hur han uppenbarligen skiter totalt i era behov, sålänge han får sova. Ni är helt oviktiga på den punkten, och det är det som är så sjukt! Han borde ursäkta sig och försöka ALLT, men istället skrattar han dig i ansiktet?! Nej, usch och fy för såna män!!

    Man kan bli galen av att inte få sova!! Var en tortyr på medeltiden har jag för mig, så ja förstår att du känner att du håller på att tappa det! Du har dock helt rätt!! Lycka till!


    Jag vet inte om han är oempatisk. Eller om han inte förstår. Eller om han skäms. Jag vet inte vad det är. Han kan vara omtänksam på andra sätt. Men det spelar ingen roll om jag aldrig får sova.

    Det känns som tortyr. Ibland, när jag känner att sömnattackerna kommer över mig på dagarna, så kan jag tjuta eller skrika då ingen hör. Kan inte köra bil heller jag är alldeles för dimmig för det. Kan inte lita på att jag kan vara vaken bakom ratten. Känner själv att jag sitter okoncentrerad och drömmer mig bort. "Hoppsan, det är visst rött" och så en tvärnit. Så jag har slutat köra bil.

    Frustrationen och stressen gör det också svårt att somna, jag blir övertrött och kan ligga och stirra tomt i taket utan att falla i sömn. Tänker att det spelar ingen roll för jag blir ändå snart väckt.

    I höstas sov jag två nätter på ett vandrarhem med en vän. Med folk som gick och smällde med dörrar i korridoren och låg och pratade och skrattade, med en ventilation som levde f*n. I ett kvavt rum på en alldeles för hård säng. Ändå har jag inte fått så bra sömn på flera år.

    Han fattar inte själv hur han snarkar. Och sömnapnéerna är han helt omedveten om också.

    Han snarkade redan när vi träffades men tyst så det inte störde så mycket. Det blir hela tiden värre och värre.

    Vet inte vad det är för han är väldigt vältränad, dricker inte, röker inte...

    Däremot snarkar hans pappa, faster (som sover med en apparat för detta) och hans farmor. Så det är väl ärftligt.

    Jag är i alla fall bara trött, trött, trött. Så trött att jag kanske inte orkar vara ledsen om  det tar slut och han flyttar. Jag orkar ingenting mer- jag ORKAR INTE!
  • Anonym (Sandr­a) Trådstartaren
    Äldre 24 Jan 11:00
    #28
    annabellelee skrev 2019-01-24 10:47:42 följande:

    Till ts: puttra till maken så att han vaknar varje gång han börjar snarka och påpeka "oj, nu snarkade du igen. Jag bara väckte dig eftersom du hamnat på rygg igen". Efter några veckor av störd sömn kanske hans lust att ta tag i det ökar.


    Redan testat. Han somnar om direkt. På morgonen minns han inte att det har hänt. Han verkar inte lida så mycket av sina snarkningar heller. Något trött är han men han skyller det på annat, som träningen, studierna, stressad familjesituation och så vidare.

    Dessutom- när han har lagt sig på sidan dröjer det tio minuter innan han är tillbaka i ryggläge och börjar snarka igen.
  • Little­Sunshi­ne84
    Äldre 24 Jan 11:00
    #29
    Anonym (Sandra) skrev 2019-01-24 10:38:06 följande:

    Tyvärr är vi väldigt trångbodda. Vi har vår dubbelsäng i en sovalkov i vardagsrummet som är avdelat med tygdraperier. Barnen har varsitt av de två sovrummen. Vi bor alltså i en liten trea.

    Det går inte att ligga i hallen eller badrummet. Möjligtvis att det går att tränga in en madrass mellan köksbordet och diskmaskinen i köket. Det skulle nog fungera.

    Men det skulle inte lösa problemet, maken stör ändå resten av hushållet. Det är väldigt lyhört i vår lägenhet och min stora vaknar ju av snarkningarna..

    Jag förstår inte varför han inte vill åtgärda problemet. Det är som att det inte finns. Han verkar mest irriterad för att jag är irriterad och trött och sover på dagarna, han stör sig på det. När F*N ska jag annars sova? Jag kan inte somna om när han väcker mig på nätterna. En typisk natt för mig är ca 4 timmars sömn som är uppstyckad av uppvaknanden. Jag får ju ingen djupsömn!

    Om jag ska bli frisk och kunna jobba och studera igen så måste han nog flytta så vi andra kan leva normalt. Jag önskar honom dit pepparn växer!

    Samtidigt är jag ledsen över att han bryr sig så lite om oss att han inte tar tag i det. Vi kan ju inte ha något större värde...


    Jag är sömnstörd sedan barnsben och lider i perioder av för lite sömn, så jag förstår verkligen hur plågsamt det måste vara!

    Även om du skulle finna en lösning på vart och hur ni skulle sova så är det helt fel väg att gå. Mannen måste ta itu med problemen och gör han inte det så har han själv valt att splittra familjen.

    Kan du fixa öronproppar åt barnet som störs?

    Skriv en åtgärdslista till din man med en tidsram, fungerar inte det eller att han inte accepterar det så gör slag i saken och separera. Hemskt ja, men för lite sömn knäcker den bästa.
  • Little­Sunshi­ne84
    Äldre 24 Jan 11:03
    #30
    annabellelee skrev 2019-01-24 10:47:42 följande:

    Till ts: puttra till maken så att han vaknar varje gång han börjar snarka och påpeka "oj, nu snarkade du igen. Jag bara väckte dig eftersom du hamnat på rygg igen". Efter några veckor av störd sömn kanske hans lust att ta tag i det ökar.


    Eller använda sprayflaska med iskallt vatten
Svar på tråden Snarkningarna förstör familjen- han vägrar ta det på allvar!