Vad kan man göra när sin fru tappar lust?

Joo...? Det är klart att jag reflekterat över det? Och även över den omvända situationen. Men det har ju återigen inte nåt att göra med det jag kommenterade på? Återigen hade det jag kommenterade på inte öht med bristande lust i sig att göra, utan med den väldigt diskriminerande syn på bristande lust som ofta framkommer här på fl (och på andra ställen också) - den syn som Tecum och Bitter beskrev. Här är jag inte riktigt med på vad det är i det jag skrivit som du tycker motsäger det du skriver här?

Självklart kan båda könen vara förlorare, och självklart kan båda ha "skuld" - det är ju PRECIS det som är min poäng!! Det är ju precis det som gör att jag vänder mig mot att man resonerar olika beroende på vilket kön man talar om (så som Tecum och Bitter beskrev)! Men du har helt rätt i att jag som sagt för på eget grepp i ett tidigare inlägg, vilket jag svarade på i #90 (men misstänker att du kanske missade det, eftersom vi verkar ha postat nästan samtidigt :) )

Åh - jag kunde verkligen inte hålla med dig mer!!! Jag instämmer till 110 % från början till slut - precis så. 

Fast... nä - detta tror jag är väldigt individuellt. Återigen är det precis som du själv säger: att vi måste ha förståelse för varandras olikheter. För väldigt många är det säkert precis så som du skriver, men jag tror det är precis lika vanligt att det är så som Bjoer skriver. Personligen tycker jag att matjämförelsen var spot on! Och din parallell till onani funkar inte: du jämför hunger och ätande med ett behov av att bara "lätta på trycket", men för de allra flesta handlar väl ätande även om smak, lukt, upplevelse? Så att säga att det hade funkat lika bra med onani om matjämförelsen hade stämt är ju som att säga att vi inte behöver varierad, välsmakande, väldoftande mat, utan att vi kan leva på tråkiga, smaklösa sörjor, så länge de är näringsriktiga och gör oss mätta... 

Håller helt med. Jag tycker absolut att New Dawn har rätt i det hon skriver till dig om kommunikation och ömsesidig förståelse - det är givetvis jätteviktigt, och kan nog lösa många problem. Men, precis som du säger: inte alla.  

Och det är precis i detta jag tycker att du gör ett tankefel. Så här är det för många, men inte för alla. Jag har gärna sex med någon även om jag inte har känslor för den, så länge attraktionen finns där. Och igen: Nej. Detta är uppenbart sant för dig (och för många andra), men återigen: inte för alla. Det som för mig gör sex bättre än onani är närvaron av en annan kropp. Lukten, smaken, tyngden, värmen, beröringen av en annan kropp. Känslor har liksom ingenting med saken att göra. (Därmed inte sagt att romantiska känslor inte kan ge en ytterligare dimension till sexet, men det är bara en av många saker som kan ge en ytterligare dimension). Är du med?  

Fast... blandar du inte ihop känslor med upphetsning/kåthet nu..? Det är klart att attraktionen och kåtheten måste finnas med, men det är ju alls inte samma sak som att man har ett känslomässigt/kärleksfullt band till den andre?

Aaah! Är det så det är, New Dawn? Att det är DEN aspekten av matjämförelsen du vänder dig emot? För det är klart att behovet av sex och behovet av mat inte är exakt det samma rent biologiskt. Man dör ju inte om man inte får sex (även om det kan kännas så) - det gör man ju däremot om man inte får mat :)

Åh - jag inser nu att du inte menar känslor i betydelsen 'emotionellt/kärleksfullt' band! Men i så fall fattar jag ännu mindre varför du tycker att matjämförelsen inte stämmer? Menar du att mat och ätande är helt renons på njutning, lycka, lustfylldhet osv? Du tycker alltså att det går precis lika bra att leva på smaklös sörja (så länge den är näringsriktig) som på välsmakande, väldoftande, vacker mat? 

Exakt det Bjoer skriver :) Sen skulle jag inte få för mig att köpa sex av tusen andra orsaker - men det beror inte på att inte sexet skulle kunna vara bra.

Den främsta anledningen är väl helt enkelt att jag inte skulle anse mig ha råd, och att jag inte heller ser varför jag skulle betala för nånting jag kan få gratis. Jag vet att jag skrev att det fanns tusen andra anledningar... men alla andra anledningar jag kommer på är egentligen ganska irrelevanta - t ex skulle jag vara mer rädd för könssjukdomar, men när jag tänker rätt på saken är man nog säkrare när det gäller det om man går till en seriös eskort än om man bara knullar runt med folk i allmänhet, haha. Exakt så. Håller med till 110 % (även fast jag är kvinna :) )Ja, men frågan var ju inte huruvida du har rätt i allt det du säger om känslor osv - det är klart att du har; det är klart att det är massor av människor som resonerar så - frågan var ju om du har rätt i att det är som du säger FÖR ALLA. Och det är det ju uppenbarligen inte.

Jag tycker att du resonerar intressant, New Dawn, och jag håller med om väldigt mycket av det du skriver, så jag menar inte på något sätt att göra ned dina inlägg. Jag menar bara att det finns andra sätt att resonera och känna OCKSÅ :) 

Bara så jag verkligen förstår dig rätt: menar du att om man inte klarar att leva i ett sexlöst förhållande så kan man inte älska sin partner på riktigt? Jag hoppas att det inte är det du menar, för det hade ju varit en ganska hård dom att fälla...

Nä, eftersom jag hellre hade använt pengarna till nåt annat - det spelar ju ingen roll hur rik jag är; BEHÖVER jag inte betala för sex så finns det ju ingen anledning till att göra det, eller hur? Då är det ju bättre att skänka de pengarna till välgörenhet. Men i sak har du rätt, och det är ju det jag har försökt säga hela tiden: några känslomässiga skillnader skulle inte sätta några käppar i hjulet. Nä, jag har iofs inga såna erfarenheter, och det hade definitivt varit ett problem om han inte blev hård/vi inte kunde ha penetrerande sex, men det är ju för att en för mig viktig del av själva sexet skulle saknas då. Sen är det ju också helt klart så att ju mer engagemang (och med engagemang menar jag kåthet och lust) det finns, desto bättre är det ? DET tror jag ändå inte att någon har förnekat. Man kan väl se det som ett kontinuum från onani till himlastormande, magiskt sex där den ömsesidiga passionen är total. Sex med en man som är hård nog att ha penetrerande sex, men som inte i övrigt är speciellt engagerad hamnar då nånstans inte allt för långt ifrån onani. Men jag ser inte hur detta öht invaliderar matmetaforen? Där har vi ju också ett kontinuum från smaklös sörja till de mest fantastiska smaksensationer (or so I've heard; personligen är jag inte mycket för mat öht, men jag kan ju ändå förstå hur de flesta andra fungerar här). Slutligen är det ju (som jag tror att jag redan sagt) klart att kärlek, bekräftelse, samhörighet på ett mentalt plan osv osv påverkar sexet också. Det är klart att det är nåt alldeles speciellt att ha sex med en människa som man har den där totala samhörigheten med. Precis som det för de flesta är en skillnad mellan att äta sin jobblunch med kollegorna och att avnjuta en romantisk middag med sin älskade...  

Så. Sex är som mat. Ju mer tilltalande det är för ens sinnen, desto bättre är det. Och allra bäst blir det om det avnjuts i sällskap med ens stora kärlek :)
Nej, det har du absolut inte! Och det var absolut inte det jag menade heller. Tvärtom är du befriande mån om att peka på att vi alla är olika. Det jag menade var att du i just det HÄR fallet stenhårt vidhåller att matmetaforen inte funkar, trots att en del av oss försöker förklara att jo - det gör den faktiskt för oss. Är du med?
Fast... det är ju ingen som har sagt att MÄNNISKOR kan jämföras med mat och ätande; det vi har sagt är att SEX kan jämföras med mat och ätande. Jag är givetvis HELT med på att MÄNNISKOR inte kan jämföras med mat/ätande. Det tror jag nog att alla håller med om.Ja, precis! Och det är ju det vissa av oss säger gång på gång. Det är så vi upplever sexbehovet. Som ett primitivt, fysiskt behov. Att detta primitiva fysiska behov sen kan lyftas till olika höjder av olika stimulans av sinnena ändrar inte detta - det gäller som sagt hunger/mat/ätande också.Fast nu blandar du ihop sex och relationsproblem. Om ens partner ständigt säger nej till att göra saker tillsammans så reagerar man givetvis på alla dessa sätt. Men det gör man ju oavsett vad det gäller - det är ju inte specifikt bundet till sex. Jag kände exakt alla de här sakerna med min ex-man (utom precis frågan om jag dög sexuellt) - men just vårt SEXLIV fungerade bra. 

(Eftersom du redan lagt in en brasklapp om ätstörningar i ett annat inlägg så lämnar jag ditt uttalande att inget av detta händer i samband med mat därhän :) )
Vad bra! Jag känner precis likadant - bortsett från en sak: om du skulle komma med argument som jag tycker är relevanta och trovärdiga, så skulle jag inte benhårt klamra mig fast vid min ursprungliga ståndpunkt, utan faktiskt revidera min åsikt. Men jag antar att det du menade var att du inte ser hur det skulle kunna finnas några för dig relevanta argument, snarare än att du inte kan ändra åsikt :)

Precis. Det är inte det som gör sexet för mig. Sen har jag, precis som alla människor, naturligtvis ett behov av att bli älskad för den jag är, men det har inget med sex att göra.  För att dildosar inte är människodelar. Simple as that :) 
Okej. Jag ska försöka förklara igen. Jag ser det som ett kontinuum från onani till det mest perfekta sexet man kan tänka sig. Om jag bara onanerar fattas så många komponenter att det grundläggande behovet inte fylls. Detta kan (precis som Bjoer skrev nånstans) liknas vid att dricka vatten istället för att äta när man är hungrig. Det lindrar lite för stunden, men det fyller inte det grundläggande behovet. Om jag däremot har sex med en annan människa, även om denne är oengagerad, så finns så pass många komponenter på plats att det fyller det grundläggande behovet. Detta kan liknas vid att äta en smaklös men näringsriktig sörja; det fyller det grundläggande behovet, men det är inte så speciellt kul. Så ja, jag höll - och håller - exakt med Bjoer angående detta.    Detta har du helt rätt i, så jag utgår istället från omvända situationen, och tänker mig att jag är mannen, och att jag har sex med en kvinna som ställer upp med glidmedel. Och kommer till exakt samma slutsats som den jag angav ovan: det fyller det grundläggande behovet, men det är inte så speciellt kul.

 "När man är hungrig kan man så lätt tillfredsställa det behovet någon annanstans" säger du. Till det säger jag: ja, exakt. Precis som man för många av oss kan med sex. Så det är ju EXAKT jämförbart. För vissa av oss - inte för alla, förstås, och det är ju precis det som varit min poäng från början. Först förstod jag inte vad detta hade med saken att göra, men jag tror att jag förstår nu. Din avsikt är att visa att sex och mat inte är jämförbara eftersom reaktionen på om ens partner skaffar sex hos nån annan är helt annorlunda mot reaktionen om partnern skaffar mat hos nån annan? Men återigen: för vissa av oss ÄR reaktionen inte annorlunda. Jag har lika lite problem med om en partner till mig skaffar sex hos nån annan som jag har om han skaffar mat nån annanstans. I MIN hjärna är det precis lika sjukt att förneka honom det som att förneka honom mat. För MIG. Inte för majoriteten. Men för mig. Och återigen är det det som är min poäng. Att vi är olika, och att det inte går att bara säga att "du har fel som upplever det på det sätt du upplever det". Återigen säger jag inte att du inte har rätt i allt du säger om behovet av känslor osv; jag säger bara att jag har rätt OCKSÅ. För att vi är alla olika.Det du skrev var att sexuell frustration leder till känslomässiga problem. Det höll jag med om att det gör - på samma sätt som alla andra saker som är frustrerande/inte funkar i en relation leder till känslomässiga problem. Jag uppfattade det dock som att anledningen till att du tog upp detta var att du ville använda det som bevis för att sexet i SIG är beroende av känslor - och DET vände jag mig emot. Bara för att problem med något i en relation kan leda till känslomässiga problem, så innebär det inte att grundproblemet i sig SJÄLVT är känslobaserat. Om det inte var detta du menade så missförstod jag dig (fast då vet jag inte riktigt vad poängen med att öht ta upp det var).

Fast nu har du ju inte läst det jag skrivit. Jag skriver ju uttryckligen, på flera ställen, att det är exakt det samma med mat och sex, och att de båda ligger på ett kontinuum. Du tar ju i ditt citat bort hälften av det jag skrev, nämligen följande (där jag har "fetat" biten du utelämnade):Här tar du det jag säger ur sitt sammanhang på ett sätt som totalt förvränger det jag sagt. Att föra en diskussion utifrån uppenbara förvrängningar av motpartens argument känns ju inte helt meningsfullt...Ja... så klart? Jag tror att du missuppfattade mig totalt här, och jag är uppriktigt lessen över att jag uttryckte mig otydligt. Självklart är det ens egen personliga analys som avgör om argument är relevanta eller inte. Så är det ju i alla diskussioner, och jag menade inte på NÅGOT sätt att antyda att det var skillnad på dig och mig här, eller att min analys är mer objektivt sann än din. Jag upplever dina argument som motsägelsefulla och otrovärdiga, och du upplever mina på samma sätt - hade vi inte gjort det, så hade vi ju tyckt likadant. Det ligger ingen värdering i det - det är bara så en diskussion/debatt fungerar. Det enda jag menade att kommentera på var ditt uttalande att du gärna debatterar, men att du kommer att stå för din åsikt. Det kändes lite som att du menade att helt oberoende av vilka argument som än presenteras för dig så kommer du inte att ändra åsikt, även om du faktiskt får argument som du tycker är trovärdiga. Det var min omedelbara tolkning av det du skrev, och det tyckte jag var en mindre lyckad attityd i en diskussion. Sen funderade jag lite, och kom fram till att det nog INTE var det du menade - alltså att du, precis som du säger, INTE känner nåt behov av att klamra dig fast vid dina uttalanden - utan att du  mycket väl hade kunnat ändra åsikt om du hade fått argument du tyckte var hållbara (bara att jag inte kommit med några sådana). Det var menat som ett erkännande av god debattanda - inte motsatsen...

Slutligen vill jag bara återigen understryka att jag INTE säger emot dig i att den emotionella biten inte går att separera från behovet av sex - tvärtom inser jag att det är så för väldigt många människor. Det jag vänder mig emot är din övertygelse att det är så för ALLA människor. Jag tycker ärligt talat att det är ganska märkligt att bara kategoriskt hävda att jag och andra som tänker på samt sätt har fel beträffande vår egen upplevelse. Det är ju VÅR upplevelse - vi vet ju hur vi känner. Det känns överhuvudtaget konstigt att säga att någon annans personliga upplevelse av någonting inte stämmer. Att säga "jag tvivlar på att du skulle känna det så tillfredställande sexuellt att verkligen ha sex med någon som bara ställer upp." är ju som om jag skulle säga "jag tvivlar på att du skulle känna det så tillfredsställande att [valfri handling]", när du redan har förklarat in i minsta detalj att, och på vilket sätt, du tycker att det är tillfredställande. Om någon säger att hens personliga upplevelse av någonting är på ett speciellt sätt så får man ju helt enkelt tro på det - det finns ju ingen anledning att misstro det. Då får man ju lägga den insikten till andra insikter man får i livet, och tänka "jaha, så man kan känna på det sättet också".  Det är denna kategoriska vägran att se att man kan uppleva det på olika sätt som jag inte förstår. Du resonerar ju helt annorlunda i alla andra avseenden, där du är både vidsynt, accepterande och respekterande inför människors olikheter.