Splittrad

Ett väldigt, väldigt vanligt scenario. 

Väldigt få kan stoltsera med att ett förhållande som gått över tiden förbättras. Att då stanna kvar för "barnens skull" och liknande förlänger bara det obekväma i situationen. Är det bra för "barnen" att leva med bråk, bitterhet och beskyllningar? Är det för deras bästa? 

Min åsikt och erfarenhet är nej. Klart att det är uppslitande och jobbigt för barn med skilsmässa, men att leva i den miljön är det givetvis också. Att stanna tillsammans fördjupar bara bitterheten. Det är även främst i denna kategori skilsmässorna blir smutsiga historier med hat, barnen som slagträ och liknande. Inte heller det är "bra för barnen".

Min erfarenhet är dessutom att de allra flesta tar med sig vad som inte fungerade till nästa förhållande och faktiskt lyckas bättre i den relationen. Speciellt de par som träffas i relativt ung ålder och skaffar barn tidigt. 

Eller tvärtom?

När hon fick lite uppmärksamhet av en annan man ställdes hennes levnadssituation i ett nytt ljus. Att hon faktiskt mår dåligt i sin situation och är värd att vara lycklig.

Behöver någon saker att skylla på för att lämna ett dåligt förhållande? 

Visst kan det vara så. Men i den här typen av förhållanden är man sällan "kär" längre. Uttryckligen i hennes fall. 
Då var hon ju blind när hon inledde förhållandet med den partnern hon har nu. Fast nu kan hon se:)

Hela grejen med att använda ordstäv som någon slags bevisföring i en diskussion känns lite sådär ;)
Men "liten tuva stjälper ofta stora lass", så fortsätt, by all means ;)

Just love this.. Du säger att.. och sedan för ett resonemang från vad du, personligen, tolkar det som. Gärna med någon slags pekfingerattityd. 
Om du är osäker på vad jag, eller någon annan, vill ha sagt är det bara att fråga.

Vid det här laget borde varenda person som använt internet veta vad en halmgubbe är. Varenda "tidning", TV-program och forum i övrigt har berört retoriska felgrepp vid det här laget. 

;) Härskarteknik. Kolla upp det också när du googlar retoriska felgrepp. Det är inte kopplat till att någon inte håller med dig. Eller är tydlig.

Jag citerade dig. Och vänder mig mot ditt inlägg. Ditt inlägg utgick från hur du "tolkade" någon annans inlägg. 

Ditt inlägg jag citerade har noll med TS inlägg att göra. Det är ett svar på någon annans inlägg. 

"Det du säger är ju i princip, att så här skall det vara, eftersom ett gammalt förhållande aldrig kan mäta sig med ett nytt pirr. "Och det har ju inte varit bra dom senaste åren"

Efter 10-20 år med en och samma skall man bejaka det nya pirret och slänga det gamla på sophögen...?
Jaja, det kanske är så det är...man säger ju att man skaffar barn med partnern man träffar i 20-.30 års åldern. Sen lever man lycklig med nästa tills man dör."

"Det du säger är.." som start på ett inlägg kommer alltid att bli fel. Att medvetet misstolka något och utgå från sin egen misstolkning är väl inte optimalt? Vad tycker du? Tycker du om när andra gör det med dina resonemang och åsikter?

Det här med internet är lite jobbigt ibland. 
Jag antar att du ville citera mig?
Det du citerar "i text", inte som citat, från var ett svar till någon annans inlägg. 

Därefter fortsätter du ditt ohederliga resonemang. Du talar om för mig, och andra läsare, vad jag skrivit och hur jag tänker.

Jag har inte gett råd till TS i det du antagligen ville citera, det är en följddiskussion. TS, i sig, har inte gjort ett skit, hon rådfrågar hur hon bör göra. Hon har inte dansat med "kompisen", hon dansade med en vid tillfället okänd man när hon hälsade på kompisen.
Det står inte ett endast ord om skilsmässa. Frågeställningen är om hon ska träffa personen som känns spännande eller avstå det för partnerns skull. en partner hon inte vet vad hon känner för mer än att han inte är intressant.

När och hur man blir kränkt inser du är subjektivt. 

Varför inser du inte att det är subjektivt vad som är "oacceptabelt"? Att det är individuellt och subjektivt vad man ens definierar "otrohet" som. En diskrepans redan där kan vara jobbigt för ett förhållande. Ena parten tycker att ett beteende är helt "oacceptabelt" och beskyllningar och annat haglar på en part som absolut inte anser att den varit otrogen. Den första parten blottar sin sårbarhet och vad den beskyllde oftast ser som trångsynthet. Inga fina kvaliteter. Det kan vara utlösande för att förhållandet tar slut i vissa fall. 

Ett exempel kan vara att någon behöver lufta saker i förhållandet fast inte blanda in närstående och vänder sig till en anonym utomstående på nätet. Som vi gör. Man kanske finner någon som skriver vettigt och går vidare till privat chatt. Fortfarande anonymt. Syftet är ju att få ur sig saker som gnager i förhållandet och få lite andra infallsvinklar. I min bok bra saker i ett försök att förbättra förhållandet.
Om den andra parten anser att det är ett uppenbart fall av otrohet är det ju det motsatta till den anklagades motiv.

Att du orkar missuppfatta så mycket medvetet. 

Nej, alla har en subjektiv uppfattning av vad de anser att "otrohet" inbegriper. Vilket du kan läsa om i de enkäter du nämner. Ju sämre självkänsla desto snävare ramar i allmänhet. 

Jag gav dig till och med ett illustrerande case för vad jag menade med diskrepansen.

Min egen definition av otrohet har jag, som du nämner, redogjort flera gånger. Även mitt eget beteende. Jag har blivit bedragen ett par gånger. Samtliga gånger har jag förstått varför och accepterat min del i det hela. Givetvis svårt för mig att moralisera i just det ämnet. Även om jag skulle vilja och det gör jag inte. Och jag lägger verkligen inte skulden på personen min partner bedragit mig med. Valet var min partners. Och det finns alltid en anledning till det. Även vad man kan se som anledning är subjektivt och mer eller mindre smickrande. 

Människor som sviker, ljuger och bedrar stöter man på hela tiden. Affärspartners, kollegor och vänner. 

Antingen stannar man kvar i känslan av att ha blivit huggen i ryggen och blir en bitter jävel som samlar oförrätter på hög eller så tar man lärdom och går vidare. Människor drivs av dubbelmoral. Jag tror inte att jag kan förändra människor, speciellt inte trycka ned min definition av moral i halsen på dem. Jag är övertygad om att det är kontraproduktivt.