Otrohet - vad tycker du?

Ämnet otrohet engagerar - men för det mesta verkar diskussionerna hamna i individuella trådar där någon enskild person bett om råd om just sin situation. Eftersom jag tänker att det kan bli lite tröttsamt för dessa ts att behöva gå in i sin tråd och gång på gång upptäcka att inläggen som gjorts sen sist till stor del faktiskt inte är riktade till honom eller henne, så tänkte jag att jag drar igång en generell tråd om ämnet istället Först och främst är jag personligen väldigt nyfiken på förklaringar till varför trohet skulle vara en självklar och sund tanke. Visst, det är en del av vår kultur, men om vi bortser från det för ett ögonblick, och bara tittar på rationella, logiska förklaringar, vad är det då som gör trohet så självklart? Vad är det som gör det helt rimligt och sunt att kräva att ens partner avhåller sig från sex med alla andra utom en själv, men allmänt sjukt och tyranniskt att kräva att hen avhåller sig från exvis djupare vänskap med alla andra utom en själv?

Lite förslag på andra frågor att förhålla sig till:

1) Tycker du att det är ok att ha sex med nån annan utan att din partner vet om det eller har godkänt det?

2) Om du tycker det är ok, vad är det som gör att du tycker det?

3) Om du INTE tycker att det är ok, vad är det du tycker är fel? Är det att man lurar sin partner, eller är det just själva sexet? Eller båda delarna?

4) Du som tycker att det är "lurandet" som är det värsta, kan du ärligt säga att du aldrig gjort någonting som du vet att din partner inte skulle vilja att du gjorde, och sen hållit tyst om det, alt. ljugit om du blivit konfronterad?

Osv osv

Slutligen: Det här är som sagt ett ämne som engagerar, och jag hoppas på intressant diskussion, där vi, om vi har riktig tur, faktiskt kan få en del insikter av varandra, men snälla - vi kan väl försöka hålla en bra ton, undvika name calling, personpåhopp och anklagelser, och bara allmänt respektera varandras åsikter, även om vi tycker olika? Tack! :)

Ja... alltså, jag tycker att diskussionen som sådan är intressant, men tycker att det är synd att den förs "på bekostnad" av enskilda medlemmar som vill ha tips och råd om sin egen situation, men som kanske inte orkar/vill ha hela moraldiskussionen i sin tråd. Jag är verkligen genuint intresserad av hur andra tänker, och vill gärna förstå den gängse synen på otrohet, men hittills är det ingen som faktiskt lyckats förklara så jag förstår (faktum är att de flesta bara blir arga...). Med detta sagt verkar det ju inte som att det är så många andra som är intresserade av frågan ur ett mer filosofiskt perspektiv, så... Men det var värt ett försök i alla fall :) Och åldersgrupp? Nu blir jag nyfiken :) Påverkar ens ålder synen på otrohet? Nåväl; jag tillhör gruppen mellan 40 och 50 :) Och du själv?

Alltså, jag tycker inte att det är ok att svika någon - vare sig vän eller partner.

Men, jag förstår inte på vilket vis otrohet är ett svek, så länge det inte påverkar relationen med partnern. Det finns många saker som jag inte vill att folk runt omkring mig ska göra. En del av dem är saker som jag anser att jag har rätt att kräva att folk avhåller sig från - som det finns en logisk och/eller medmänsklig anledning till att de ska låta bli att göra - andra är saker som jag blir knäpp i huvet av om folk gör, men som jag samtidigt inser är hemska enbart i min hjärna. När det gäller den senare sorten anser jag att folk runt omkring mig måste få lov att göra dessa saker - jag anser inte att de sviker mig om de gör dessa saker trots att de vet hur jag känner, eftersom det i det fallet är jag som inte är rimlig i mina krav. Däremot föredrar jag om jag slipper veta nåt.

Precis likadant tycker jag att det är med otrohet. Att kräva absolut trohet är inte rimligt - det är en fix idé i huvet på den som kräver det - och alltså tycker jag att det är ok att bryta mot den idén; det är inget svek. Och jag har väldigt svårt att förstå hur man kan ha trohetskrav, som - så vitt jag kan se - saknar både logisk och medmänsklig rimlighet, utan att inse att det är man själv som har orimliga krav. Bara för att det är en i vår kultur allmänt accepterad sanning att man ska vara trogen så innebär det ju inte att det per automatik är ok eller rätt liksom. Men om det finns nån som kan ge en rimlig anledning till varför man skulle ha rätt att kräva trohet så  skulle jag jättegärna vilja höra den.

Glömde visst att bemöta detta :) Alltså, om de allra flesta skulle kräva att man bara pratar och diskuterar med sin partner och inte får ha nåt intellektuellt utbyte med några andra, så skulle man ju i många fall vara tvungen att ingå i en sån överenskommelse om man vill kunna vara med den man älskar, på samma sätt som det nu är med trohet.

Glömde visst att bemöta detta :) Alltså, om de allra flesta skulle kräva att man bara pratar och diskuterar med sin partner och inte får ha nåt intellektuellt utbyte med några andra, så skulle man ju i många fall vara tvungen att ingå i en sån överenskommelse om man vill kunna vara med den man älskar, på samma sätt som det nu är med trohet.

Om det uppdagas finns ingen självklar lösning som gäller för alla. Här på FL är väl det vanliga rådet alltid att lämna.
Men i verkligheten tyder allt på att de flesta klarar av att inte lämna och i stället väljer att gå vidare i livet inom sitt eget förhållande.
Min uppfattning är att flera klarar att gå vidare stärkta och på ett utomordentligt bra sätt. Utfallet tror jag att man själv har alla möjligheter att avgöra.

Jag förstår. Ja, som sagt - det är många saker vi tycker lika om, så jag förstår misstaget, även om det var väldigt obehagligt... Men nu är det utrett iaf - tack! :)
Ja, där håller jag med dig. Det tycker jag är det största dilemmat med det hela.
:) Jag gillar liknelser! Jag tycker de är bra för att förtydliga, och för att visa på andra perspektiv. Men just den här liknelsen fattade jag inte... Haha känner mig sjukt trög nu, men fattar verkligen inte. Kan du förtydliga?

Ja fast det är ju precis det jag undrar över! Varför skadar och sårar det andra människor, och är det rimligt att bli sårad av det?
Ja - jag fattar allt detta, och det är självklart helt galet. Men varför ligger felet hos den som har sex med nån annan? Varför ligger inte felet hos den som kräver absolut trohet? Det är ju det jag undrar. Självklart är det resultat som kan uppstå pga otrohet fruktansvärt och tragiskt - det finns det väl ingen som inte tycker att det är fel? Men vad är det som gör den "otrogne" till boven, och inte den andre? Båda har gjort fel - den otrogne för att den har svikit en (uttalad eller outtalad) överenskommelse, och den bedragne för att den har tvingat sin partner till en överenskommelse som inte är rimlig. Jag tycker nog att det är den bedragne som varit mest självisk/gjort mest fel, och jag tycker definitivt att det är den bedragnes syn på otrohet som är anledningen till det tragiska utfall som otrohet kan få - inte otroheten i sig.

Jag har redan skrivit varför det sårar och skadar andra människor. Och självklart är det rimligt att bli sårad över att någon går bakom ens rygg, sviker ens överenskommelse och skadar ens tillit. 

Felet ligger hos den som har sex med någon annan eftersom det är denne som sårar och skadar andra människor. 

Ingen har tvingat någon till någon överenskommelse. Går någon in i en överenskommelse den egentligen inte håller med om och egentligen inte vill följa är på på dennes ansvar och samvete. Inte någon annans. Det är inte på något sätt synd om en människa som ljuger och lurar någon annan att tro att hen är okej med en grundläggande betydelsefull överenskommelse gällande förhållanden. 

Jag tycker inte att det är ett dugg viktigt att komma fram till den underliggande anledningen till att dom flesta samhällena och människorna tror på monogami. Varesig svaret är kultur eller biologi. Det finns vettiga argument för båda sidorna, kanske är det en blandning. Det gör ingen skillnad. Folk slutar inte vara sårade oavsett vilket svar du satsar pengarna på. Du skadar fortfarande människor. Att du hoppas att det är kulturellt betingat och någon gång i framtiden kanske ändras där folk blir helt okej med öppna förhållanden ändrar liksom inget. Du lever inte i någon framtid du lever idag. Frågan känns lika dum och värdelös som att starta en tråd och vilja veta varför folk mår dålig av att bli våldtagna. Det är ju bara en kroppsdel inuti en annan. Även om du inte kände för det just då är det verkligen rimligt att bli så upprörd? Svaret på frågan är inte relevant och det blir inte mer okej att våldta även om man kommer fram till att det är kulturellt betingat. 

Den bedragne har inte gjort något fel. Hen var helt öppen med sitt förslag för en överenskommelse, tvingade ingen och har fullföljt den överenskommelsen. Och nej att många inte är öppna för öppna förhållanden är inte under några omständigheter likvärdigt med att en person då blir tvungen att bli ihop med någon som tror på monogami. Man får helt enkelt välja mellan att få ett mindre utbud eller känna efter om man ändå är okej med att leva monogamt. Att något slutar vara lika lätt är inte tvång herregud. Om din fru hade en extra familj, en man och barn som hon älskar, på sidan av som du fick reda på. Du har inte lagt märke till detta eller tagit skada under tiden du inte visste. Är du okej med detta? Tycker du att du är "the bad guy here" som tvingat in din partner i en överenskommelse hon tydligen i hemlighet hade andra tankar om? 

Det är inte orimligt att vilja ha ett monogamt förhållande och det är inte orimligt att vilja ha ett öppet förhållande. Det handlar om personlig smak, åsikter och känslor. Vill du inte acceptera någon av dom förutsättningarna; välj något annat.

Det mesta du skriver är enligt min mening mest en fråga om hur du själv väljer att se på saken