Jämställdt hemma - hur gör ni?

Genom att behandla varandra som vuxna personer och inse att vi inte är perfekta, att välja sina strider, att acceptera att man har olika preferenser när det gäller städning, att stå upp för sig själv

Vi försöker dela, men min man gör klart mer. Han är den som har projektledarrollen hos oss. Det beror på att han har två barn sedan innan som bor hos oss på heltid. Jag har inga barn och har inte varit ens sambo tidigare.

Enkelt. Hon städar, tvättar, handlar, lagar mat. Jag jobbar.

För att undvika att bli projektledare kan man behöva ta ett steg tillbaka och ge sin partner utrymme att ta initiativ. Och så får man räkna med att saker inte görs på det sätt eller så ofta som man själv skulle ha gjort dem. Men det kan vara jäkligt svårt ibland ...

Man fastnar inte där om man från början fattar att det är samma gemensamma ansvar att sköta ett hem och ta hand om barnen. Oavsett kön.

Vi delar upp. Han har tvätten, jag inköp och matlagning. Sedan städar vi tillsammans hela familjen (vi har en treåring, så hans bidrag är minimalt, men han är med) på fredag efter jobbet

Bästa tipset är att ha samma ambitionsnivå. Om en är jättepedant och den andre en slarver kommer det att bli konflikter, eller sluta med att pedanten gör allt för att slippa bräk. Har man inte samma ambitionsnivå naturligt får man kompromissa så att man är överens.

Jag gör allt. Han gör saker om jag ber om det, saknar totalt förmåga till egna initiativ. Blir så avundsjuk ibland när jag läser om folks som berättar att deras make precis klippt gräsmattan och sånt.

Jag handlar, tvättar, lagar mat och städar. Tar hand om ekonomin (jag tycker det är skitkul och det det mer som en hobby) mm. Min man är borta 04.30-15 alternativt 04.30-18 (ibland senare också) 5-7 dagar i veckan. Han sköter bilarna och det mesta ute. Jag gör mer i den bemärkelsen av det som krävs här hemma (även om vi räknar med jobbet ute) men min man visar ofta uppskattning och kommer aldrig med klagomål om det ser ut som en svinstia. Han tar för givet att jag helt enkelt fått prioritera något annat. Ska vi ha gäster hemma hjälps vi dock åt men jag vägrar städa i samma rum som honom, då blir jag bara irriterad så tar han köket är jag i vardagsrummet tex :)

Det är den lätta biten. Det handlar också om det emotionera ansvaret och projektledarrollen. Vem skickar blommor på mor och fars dag? Vem märker barnens kläder med märkpenna eller beställer klisterlappar med barnens namn i, Vem lägger undan gamla kläder och arrangerar dem för försäljning på köp och sälj sajter? Vem besiktigar bilen? Vem bakar till aktiviteterna? Vem kör till aktiviteterna? Vem ser till att det finns ombyte och blöjor på förskolan? Vem har koll på barnens planerade aktiviteter på förskola/skola? Vem arrangerar present till pedagogerna? Vem köper värdinnegåva när man blir hembjuden? Vem köper presentpapper och kort? Vem förbereder maskeradkläder till förskolans temadag? Vem vaccinerar mot fästingar? Vem fixar pass? Vem ser över kläderna inför en ny termin? Vem skriver upp tandläkartiden? Vem ringer och uppvaktar svärmor? Vem köper present till släkten på jul? Vem plockar fram och undan julgrejer? Vem sätter upp studsmattan? Vem vattnar blommorna inne och ute? Vem går på föräldramötena? Vem går på barnens vernissage? Vem tar vabben? Vem styr upp playdates med andra barn? Vem fixar en romantisk partid? Vem arrangerar barnvakt? Vem skickar julkort? Vem skriver kort till de äldre när man ör ute och reser? Etc etc

Ja, det har inte min man gjort. Man ska göra på hans sätt annars är det fel. Då tar hanm lätt över och gör det själv istället.