• Bollkillen

    Är det bara jag som känner såhär

    Jag håller på att gå in i väggen på jobbet. Jag trodde att det skulle bli bättre men stressen släpper inte. Jag har pratat med min chef och hon undrar om hon kan avlasta mig med något men ändå så har jag sjukt mycket att göra. 


    Jag sitter kvällar och en helgdag utöver full arbetsvecka. Jag trivs med mitt jobb men har det alldeles för mycket. Och för mycket ansvar som gör att jag har en klump i magen av att saker inte ska hinna färdigt i tid. Jag känner mig dålig som inte klarar av det.. Jag har blivit väldigt lättirriterad och jag är inget vidare sällskap när jag träffar familj och vänner.


    Nu har jag börjat sova dåligt och och få lite panikkänslor. 


    Jag orkar knappt göra något efter jobbet och är utmattad på helger. 


    Jag har försökt leta efter något annat men inte hittat något och jag vet inte vad jag skulle vilja göra. Även fast jag är sjukt driven som person. 


    Jag märkte i helgen att jag va dåligt sällskap när jag åt middag med min mamma. Hon har börjat må sämre och jag vill spendera tid med henne. Jag blir ledsen av att jag inte finns där för henne. Så som hon alltid ställt upp för mig. 


    Samtidigt kan jag inte bara säga upp mig känner jag. 


    Någon annan som känt liknande och har tips/råd.


    Vill få tillbaka glädjen och lugn i kroppen.

  • Svar på tråden Är det bara jag som känner såhär
  • Bollkillen

    Försöker hitta någon att prata med. En livscoach eller psykolog. Men har inte hittat någon som jag klickat med. 


    Har ni tips på någon? 


    Får ofta bara en klapp på axeln att jag klarar av det och några kartor lugnande medicin för att kunna jobba hårdare.


    Känns som att arbetsplatserna nu för tiden kör sönder en. Sedan byts man ut. 


    Vinsten är det som kommer först. 


    Och när två slutar så anställs en ny. Med motiveringen "lös det bara"

  • Anonym (Anonym)

    Byt jobb eller säg upp dig ändå. Så där kan du inte ha det. Låter som dåligt ledarskap. Jag har varit där du är. Ingen ska behöva jobba ihjäl sig för sin lön. Lycka till!

  • Anonym (yy)

    Jag var i din situation, men gjorde inget åt det. Jag jobbade i stället mer och mer hela tiden. Sedan kom dagen då jag kraschade. Jag skulle till jobbet på morgonen, men kände plötsligt att jag var tvungen att svänga vänster i stället för höger. Jag fortsatte sedan bara framåt tills vägen tog slut bortanför bebyggelsens slut. Jag stannade där och satte mig på marken några meter in och bara grät i någon timme. Sedan åkte jag sakta hem igen. Med svaga händer ringde jag min chef och sa att jag inte skulle komma till jobbet på ett tag, sedan lade jag på.

    Tiden därefter var ett helvete. Jag hade byggt upp någon sorts adrenalinberoende, så hjärnan var beroende av stimulans, men kroppen skrek nej till allt. Jag hade frossa, kunde inte sova, kunde inte äta etc. Jag trodde jag skulle dö. Allt var plågsamt, jag levde i slowmotion medan allt omkring gick för snabbt.

    Jag återhämtade mig med tiden, har inte kännt av något på flera år nu.

  • Nimzay
    Bollkillen skrev 2019-01-27 21:07:19 följande:

    Försöker hitta någon att prata med. En livscoach eller psykolog. Men har inte hittat någon som jag klickat med. 


    I just detta känner jag absolut igen mig. Att veta att man behöver någon att prata med, men inte hitta någon att klicka med. Jag för min del har för övrigt väldigt svårt för att klicka med människor/hitta personer jag klickar med. Men hoppas hur som helst det löser sig för dig. Lycka till!
  • Bollkillen

    Tack. Jag känner mig sjukt värdelös som inte klarar av ett jobb. O just denna vecka behöver de mig. Men sen ger jag upp känns det som. Problemet är att jag behöver det sociala. Är jag hemma själv äter tankar o känslor upp mig.

    Gråtit lite på toaletten på jobbet o skakat en del. Men en del Benso fick mig att känna lite bättre iallafall.

    Vaknade i natt med hjärtklappning o tog pulsen som visade 102. Sov inte bra och kände panikkänslor när jag vaknade.

  • Anonym (bli hemmafru)

    Bli hemmafru. Kvinnor klarar ofta inte stressen i arbetslivet.

Svar på tråden Är det bara jag som känner såhär