1234568 skrev 2019-01-26 21:20:42 följande:
Så när ens partner går bakom ryggen på en, då ska man komma ihåg att vara snäll, trevlig och lugn när man tar upp det. Du skämtar eller? Inte heller arg eller anklagande... jösses...
Skulle det varit min partner som tog emot bilder av nakna kvinnor, och kommenterat att han typ vill dra över dem..Ja jag hade antagligen lämnat honom. Hade jag inte lämnat, så hade det minst sagt tagit eld i huset minsann. Jag hade varit allt annat än snäll och trevlig.
Inte nog med vad han gjort, men han har hemlig hållit det också, medan ni försökt få barn. uff...illa!
När man blir illa behandlad, så är den sunda reaktionen en reaktion. Det är inte sunt att i det läget klara av att behålla lugnet. Sedan kan ju ilska och besvikelse visas på många sätt, men hur man ska reagera finns det inget rätt och fel på. Åtminstone så visar man tydligt att man inte accepterar att bli behandlad illa när det finns ilska, besvikelse som syns. Risken med att behålla lugnet är ju att den andra faktiskt inte inser till vilken grad han sårat dig. För det är signalen man sänder non verbalt om känslorna inte syns.
Man ska inte behöva dalta och smeka kinden på den som behandlat dig illa!
Min poäng är inte att man ska dalta och smeka kinden på den som har behandlat en illa. Min poäng är heller inte att man ska acceptera ett beteende som skadar en. Min poäng är att man vinner ingenting med att vara arg och anklagande. Tvärtom har det en tendens att få motsatt effekt, och den som blir utskälld känner sig istället rättmätigt felbehandlad - och får på så sätt en legitim anledning att bortförklara sitt eget dåliga beteende.
Att skrika och svära och kasta runt mer eller mindre grundlösa anklagelser (för ja, det brukar ofta komma sådana också, upptill dem man har belägg för) - ja, det är absolut en väldigt, väldigt normal och mänsklig reaktion, och jag har aldrig sagt att det är fel (i betydelsen förkastligt; moraliskt fel) att reagera på det sättet. Tvärtom: just för att det är en väldigt naturlig reaktion tog jag fasta på just det i mitt tips till ts - att hon skulle försöka att inte låta sig ryckas med av sina känslor. Men det som är en naturlig och fullt begriplig reaktion är inte alltid det bästa. Man når för det allra, allra mesta betydligt bättre resultat genom att inte låta sig dras ned på treåringsnivå.
Med allt detta sagt tycker jag ju helt klart dessutom att man alltid ska försöka vara öppen och förstående, och faktiskt tänka efter om ens upprördhet är befogad eller inte. Har den som behandlat mig fel faktiskt
gjort fel, eller är det kanske jag som har en skev syn på saker och ting? Denna bedömning kan dock bara den som har blivit utsatt göra. Det som upplevs som fruktansvärt förnedrande och hemsk behandling av en person kan ju upplevas som en skitsak av en annan, så här går det ju inte att säga vad som är rätt och fel. Det var det jag menade när jag skrev till ts att "well, det finns ju inget objektivt svar på det, eftersom det helt avgörs av huruvida det faktiskt
är en grej för
dig."
Är du med på hur jag tänker?
