Otrohet - vad tycker du?

Håller med och jag är mycket förvånad att så många är så slutna och vägrar att ens fundera på om det det kan finnas någon enda liten orsak att omvärdera sin åsikt!

Du missförstod nog.

mest en fråga om hur du själv väljer att se på saken

alltså hur DU själv VÄLJER att se på saken.

Saken kan ur många perspektiv och framförallt rent faktabaserat vara en ickefråga.
Det enda faktiska problemet är hur man själv VÄLJER att se på saken och vilka känslor man själv frammanar eller tillåter sig att känna. Man har alla möjligheter själv bestämma om man tillåter sig känna si eller så.
Om man väljer att själv äga sina känslor, att inte tillåta sig bli ett offer för omständigheter, så kommer saken i ett helt annat perspektiv.

Jag är ett exempel och min egen närmsta referens.
I dag ser jag fundamentalt annorlunda på denna fråga än vad jag gjorde för 25 år sedan.
Nu strävar jag medvetet för att äga mina egna känslor och jag väljer att inte låta mig styras av omständigheter, som t ex andra människors agerande, eller av min svartsjuka eller avundsjuka.
Den förmågan hade jag alls inte utvecklat för 25 år sedan.

Men att jag liksom vi alla i huvudsak skriver om våra egna åsikter, om detta är vi överens.

För mig är det inte rimligt avkräva en annan människa trohet mot bakgrund av något av dessa argument eftersom inget av dem har ett direkt samband med otrohet. För mig har alla tre samband endast med vad du vill och hur du känner.

Att du VILL avkräva din partner trohet, bara för att det är en önskan från din sida, tycker jag inte håller.
Du vill inte att han ska få känslor, men hur kan man förbjuda någon att få känslor?

Mht trådstarten är det MYCKET uppenbart varför jag väljer att inte svara.

Jag förstår att du vill provocera men förstår inte varför?
Men jag ber dig vänligen försöka respektera trådstarten, försök avhålla dig från att prata om mord, våldtäkt, bög, etc.
Låt oss alla visa att vi var och en klarar avstå från att skapa det där "getingboet".

Som tidigare och mht trådstarten så tycker jag inte att ditt inlägg förtjänar ett svar.

Men det är ändå intressant :
(t ex intressant: Försöker du hota mig med våld?):
Ja, hur jag känner för och hur jag upplever det faktum att du har utsatt mig för våld, dessa känslor väljer jag att äga själv.
Jag skulle förmodligen bli arg och det skulle sannolikt medföra konsekvenser för dig. Risken finns att det kanske skulle kunna medföra oproportionerligt stora konsekvenser för dig?
Men hur jag sedan skulle känna för händelsen, hur jag skulle tillåta mig själv att se på dig och känna för dig som människa, dessa känslor väljer jag att äga själv.
Av erfarenhet är jag rätt säker på att jag skulle bearbeta händelsen på mycket kort tid (kanske lite beroende på hur stor fysisk skada du skulle ha lyckats bringa mig, men jag misstänker att skadan skulle vara i princip noll.) och att jag inte skulle bära på eller tillåta mig känna några som helst betydande känslor för händelsen eller för/mot dig som människa.
Ja, jag väljer att äga mina egna känslor.
Nej, det finns några erfarenheter som visar att jag tar inte skit. Det kan du lita på, om det skulle bli aktuellt.

Nej, du verkar inte hänga med överhuvudtaget.
Jag har inte pratat om ansvarsfrågan för någon handling.
Det enda jag har sagt i detta är att jag väljer att äga mina känslor.

Du och en del andra verkar tillåta er själva få känslomässiga problem om er partner har varit s k otrogen eller om en annan människa ger dig en smäll.
Jag har under lång tid målmedvetet utvecklat min förmåga att äga mina egna känslor och jag har numera god förmåga att välja avstå från att få känslomässiga problem pga av sådana händelser.

Om jag reagerar och agerar på sådana händelser så gör jag det av bl a praktiska och rationella skäl, faktabaserat och i verkligheten,
i stället för känslomässigt.

finns det en del gap vad gäller information och studier kring otrohet vilket gör det svårare att komma fram till exakt hur vanligt det är, hur ofta det blir upptäckt, vad det resulterar 
Om detta är vi helt överens. 
Men vad är det som gör att du och jag väljer att tolka det så olika? Du och alla som tycker som du tolkar det givetvis på ett sätt för att få stöd för din åsikt.
Jag (som i grunden nog tycker något liknande som du gällande otrohet!) försöker även se saken ur ett annat perspektiv.

Du använder ordet "ofta" för att du är van att se saken på så sätt, du tycker det stärker dina argument och din åsikt. Jag anser att "ofta" är mer din känsla och ett tyckande från din sida.
När jag ifrågasätter begreppet "ofta" så inser du att du inte har belägg för det och du är du beredd stryka det.
Men då kommer ju hela ditt resonemang i en helt annan dager, eller hur?

Du/ni för hela tiden hypotetiska resonemang,
t ex att det alltid uppdagas förr eller senare, att alla påverkas känslomässigt, att det får negativa följder, etc, etc...
Men om man även ser den fullt rimliga sannolikheten för att det inte uppdagas, att ingen annan påverkas och det blir inga negativa följder, så kommer ju allt i en helt annan dager.

Följande är oomstritt: Samtliga undersökningar visar att otrohet förekommer.
De flesta visar att det inte är särskilt ovanligt.
De flesta förhållanden varar (jag tror du själv sade att 60% varar?).

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att all otrohet avslöjas inte och/eller all otrohet medför inte så avgörande negativa konsekvenser, t ex så att förhållandet tar slut.
De undersökningar jag läst ger dock tvärtom ett ganska gott stöd till min synvinkel.
Enligt mitt sätt att se ger de flesta undersökningar gott stöd för min synvinkel (också?).

om det i princip bara innebär risker och nackdelar
Detta är ett typiskt exempel.
Men, med exakt samma resonemang, om en otrohet inte innebär några risker och nackdelar för någon, var är då dramatiken?
(OBS: Det är inte möjligt att trovärdigt diskutera olika sannolikheter då de inte är mätbara.)

då ställs man förr eller senare inför det scenariot
Nej, det kan man absolut inte förutsätta. Du och ni vill gärna tro det. Men med mitt fullt sannolika resonemang så måste man inte tro det.

I en studie t ex använde mindre än hälften av de som var otrogna utanför äktenskapet kondom och knappt en tredjedel diskuterade könssjukdomar överhuvudtaget med personen de hade en affär med. Dvs en mycket fördelaktig grogrund för såväl könssjukdomar som oönskade graviditeter.
Sett ur ett annat perspektiv kan man absolut inte dra dina slutsatser.
Att många inte använde kondom eller inte diskuterade könssjukdomar har väl inget samband med hur många som faktiskt har fått en en könssjukdom eller faktiskt blivit gravida?

Har du tagit reda på hur könssjukdomar faktiskt sprids?
Jag anser att det finns absolut inte belägg för ditt tyckande om risker.
T ex två personer som är gifta eller i fasta förhållanden på varsitt håll har sex med varandra = självfallet finns inte det du vill uppmåla som "grogrund" utan snarare extremt liten risk för någon könssjukdom!

de som levde konstant i ett öppet förhållande med multipla sexpartners
Sådana har jag inte diskuterat. Min bedömning är att dessa är EXTREMT få till antalet. Jag vet inte säkert , men så som jag ser det är dessa extremt få människor inte direkt relevanta i tråden?

Den stora majoriteten människor anser inte att det är okej att deras partner är otrogna mot dem. Otrohet är en av de vanligaste skälen till skilsmässor. I studier har upp till 40% av äktenskap där den ena parten varit otrogen tagit slut som ett resultat av otroheten. I de fallen det inte tagit slut har det med all sannolikhet ändå inte kommit som en positiv nyhet.
Om allt detta är vi överens. Jag har också skrivit om människors i allmänhet känslor.
Särskilt din uppgift att 60% av förhållandena inte tar slut är vi överens om.
Du lägger till ett eget antagande om sannolikhet och jag säger inte emot. Men alla matas vi ständigt av dåliga nyheter i största allmänhet. Det måste inte innebära ständig katastrof för allt och alla. Hur jag tar emot en dålig nyhet, vilka känslor det skapar hos mig, beror ju i hög utsträckning på mig själv.

jag hävdar att otrohet generellt sett inverkar negativt på ett förhållande. 
Inte bara i de fall där sveket uppdagas utan också i de fall där den som är otrogen distanserar sig emotionellt och sexuellt från sin partner. Här är det säkert olika hur man reagerar och beter sig. Det motsäger inte att det skulle kunna ha en positiv inverkan också i vissa fall men då får du gärna utveckla
Ja det kan inverka negativ. Men hur gärna du än vill så måste det faktiskt inte förhålla sig så i samtliga fall och för alla.
I alla de fall som inte uppdagas blir det sannolikt inga som helst följder.
Så som jag ser det är det inte ovanligt att s k otrohet förekommer, utan svåra följder (t ex 60% av förhållanden överlever) och följaktligen finns det många som inte måste distansera sig vare sig emotionellt eller sexuellt.
Om vi bara begränsar oss till den lilla värld som detta forum utgör så har jag läst flera vittnesmål som säger att både sexlivet, kärleken och äktenskapet med den ordinarie partnern har fått en positiv "boost" i samband med en utomäktenskaplig relation.
Bara i min mycket lilla värld så har jag själv upplevt det och jag har personer i min närhet som har upplevt samma.
Därför håller jag det mycket sannolikt att det i största allmänhet inte alls är ovanligt med positiv inverkan.

definierar otrohet 
Vi är ense, man definierar olika. Jag avstår.

framtvingade löften förekommer särskilt ofta i monogama förhållanden.
Jag är helt övertygad att två individer ser olika på det s k löftet. Jag tror att det är mycket vanligt att den ena parten, t ex långt senare, känner sig så som att löftet var "framtvingat". Jag menar inte att löftet ofta är framtvingat i faktiska termer, utan att den andra parten kan komma att uppleva det så, vid ett eller annat tillfälle, i en eller annan situation.

Jag tycker det är så viktigt att jag tillåter mig att upprepa:
Löftet i sig har en stark symbolik, som kan upplevas olika starkt och ha olika värde för olika individer. 
Men löftet är ju faktiskt inte att bokstavligen förhålla sig till.
Utan mera ett löfte om att sträva efter att göra sitt bästa, ett gemensamt beslut som vi fattar sett utifrån dagens förhållande och nu rådande omständigheter. Vilket alla vet finns risk att något eller allt kan komma att förändras i en framtid. Snart sagt inget enda löfte gäller väl för all framtid eller under alla uppkommande nya omständigheter?
Den som låtsas något annat väljer att medvetet ljuga för sig själv!

Med andra ord ett föga sakligt eller välgrundat resonemang.
Om detta är jag enig med dig, under förutsättning att du menar ömsesidigt och att samma gäller för dig som för mig?

Exempel: Du är gift och har under lång tid enbart haft din man som din sexpartner.
Du blir tillfälligt kåt och förälskad i din arbetskamrat, som precis som du och på samma sätt är gift på sitt håll.
Du och din arbetskamrat har sex med varandra.
Kanske är det fantastiskt härligt sex? Er relation blir en pågående förälskelse under en längre tid och ni har upprepat superhärligt sex med varandra många gånger. Det kan vara under kort eller lång tid.
Sannolikt har en av er eller båda också lite sex ibland med era respektive ordinarie partners. Kanske mer och bättre sex nu när du fått inspiration?
Min bedömning av detta exempel är att det finns i stort sett ingen som helst risk för könssjukdomar. Inte ens om du och din arbetskamrat är så kåta på varandra att ni glömmer att använda kondom finns det någon risk.
Risk för graviditet? Nja knappast, åtminstone inte ofrivillig graviditet.

Men ok, om du gärna vill bli gravid så ökar ju din chans, eller hur?

Jag har alls inte något problem med trohet, det är sakfel av dig.
(Historiskt dock så har jag varit otrogen och också blivit drabbad av otrohet.)

Ja, det är absolut möjligt att fantisera ihop olika scenarior och föra hypotetiska resonemang för att försöka visa både det ena och det andra.
Det har vi sett otaliga exempel på i denna tråden och i andra trådar.
Min uppfattning är dock att det inte finns belägg för dessa. Inte på något enda sätt mera belägg för din uppfattning än min uppfattning.

Men eftersom du väljer att citera mitt fullt trovärdiga och rimliga exempel så kan du ju inte i samma mening ändra förutsättningarna bara för att du inte gillar mitt goda exempel.

Jag håller absolut inte med dig att risken ökar med antalet sexuella partners, åtminstone inte proportionerligt.
Har du tagit reda på hur könssjukdomar sprids? Har du koll på statistiken vilka som drabbas?
Jag har åtminstone lite koll och jag har aldrig i statistiken kunnat utläsa att en gift person som är otrogen med en annan gift person skulle löpa någon som helst påtaglig risk.
Det absolut mest avgörande för smittorisk är med VEM och HUR du väljer att ha sex, inte med hur många!
Det finns väldigt många exempel på människor i t ex swingers-världen, som under många år, ett halvt liv, har haft sex med många olika partners utan att drabbas av någon smitta. 

Om du väljer att förhålla dig till mitt exempel, eftersom du citerar det, där båda är gifta, där båda dessa otrogna personer trots allt bara har sex med två personer, och hela tiden med samma två personer, alltså absolut inte med många, så måste även du klara av att erkänna att i det fullt trovärdiga exemplet finns (i princip) ingen risk för smitta.
Särskilt inte om man som jag förutsätter att de använder kondom.

Många verkar gilla att ta till hemska uttryck för att förstärka sina egna fantiserade skräck-scenarior, uttryck som att "knulla runt". 
Det finns absolut inte belägg för att personer som har en utomäktenskaplig förbindelse har många olika partners, det finns inget som helst belägg för att sådana personer skulle "knulla runt" mera än några andra.
Tvärtom är det nog i verkligheten minst lika rimligt att en person som har en utomäktenskaplig förbindelse har det bara med en enda partner.