Hur träffar folk varandra i sverige?

Hade jag varit dig så hade jag sett mig omkring på jobbet, i bekantskapskretsen .

I min bekantskapskrets verkar man hitta sina partners på dagis, inte dagisbarn då givetvis men andra föräldrar när man lämnar och hämtar. Det verkar vara en riktig köttmarknad. Men då gäller det bara att få barn först och det saknar jag. Dessutom fattar jag inte hur man hinner ragga samtidigt som man har ungar och skall hem eller till jobbet. Det lär ju krävas en enorm förmåga till multitasking, men det kanske man utvecklar som förälder?

Sverige är fullt med vanliga svenska kvinnor som är tillsammans med vanliga svenska män. Ska vi sedan börja titta på statistik så inser vi att majoriteten av alla kvinnor i relationer lägger ner mycket mer tid på hushållssysslor, får sköta barnen i större utsträckning, vabba mer, arbeta mindre för att hinna med osv. Med det sagt, inte är svenska vanliga kvinnor tillsammans med riktiga kap inte, utan de flesta får nöja dig med mediokra och rätt egotrippade män.

Må hända kvinnor har lättare att matcha på tinder och sånt. Men det är ingen dans på roser i dejtingvärlden för kvinnor heller. Många män verkar swipa höger på allt och svarar sedan inte om det blir en match. Och mycket sållande bland idioter för att hitta någon vettig. Tror både kvinnor och män får lägga ned oerhört mycket tid innan man hittar en partner.

Sen är vi antagligen stela och svåra i Sverige mot andra mer öppna länder. Där kommer väl dessa dejtingsidor väl till pass. Dom flesta verkar träffas över nätet idag.

Jag träffade min man på qruiser av alla ställen. Det är snart 13 år och tre barn senare nu och vi håller ännu ihop. Qruiser är faktiskt det ställe jag hittat några av de finaste människorna i mitt liv på, men man får lära sig gallra, finns väldigt många rötägg där också.

Han bodde i sthlm och jag ?ute på vischan?, hade distansförhållande första året innan vi flyttade ihop.

Tror inte det stämmer. Vi välkomnar flyktingar. Bara se dig omkring vad många vackra människor från andra länder som värmer upp vårt frusna svårmord.
Varför inte dejta nån från ett annat land?
Pride är stort i Sverige. Känns långt ifrån föreställningen att svenskar är stela och svåra.

Jag fick kontakt med min man på mötesplatsen.se för snart 2 år sen :) det är lite utav en "bonde söker fru"-historia, den stora skillnaden är att vi slapp tv-kameror och jag slapp konkurrensen med fler kvinnor ;)

Svårmod. 

Det sker väl i alla fall inte på dagis i nån större omfattning? Lär ju vara mer troligt att huvudsaken av r

aggandet skrev när barnen har lekträffar, på kalas, på lekland, aktiviteter osv.

Jag hade problem med raggandet i ungdomen. Jag hamnade alltid i kompisrelation med tjejerna när jag försökte vara uppvaktande och uppmärksammade dem. Inte sällan ledde till att jag lagade och fixade saker åt tjejerna istället för att få en flickvän.

När jag närmade mig 30 år insåg jag var problemet var och ändrade helt attityd. Istället för att vara lyhörd och försöka hjälpa tjejer och på den vägen ta mig närmare dem var det den tuffa direkta attityden som gav flickvänner och ligg.

Oftast raggade jag på nattklubbarna och ingen av oss var nyktra. Men det gav utdelning och dejtande kom igång och andra tjejer i närheten tyckte plötsligt att jag var attraktiv eftersom jag hade sällskap!?

Något innan jag fyllde 30 träffade jag min sons mamma som faktiskt raggade upp mig. Tyvärr sket sig förhållandet efter 6 år men det var bara att slicka såren och ut å ragga igen.

Jag träffade min nuvarande via Spray date, altså online. Vi har snart varit ihop i 9 år. Vi har fungerat bra ihop då vi har liknande intressen, samma humor och ingen av oss vill ha barn.

Många säger att man kan träffa folk ute på krogen/klubben, men då jag nästintill får ångest bara av att befinna mig på sådana ställen så var det aldrig ett alternativ. Plus att hade jag väl träffat en tjej eller kille där så hade denne nog naturligt varit mer intresserad av att festa och dricka än vad jag är.

Många säger också att man kan träffas på andra samlingar, exempelvis under utbildning, på arbetet eller via fritidsaktiviteter, jag vet inte, det har aldrig fungerat för mig, de få gånger jag försökte flörta i skolan så besvarades det oftast med ett hånskratt eller ignorerande.