Anonym (man) skrev 2019-02-13 14:11:08 följande:
Njae, alltså visst håller jag med om att han borde ta sig ett snack med frun och hur han ska göra MEN.... sett ur en praktiskt synvinkel så är det väldigt naivt. Vad tror du frun kommer svara? Om hon knullade skallen av sig med kollegan tror du verkligen hon kommer erkänna det rakt av bara för att TS frågar lite snällt? Förmodligen inte, och vad hjälper då en konfrontation?
En konfrontation är totalt värdelös om man inte har bevis. Och bevis får man tyvärr enbart genom att luska, snoka och gräva.
Att vara lugn och saklig, och bestämd (!) innebär inte att man behöver vara snäll och undvikande. Till skillnad mot att direkt falla in i en anklagelse om att frun har varit otrogen och "minsann har knullat skallen av sig", och spotta fradga och kalla sin fru för en massa okvädningsord.
Sen kommer troligvis inte hustrun erkänna rätt upp och ned och "avbryta" TS och säga att "jo, vi gjorde faktiskt XYZ". Oavsett vad som har hänt eller inte. Såvida inte hustrun letar skäl till att få släppa en bomb och adressera relationsproblem (idiotisk tanke förvisso, men när något "skit" uppstår så kan det tendera att sätta fingret på relationens väl och ve...).
Jag hade en tänkt passage om detta med bevis och sanningen. Som det pratades om lite ovanför. Någonstans så får man ju fundera på vad är sanningen? Kommer den någonsin att komma fram? Vad är sant? Vad har hänt? vad har inte hänt? Det vi vet har hänt är att frun har delat hotellrum/säng med en annan man. Vilket kan/är nog så jobbigt verkar det som i detta fall.
Visst, jag kan köpa att det kan vara en god idé att luska lite, snoka lite. Men då gäller det ju att ha förutsättningarna för det. Och hur länge avser man hålla på med det? Om man inte hittar något greppbart, vad gör man då? Släpper det och står kvar med sina tankar och känslor (av svek och bedrägeri), eller tar man upp det ändå om X dagar, veckor, månader.
Och bevis. Den kan ju också vara knepig. Vi pratar om en ex-kollega. Det kan ju finnas sms i telefonen, han kan finnas som en kontakt i telefonboken etc. Vad bevisar det? egentligen? Visst, TS kan snubbla på en massa sms, mail som på pränt visar att de har haft en sexuell kontakt (återigen, om vi nu spekulerar åt det hållet), eller så hittar han precis ingenting...
Nu lägger ju inte TS ut texten (upp till TS) om hur han fick informationen? av vem? vad frågade TS personen som berättade detta? etc.
Och för mig, personligen, så är ju detta lite av en klo i denna frågeställning. Någon har berättat för TS. Varför? Vad berättades? Vad var skälet, skälen till att berätta? Där borde i så fall TS luska.
Sen handlar det för mig om TS allmänna välmående. Det är jobbigt att går runt och mala dessa tankar i huvudet. Det är lätt att det utvecklas till ett hjärnspöke. Det är lätt att börja läsa in saker som inte behöver vara konstiga. Då kan det vara bättre att ta tjuren vid hornen.
Och slutligen. TS känner sig sviken redan som det är. Självklart så skulle säkerligen besvikelsen var än större om TS får reda på att det förekommit en massa fuffens både under partykvällen och på hotellrummet. Men att gå runt och älta det i sitt eget huvud? Nej tack säger jag!