Han är ego!

Som svensk kille kan jag bara säga att din man beter sig som ett rövhål. Han bryr sig inte om dina känslor och respekterar inte er situation överhuvudtaget.

Du har inte gjort något fel alls utifrån det du säger.

Det är din man som bara är en dålig person just nu och det är han som behöver vägledning för att bli mer stöttande.

Parterapi är att rekommendera. Där kan ni öppet prata ut med varandra och ha en tredje part som kan hjälpa er båda att förstå vad ni går igenom. Att gå i terapi är på inga sätt skämmigt eller ett tecken på att ni är dåliga för varandra. Utan de finns där för just sådana här situationer. Det är alltid bättre att kunna prata ut om det än att gå och oroa sig för hur man ska bete sig runt varandra.

Grejen är den att i grund och botten har vi det inte bra han är jätte fin och go i allt.

Skulle inte reagerat såhär om allt var som ?vanligt? utan denna abort.

Men från något som skulle vara gemensamt blev mitt problem och min plåga helt själv.

Vet inte hur han ska förstå just den biten.

Ingen kille som kan komma med något bra tillväga gång sätt.

Eller borde jag skippa min egna känsla att det är jag som är ego mot honom och ge han njutning endast?

Alltså, det är väl klart att han får runka om han vill men han kan ju sköta det lite snyggt och kanske inte precis bredvid dig.

Ja men absolut just den biten är inga problem han kan runka eller vad han vill göra med sig själv men när han mot mig då berättar att han önskar att jag hade tagit hans behov mer på allvar nu typ och att han vill ha ?hjälp? och jag säger att just nu finns inte dom tankarna och berättar varför och hur jag mår.

Att han då först försöker trigga upp sig själv med att smeka han ?favvo? ställen på min kropp för att sedan vänta till jag somna och ta fram sin egna leksak och titta på porr är det som sticker i mina ögon just nu.

Hade det varit tidigare eller när allt har lugnat sig så hade det inte varit någon stor grej då hade jag istället kanske ? tänt ? på det och velat vara med.

Jag skulle inte välja denna man som pappa till mina barn.
Inte heller som partner.

Vilka hårda ord.

Han är en helt underbar man samt en underbar far till barnen.

Men just här blev det en svacka. Tyvärr

Ja allt du berättar pekar på att denna mannen är inget att ha. Man beter sig inte så gentemot sin fru om det är riktig kärlek.

Ta det i parterapi, hör av dig till din vårdcentral eller kommunens växel kan nog också hjälpa dig så att du pratar med rätt person. Sedan berättar du att ni behöver hjälp med att kommunicera kring det som händer runt aborten. Du är ju uppenbart inte bekväm med hur han agerar och det är inget fult i att söka hjälp.

Han behöver få höra att han gör fel i att kräva dig på intimitet i detta läget. Du ska inte över huvudtaget känna dig tvingad till att tillfredställa honom. Du är inte hans ägodel.

Och kan han inte hålla sig i några få veckor medan du läker din kropp så vatusan är han för en typ?

Du får säga att den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

Men ts du gör allt för honom, tom en abort bestämmer han över dig. Jag hade aldrig gjort en abort för en mans skull.
Men han gör ingenting för dig. Du kallar honom för egoistisk.
Omtanke ska vara ömsesidigt. Det är inte bara du som ska bry dig om honom.

Alla har vi våra svackor men ett sådan resonemang som din man verkar ha i detta läget är inte bara en svacka. Det är så mycket mer kring just detta sätt att resonera som talar för väldigt osunda värderingar i hans personlighet.

Mannen ska inte vara i centrum.

Han ska vara vid din sida så att ni båda kan stötta varandra oavsett vad som händer i livet.

Ni är ett par, inte en man med hans kvinna.

Håller med

Håller också med

Jag ser inte problemet med att han är i centrum i vanliga fall.

Jag gjorde aborten för att han såg inte möjligheten till att få tid och kärlek att räcka till alla då.

Så med diskussion så valde jag att lyssna på hans värderingar.

Tror mycket i att hans tankar kring hand ?sug? tog över då han kanske inte sätt denna abort lika jobbig och känslomässig som mig .

Men han är absolut inte känslokall kring det hela. Men just denna sexuella frustration han har samt jag mest troligt har inom mig fick just denna känsla av att varför ska han få njuta och inte jag då kan han lika väl ?hålla? sig från det pga något vi gjorde gemensamt och valde att avsluta detta men i slutändan blir allt det tunga på en själv medans mannen flyter på och har det bra.

Abort är verkligen en skam, förnedran, plågeri och massa mer för en kvinna medans killen/mannen inte har någon anknytning kring det hela.

Lika dant som att kvinnor måste äta p-piller eller något hormon eller att killen använder kondom men det var enligt barnmorska på kvinnokliniken inte lika skyddande som hormonbehandling.

Men jag ska inte sitta och försvara honom han sårade mig och det jag undrar är från killar hur ska jag bemöta det hela utan att det ska bli konstigt fel då jag kanske i stunden är ?känsligt? .

Just kvinnor/tjejer som skriver om just att en man aldrig skulle kunna bestämma över en abort m.m det var inte frågan utan frågan var just hur man som kvinna ska kunna få mannen att förstå vad man går igenom och lägga fram det utan onödigt tjaffs

Jag tror det lättaste sättet att få honom att få förståelse för dig är att först visa förståelse för honom. Jag kan förstå lite hur det är att gå runt och vara sugen utan att få något. Det är lättare som singel eftersom man inte han en halvnaken tjej hos sig hela tiden. Jag menar, han märker ju inte av problemen på samma sätt som du gör så det sätter sig inte i hans sinne på samma sätt. Därför kan det vara svårt för honom att känna hur du känner, vilket kan få honom att verka känslokall.

Jag kan ockås tycka att han inte ska behöva lida bara för att du måste det. Varför ska två lida? Det är ju bara onödigt. Däremot behöver han ju inte kräva att du ska göra något för honom om du inte är på humör pga. hur du känner. Då får han fixa det på egen hand så du inte påverkas. Att göra det så du märker det är lite okänsligt eftersom det påminner dig om dina problem.

Sen tycker jag inte du ska lyssna på alla domedagsprofeterna här ovan som bara ser det negativa och inte helheten eller att det kan vara olika problematik för olika personer i ett scenario efterosm man upplever olika saker.

"Varför ska två lida?

Jo, för att om man älskar varandra delar man varandras bördor.

Fast det handlar ju inte om att dela en börda, utan att öka den. Om en bryter benet, ska den andra inte få ut och springa då tills det är läkt? Givetvis hjälper man varandra, men man ska ju inte behöva begränsa sig i onödan för att den andra inte ska bli avundsjuk. Det är inte ett hälsosamt beteende eller förhållande.

Du har inte förstått innebörden av att dela varandras bördor.
Självklart kan man ut och springa även om ens partner bryter benet.

Det är ingen ökad börda när det handlar om att vara empatisk och förstå vad sin fru går igenom. Det är otroligt hjälpsamt att ha medkänsla för någon som går igenom en fysiskt och psykiskt påfrestande situation. I detta fallet handlade det om en abort som han är högst delaktig i att ha orsakat. I detta fallet ville ju även frun behålla barnet men fick inte göra det för att mannen sa emot. Jag är empatisk till mannen och kan sätta mig i hans skor för att känna ett besvär med att skaffa ytterligare ett barn då de tar mycket utav ens tid. En egoistisk tanke, men ändå en befogad tanke utifrån hans perspektiv.

Men jag är även empatisk mot ts som mot sin vilja kände att hon var tvungen att göra en abort. Extra svårt är det i ts ställe där hon inte känt till sina rättigheter om egenbestämmande av hennes kropp. Vill hon behålla ett barn så har hon full rätt att göra det, oavsett vad hennes man tycker och tänker. Hennes rättigheter utesluter inte att hon vill att maken ska vara med, så jag förstår hennes beslut även om jag inte tycker att mannen inte gjorde rätt i att neka när kvinnan ville behålla barnet. Han har varit med när barnet kom till och vill han inte ta hand om sitt barn så är det upp till honom, och enbart honom. Det är klart och tydligt att det är mannen som dominerar i deras relation utifrån det som ts nämner.

Man är två om att göra barn, men man är även två om att göra abort. Så bördan av konsekvenserna är lika mycket hans skyldighet att bära som för kvinnan. Han står ju fri från de fysiska besvären då det inte handlar om hans kropp. Han står även fri från den psykiska biten av att mot sin vilja förlora ett önskat barn.

Jag anser att han har all skyldighet att se till att sin fru inte besväras mer än nödvändigt och snarare hans plikt som make att respektera och ha förståelse för hennes känslor och vad hon går igenom på grund utav hans önskemål.