Otrohet - vad tycker du?

En fullt logisk anledning till att vara emot att ens partner har sex med andra människor är att det ofta leder till förvecklingar. Det heter gärna att man har full kontroll, kan skilja på sex och känslor osv men många gånger ser det inte ut så i realiteten. Bara här på familjeliv är det ett ständigt återkommande inslag med gifta (eller på andra sätt upptagna) kvinnor som blivit lite less på vardagen samt träffat en man, haft sex med honom och nu är stormkära samt överväger att lämna en långvarig relation bakom sig. I de fall så inte sker utvecklar sig inte sällan ett parallellt förhållande på sidan av med både emotionella och sexuella inslag. Det får flera effekter - dels påverkas det primära förhållandet ofta negativt under tiden det pågår och dels blir det betydligt svårare att reparera skadan när det väl uppdagas och partnern ställs inför ett långvarigt svek samt en mängd lögner.

När det gäller män tror jag det är vanligare att ha kortare otrohetsaffärer eller engångsligg än vad det är för kvinnor. Därmed inte sagt att det inte finns många män som är och har varit beredda att lämna hus och hem för den andra kvinnan. Poängen är att sex ofta agerar som en katalysator i det här sammanhanget. Många människor blir någon gång under livet lite intresserade av någon annan än sin partner eller ägnar sig åt "oskyldigt" flörtande vid något tillfälle. Man kanske tycker att den nya kollegan t ex är rätt snygg och verkar spännande. Det blir dock inte mer än så eftersom man inte sätter sig i en situation där man tillbringar mer tid privat med att vara väldigt intima med varandra, lära känna varandra bättre, se hur sexuellt kompatibla man är osv. 

En annan typ av förvecklingar som kan vara väldigt problematiska stavas könssjukdomar och oönskade graviditeter. Många par använder inte kondom utifrån den överenskommelsen att man är exklusiva med varandra och har varit smittfria när man gått in i förhållandet. Är din partner otrogen däremot saknar du möjlighet att kontrollera om denne har skyddat sig samt löper själv risk att omedvetet bli smittad av ev. könssjukdomar. Inte heller finns det någon garanti att otroheten inte resulterar i en graviditet (inte ens om de båda parterna vidtar åtgärder för att förhindra det vilket du återigen saknar möjlighet att kontrollera om de har gjort). 

Sen kan man också ha andra skäl till varför man tycker att sex bör vara exklusivt i ett förhållande, jag har flera sådana men känner att det här inlägget börjar bli ganska långt redan så avrundar här. Till syvende och sist är otrohet alltid fel därför att du bedrar din partner och frångår en överenskommelse ni haft med varandra. Du kan inte jämföra ett svek när det gäller något du vet är extremt viktigt för din partner och en grund för ert förhållande med smålögner kring saker som knappast skulle leda till att denne ville bryta upp men kanske blev arg på dig ett tag. Om du inte vill ingå en sådan överenskommelse och tycker att det är en fix idè av din partner att kräva det står det dig fritt att bryta av eller alternativt informera din partner om att du inte tänker följa den så de får välja om de vill bryta med dig. Ljuger du istället och går bakom ryggen på din partner är det du som visar noll respekt, hänsyn eller medmänsklighet.

Jag tror också som du säger att det är individuellt och naturligtvis behöver man inte ha haft sex för att bli förälskad i någon. Men det säger sig självt att desto mer du sätter dig i en situation där du på olika sätt är nära med någon du är intresserad av ju större är risken att det utvecklar sig till något mer. Känslor uppstår sällan ur ingenting. Statistik på det kan nog bli svårt att få ihop men jag tycker det är sällan man ser trådar där det finns djupare känslor utan att TS redan varit otrogen, då brukar det snarare röra sig om en fling man kan gissa sig till är av övergående natur.

Vad exakt du jämfört med vet jag inte men du frågar i trådstarten om man ärligt kan medge att man aldrig gjort något ens partner inte skulle vilja att man gör för att sedan ljuga om det eller hålla tyst. Det finns nog relativt många saker man helst inte skulle se att ens partner gjorde eller bli upprörd över för tillfället som för den delen inte kommer i närheten av om de skulle vara otrogna mot en varpå jag tolkade det som att du menade att det vore hypokritiskt att svara nej men samtidigt vara emot otrohet. Och ja du har bemött det i tidigare inlägg fast jag får inte alls intrycket av att du förstår på vilket sätt det är ett svek om du är otrogen utan snarare att du tycker det är helt ok grundat på din uppfattning om att monogami är en fix idé.

Det har du förstås all rätt att tycka och tyvärr finns det en del gap vad gäller information och studier kring otrohet vilket gör det svårare att komma fram till exakt hur vanligt det är, hur ofta det blir upptäckt, vad det resulterar i osv. De undersökningar jag läst ger dock tvärtom ett ganska gott stöd till min synvinkel. Vi kan ta bort ordet "ofta" om det stör dig mycket. Det är fortfarande fullt logiskt att vara negativt inställd mot något som inträffar ibland om det i princip bara innebär risker och nackdelar för ens egen del.Nu skrev jag det utifrån långvariga affärer, inte enstaka tillfällen när ens partner är otrogen. Jag ser det som väldigt långsökt att i de flesta fall lyckas undanhålla en affär utanför äktenskapet i åratal från sin partner och då ställs man förr eller senare inför det scenariot. Att tro något annat är naivt och i stil med "det här händer andra men inte mig".Tvärtom är det inte alls särskilt osannolika följder. I en studie t ex använde mindre än hälften av de som var otrogna utanför äktenskapet kondom och knappt en tredjedel diskuterade könssjukdomar överhuvudtaget med personen de hade en affär med. Dvs en mycket fördelaktig grogrund för såväl könssjukdomar som oönskade graviditeter.

En annan större studie (A comparison of Sexual Health History and Practices among Monogamous and Consensually Nonmonogamous Sexual Partners, Lehmiller JJ 2015) visade också på betydligt lägre användande av kondom samt en lika hög grad av könssjukdomar som man återfann bland de som levde konstant i ett öppet förhållande med multipla sexpartners.

Vad grundar du ditt hypotetiska resonemang på om man får fråga?Den stora majoriteten människor anser inte att det är okej att deras partner är otrogna mot dem. Otrohet är en av de vanligaste skälen till skilsmässor. I studier har upp till 40% av äktenskap där den ena parten varit otrogen tagit slut som ett resultat av otroheten. I de fallen det inte tagit slut har det med all sannolikhet ändå inte kommit som en positiv nyhet.

Så ja, jag hävdar att otrohet generellt sett inverkar negativt på ett förhållande.
Inte bara i de fall där sveket uppdagas utan också i de fall där den som är otrogen distanserar sig emotionellt och sexuellt från sin partner. Här är det säkert olika hur man reagerar och beter sig. Det motsäger inte att det skulle kunna ha en positiv inverkan också i vissa fall men då får du gärna utveckla på vilka sätt och varför du tror det.Självklart kan det råda meningsskiljaktigheter mellan hur man definierar otrohet där det för vissa innebär att sexchatta, för andra är det kyssar, för åter andra är det bara sex som räknas osv. Man kanske kan säga att det oftast brukar röra sig om sex när otrohet är på tal och där finns inget tolkningsutrymme. Antingen håller du löftet eller så bryter du det. Jag har läst ditt tidigare inlägg men tvivlar på att sk. framtvingade löften förekommer särskilt ofta i monogama förhållanden. 
Och för att tillägga en sak: Självklart är jag färgad av dem precis som du utgår från hur du väljer att se på saken och det som legat till grund för dina åsikter. Jag har dock härlett ett flertal negativa utfall från otrohet (svek, skilsmässa, sjukdomar och oönskade barn). Vad jag kan se har du inte visat på några direkta positiva utfall i den här tråden utan mest skrivit om att otrohet fungerar så länge det inte blir upptäckt och att du inte tror att det oftast leder till något dåligt. Med andra ord ett föga sakligt eller välgrundat resonemang.

Jag är öppen för att otrohet inte måste leda till något negativt för ett förhållande och som du läste i mitt förra inlägg efterfrågade jag också vilka positiva effekter du kan se (då du tidigare i tråden nämnt detta i förbigående). Du verkar vara av den uppfattningen att jag vill driva mina resonemang in absurdum (dvs otrohet kommer alltid att bli upptäckt, kommer alltid resultera i katastrofala resultat för förhållandet, innebär en massa könssjukdomar och oplanerade bebisar osv). Så är inte fallet.


Nej det gör det inte. TS efterfrågade logiska skäl till varför det är rimligt att kräva att ens partner inte är otrogen. Om en handling i bästa fall leder till ett oförändrat resultat för den som blir bedragen (i detta fall att otroheten aldrig upptäcks och inga komplikationer uppstår) och i sämre fall leder till negativa resultat (se tidigare inlägg) vore det irrationellt att se den handlingen som önskvärd.

Exakt hur ofta det uppdagas eller innebär negativa följder är egentligen inte av någon större betydelse och du hakar upp dig på att jag använder ord som ofta eller vanligt utifrån vad jag själv tror trots att du kryddar dina egna texter med dem. Vad vi med all säkerhet vet är att när otrohet uppdagas leder det i många fall till negativa följder. Om du vill hävda att mitt resonemang är felaktigt behöver du visa på positiva effekter som otrohet kan resultera i för båda parter (och det måste vara mätbart på något sätt, en studie t ex). 


Jag är väl införstådd med hur de sprids och användande av kondom ger ett markant bättre skydd mot bl.a HIV, gonorré, klamydia, syfilis och herpes typ 2 (Effectiveness of condoms in preventing sexually transmitted infections, Holmes, Levine, Weaver 2004). Om du inte kan se det uppenbara sambandet mellan att inte använda kondom samt inte försäkra sig om att ens sexuella partner är frisk och ökade risker för att bli smittad (samt i förlängningen också smitta sin partner) blir det nog svårt att diskutera vidare.

På samma sätt ökar naturligtvis riskerna att kvinnan blir gravid om kondom inte används. Framförallt i de fall hon inte använder ett preventivmedel (vilket män vanligtvis saknar möjlighet att kontrollera) men även i de fall hon gör det innebär det ett ytterligare skydd.


Jag tror du missade det samband jag ville tydliggöra. Om män som lever i ett monogamt förhållande men enligt studien i relativt hög grad har varit otrogna och slarvat med kondom har lika mycket könssjukdomar som människor i ett öppet förhållande som haft betydligt fler sexpartners säger det något om hur vanligt det är. Var mest en avstickare med tanke på hur extremt osannolikt du verkade finna det att bli smittad om man var otrogen.



Som jag skrev tidigare har jag aldrig syftat på att det måste förhålla sig så i samtliga fall. Du verkar ha mycket av ett "ni tänk" där du buntar ihop oss andra och våra åsikter som inte överensstämmer med dina egna. Det är möjligt att jag uttryckt mig i lite för definitiva ordlag vilket är lätt hänt när det gäller ett ämne man har tydliga åsikter kring men jag tycker att det nu bör framgå att jag inte menar att otrohet alltid måste leda till någon typ av katastrof.


Fast förhållandet kan ju lida under den tid otroheten pågår. Här tror jag dock inte vi kommer längre då det säkerligen är väldigt individuellt och en del människor kanske överkompenserar sin otrohet gentemot partnern snarare än att dra sig undan från denne. Jag håller med dig om att det inte måste leda till svåra följder och är även öppen för möjligheten att det i vissa fall kan ha en positiv inverkan (även om jag tror att det är betydligt mer ovanligare än det motsatta).


Vi är eniga om att löften kan påverkas av rådande omständigheter men då under det förbehållet från min sida att det är ett löfte som inte går att garantera. Att t ex lova att man ska bli hälsosammare är ett exempel på den typen av löfte. Till att börja med är det extremt vagt då definitionerna av vad som är hälsosamt spretar ännu vidare än när det gäller att definiera otrohet. Vidare finns det ingen garanti att man inte drabbas av en sjukdom vilket kan leda till sämre hälsa och ligger utanför personens kontroll. På samma sätt är känslobaserade löften inte nödvändigtvis hållbara.

Att vara otrogen kräver dock en aktiv handling och är något som ligger inom full kontroll för den människa som lovat att inte vara det. Därför menar jag att det faktiskt är bokstavligen att förhålla sig till.


Nej det kan jag inte hålla med om. Jag har tydligt visat på negativa konsekvenser som kan uppstå av otrohet och anledningar till varför den som blir bedragen skulle ställa kravet att deras partner inte har sex med andra (vilket var vad TS efterfrågade). Du har mer eller mindre kategoriskt avfärdat dessa genom att hänvisa till att de inte måste uppstå i samtliga fall eller genom att ifrågasätta ytterst grundläggande fakta som att kondomer minskar spridandet av könssjukdomar markant. I princip alla dina motargument är grundade på antagandet att så länge det inte blir upptäckt blir det inga problem vilket är ett väldigt enkelspårigt sätt att se på saken.

Även om otrohet i vissa fall skulle medföra något positivt är det fortfarande mycket som väger tungt emot varpå man också måste ta ställning till vad som är bäst i slutändan. Skulle de flesta tycka att en chans till en boost i förhållandet är värt det om riskerna vore lika stora eller större att det innebar början på slutet för det? Vore den eventuella chansen till en boost värt det om man får ge upp möjligheten att ha säkert sex med sin partner? Av allt som hittills framkommit i tråden ser jag väldigt få fördelar med att inta en accepterande inställning mot otrohet när man väger in de många nackdelar som finns.

Jag förstår hur du resonerar och att det i vissa fall kan vara omöjligt att nå en kompromissande överenskommelse i de fall man har diametralt olika åsikter, vilket förstås är olyckligt. Ändå tycker jag att det blir fel att kalla det för tvång. Man tvingar inte sin partner till något genom att konstatera att 'det här är inte okej för mig och du får välja om det är acceptabelt för dig att avstå från det eller inte'. Särskilt inte när det gäller den här typen av fråga vars själva natur gör det mycket svårt att mötas på mitten.

En högst relevant fråga som jag också ställde tidigare och givetvis skulle inte de flesta svara ja om de fick göra ett aktivt val. Hela det resonemanget bygger på att man går bakom ryggen på ens partner för att det sedan skulle kunna resultera i ett bättre sexliv. Eller i att man separerar.

Att du skulle tycka att det var okej har jag full förståelse för då du som du själv skrivit inte har någon önskan om exklusivitet och inte heller verkar ha några större invändningar mot annat som otrohet kan föra med sig. Det var också därför jag skrev 'de flesta' just för att göra en reservation för de som inte är monogama av sig. Dock lever de allra flesta människor i monogama förhållanden och då är man förstås inte positivt inställd till att ens partner är otrogen. Särskilt inte om det långtifrån finns några garantier för att slutresultatet skulle innebära ett bättre sexliv.

Dock alltid intressant att höra hur andra tänker och resonerar också, jag förstår din synvinkel även om jag inte personligen delar den.

Självklart gäller ett löfte fram tills dess att annat har sagts precis som du säger här. Själva innebörden av ordet är ju att lova eller garantera att man kommer följa vad som har bestämts.

Att sedan händer att människor bryter sina löften antingen medvetet eller på sätt som ligger utanför deras kontroll är givetvis en realitet och vilka konsekvenser ett svek får blir helt beroende av löftets natur och vilka reaktioner som uppstår som ett resultat av det. Det är dock ingen anledning till varför man skulle ta lätt på ett löfte. Planerar man inte att hålla vad man lovar eller tycker det är OK att godtyckligt och på egen hand modifiera löftet utifrån vad som passar en själv finns det ingen anledning att avge ett löfte till att börja med. Då har man inte förstått vad det innebär och saknar själv någon form av heder.

När omständigheter förändras kan man vid behov modifiera de överenskommelser som gjorts eller helt välja att frånträda dem (såvida det inte gäller juridiskt bindande sådana). Att många löften ändå blir brutna någon gång tror jag inte någon har förnekat och det kan därför tyckas underligt att det verkar finnas ett behov av att konstant argumentera mot en åsikt ingen ens har uttryckt. Men vill man ägna sig åt att fantisera och bygga halmgubbar står det förstås var och en fritt.

Samtidigt som en del löften bryts ser också vår värld till stor del ut som den gör idag för att nationer och människor har valt att följa de löften och överenskommelser de avgett. Fredspakter, vapenregleringar, handelsavtal osv lägger grunden för samverkan mellan jordens befolkning. Hade alla varit av den meningen att löften inte är så beständiga eller kan ändras lite hursomhelst utifrån egen vilja hade vi förmodligen haft en betydligt mer splittrad och eventuellt även kaotisk värld.

Hur man ser på heder är förstås väldigt individuellt. För min egen del anser jag inte att man har någon heder att tala om när man sviker löften som kan förmodas vara av stor betydelse för den som erhållit dem och sen inte heller står för sitt svek.