Splittrad
I alla fall. Det låter i mina öron som att du och din man har nått vägs ände. Jag känner igen så mycket i det du skriver från hur mitt eget äktenskap var. Jag kan säga att det var det bästa beslut jag fattat i hela mitt liv när jag till slut satte ned foten och sa att det här går inte längre. Vi var båda "skyldiga", och jag klandrar ingen, men faktum kvarstår: även om det inte behöver vara någons fel - eller om det är bådas fel - så måste man se när det inte går längre.
För min del var mitt äktenskap ett fängelse, och ALLA - maken, barnen OCH jag - led av det. Sen vi delade på oss har både mitt och barnens liv blivit så TOTALT annorlunda; det går inte att beskriva den frihet och den glädje jag känner idag, och det går inte att beskriva hur mycket gladare, lugnare och harmoniskare barnen är.
Det är naturligtvis olika, men om jag bara utgår från hur det varit för mig så är mitt råd absolut att du ska ta dig en allvarlig funderare på att bryta upp. Allt det som kan kännas skrämmande med att dela på sig klarar man av - tro mig! Och att tro att man gör barnen en tjänst genom att leva kvar i ett förhållande som inte funkar... det är bara att lura sig själv (och barnen!).
Som jag ser det handlar det här alltså inte om huruvida du ska pejla läget beträffande en annan man; det handlar om att du ska ta tag i ditt liv sådant det är fn. Sen, när du rett ut det, så kan du pejla vidare med den spännande främlingen :)
Ett väldigt, väldigt vanligt scenario.
Väldigt få kan stoltsera med att ett förhållande som gått över tiden förbättras. Att då stanna kvar för "barnens skull" och liknande förlänger bara det obekväma i situationen. Är det bra för "barnen" att leva med bråk, bitterhet och beskyllningar? Är det för deras bästa?
Min åsikt och erfarenhet är nej. Klart att det är uppslitande och jobbigt för barn med skilsmässa, men att leva i den miljön är det givetvis också. Att stanna tillsammans fördjupar bara bitterheten. Det är även främst i denna kategori skilsmässorna blir smutsiga historier med hat, barnen som slagträ och liknande. Inte heller det är "bra för barnen".
Min erfarenhet är dessutom att de allra flesta tar med sig vad som inte fungerade till nästa förhållande och faktiskt lyckas bättre i den relationen. Speciellt de par som träffas i relativt ung ålder och skaffar barn tidigt.