Är gifta kollegan intresserad?

Nästa vecka ses vi bara någon enstaka dag på jobbet. Ska jag berätta vad jag känner? Eller borde jag bara låta det vara? Velar fram o tillbaka. Vet inte vad som är bäst.

Ta inte ut ngt i förväg. Detkan vara hans sätt och vara och kanske tycker om dig mer som en härlig trevlig kollega. Medans du går och tänker i betydligt våtare planer. Så kan verkligenheten komma ifatt, den dagen han släpper bomben för dig.

- Herregud, nej nej trodde du att det var något på G??? Förlåt förlåt, jag har ju fru och barn och älskar dom fast det är lite tufft. Vad dumt det här blev, avslutar han. Du vänder dig bort, vipps har någon sparkat bort dina ben.

Vill du veta så fråga bara kollegan när ni är ensamma vid rätt tillfälle. Istället för att gå runt och tro något du inte vet med 100%. Han kanske ser dig som en jättebra kollega+vän.

Njae. om TS tänkte rationellt och inte var förblindad och uppslukad så skulle jag kunna hålla med. Men vad tror du kommer hända när hon är så besatt av kollegan och får reda på att han vill ha henne?

Det är som att ge en alkis nycklarna till baren och låta hennes samvete avgöra

TS - förlåt långt inlägg men jag har ju varit / är i liknande sits.

Om han ser på dig på samma sätt eller inte är (nästan) omöjligt att veta om du inte frågar. Såhär är det/ har det varit för mig (och jag vet inte vad han tänker):

1. Han kommer förbi min arbetsplats många ggr varje dag och snackar. Jag sitter oftast i öppet landskap men har ingen fast plats så jag är på lite olika ställen i lokalerna, men det är bara till mig han går, han brukar hitta mig. Vi jobbar på olika företag, samma koncern, samma lokaler.

2. Han bokar upp konferensrum för oss att bara sitta och hänga och snacka i, ?låtsasmöte?. Mer i höstas än nu dock. Vi turas om att göra en agenda för mötet med skämtsamma punkter och ofta med flirtig ton (ex 1. Hur gör djur? 2. Vem köper cigg? 3. En jobbpunkt vi behöver fixa 4. Dagens låt etc etc)- dock berör vi väldigt sällan punkterna på agendan när vi sen ses, men den görs ofta ändå, som en kul grej.

3. Han skriver ofta på Skype (det gör dock jag också, så both ways.) Det kan gå flera dgr utan att vi skriver något och även vara dagar där vi skriver hela dagen. Sedan innan sommaren-18. Mer sällan nu.

4. Om jag mailar och behöver hjälp/ställer en fråga går han 9 ggr av 10 bort till mig (olika avd) istället för att bara maila svaret. Eller så säger han att vi bokar ett möte och kollar på det (varav problemlösning 10 min av 60 typ, resten häng/snack)

5. Han har då och då med sig en godis, en clementin eller liknande som han ger mig när han går förbi min plats. Inte hemifrån alltså, men fr kontoret.

6. Han skickar roliga memes på insta (jag med, both ways). Samlar på sig roliga klipp som vi kollar på när vi tar en kaffe (?jag har sparat massa som jag ville visa?). Det skickas även på kvällar och helger, dock kan det gå dagar emellan. Inga konversationer direkt, utan i stort sett bara klipp och några skrattemojis fram och tillbaka.

7. Vi skickar fredagslåtar till varann, en tradition sen typ 6 mån tillbaka (började på skämt). Vi har en gemensam playlist på Spotify. Han startade den efter att vi skickat låtar fram och tillbaka några månader. Båda skickar en eller flera låtar till varann, den andre bestämmer vilken/vilka som kvalar in på listan. Låtarna är högt och lågt. (Mer sällan nu)

8. Vi har gemensam vårdnad om en penna. Ett skämt som spårat - en penna från det externa bolaget vi har som gemensamt arb.område som han snott därifrån för att jag skämtade om det när vi var där. Och nu när han är på semester har jag ansvar för pennan (han kom och gav den till mig innan han drog).

9. Vi skämtar ofta om : - Kommer du? - Kommer! - Cigg? (As in = cigg efter bra sex.) När vi skriver på skype och ska ses på ett möte. Flirtigt skämt med andra ord.

10. Han biter sig ofta i läppen när vi hänger, när han lyssnar på mig. Förmodligen omedvetet? (Jag har svårt att fokusera då.)

11. Han har kroppsligt annars inte visat något direkt annars. Han har inte, vad jag kan se, vidgade pupiller när vi pratar (annars klassiskt tecken på intresse). Borde han inte ha det tänker jag? Faktiskt en av de starkaste orsakerna till att jag tänker att han enkom ser oss som vänner. Pupiller kan man inte styra över.

12. Han har inte sagt nåt om att han känner nåt för mig. Och han slänger inte komplimanger runt sig heller så det är inte det. Han kallar oss ?dream team? jobbmässigt, ex de ggr jag är så less på vårt arb.område att jag sagt att jag vill sluta att jobba med det, eller lämna över till nån annan.

13. Han har inte gjort några fysiska närmanden. Inte ens en kram. Ev lagt handen på axeln i korridoren.

14. Det kan gå några dagar utan kontakt. Dock om jag varit borta fr jobbet några dagar utan att ha sagt ngt (ex vabbar eller jobbar hemma) kommer det ofta ett - Var är du?!?.

15. Om jag ska iväg på resa vill han gärna att vi hinner hänga / ta en fika dagen innan eller så. (Both ways). När jag skriver att jag har mkt möten kan jag få tillbaka ?Men jag då?!?.

16. Vi skrattar sjukt mkt ihop och har väldigt mkt internskämt.

17. Jag får känslan av elektrisk stämning när vi sitter nära. Jag kan ju inte svara för om han känner det också.

18. Dock är jag rätt säker på att han inte kommer att säga nåt, göra något eller att han skulle gå över den fysiska gränsen. Då hade han gjort NÅT under senaste året, det har han inte.

19. Han verkar lycklig med sin fru och talar väl om henne.

20. Han är väldigt familjeorienterad och lägger i stort sett all sin tid på sina barn och familj.

Så. Vad vill han? Ser han mig som nåt mer än kompis? Eller är det lika stor chans att han ser han mig som hans roliga kollega, jobb-bästis och inget mer? Jag vet inte. Jag har dock tagit till mig av råden jag fått, att INTE fråga - för vad ska jag göra med svaret OM svaret är att han är intresserad? Då är dock mitt utgångsläge nu att jag inte vill vara otrogen (jag har landat i det). Om du känner att du vill något med kollegan och är beredd att ta konsekvenserna - då säger jag fråga honom. Annars låt bli. (Men ja. Det äter upp mig tankemässigt att inte veta också, trots att jag bestämt mig för ne. Men jag inser att släcker jag en ångest så väcker jag bara en annan).

Ja, jag säger ju det (baserat på svaren ovan). Det är inte lätt att veta om vi bara är jobb-bästisar eller har en flirt. Varken för er eller mig.

FYI - nej, jag har inte spaltat upp det såhär i min tråd. Jag gjorde ett urval nu i den här tråden då det kunde vara relevant för TS.

Tankfull - Precis. Vi ÄR bra vänner och har verkligen skitkul ihop. Det är ju det jag hoppas att vi kan vara. Att skratta ihop kan man dock visst göra med en flirt eller någon man är intresserad av. Vi har hittat en rolig flirtig jargong - sen om det är bara för skojs skull eller något mer kommer jag aldrig veta.

Jag kan skratta med någon och även vilja ligga med samma person, så ja - jag är sån. Vi skrattar ofta när vi sitter nära och kollar på hans eller min tel på nåt roligt klipp. Jag tror nånstans även att humorn är vårt sätt att avväpna allt? Jag gör ju exakt samma saker som han ovan på listan nästan (jag går dock inte bort till honom typ nånsin) och jag känner ju något för honom, men jag talar väl om min man etc - men jag har ändå lyckats bli förälskad i den här mannen. Så visst kan han sitta i samma sits - men som sagt - vi har grymt kul som vänner och det är ju det enda vi kan bli också.

Det är ju toppen om han bara ser oss som vänner (vi kommer ju inte bli mer än så). Bjudit ut mig för att ses i smyg utanför kontoret har han gjort, det var efter det jag bestämde mig för att backa. Skrivit att han inte är långt ifrån gränsen när vi skrivit på Skype har han också. Det ovan är ett urklipp av hur han/vi är mot varann. Jag har inget behov av att redovisa allt han eller jag gjort/sagt, varken här eller i min egen tråd, jag ville i denna tråd mest visa TS att en relation kan upplevas olika beroende på vilka delar man lyfter fram och att det är svårt att veta till 100% utan att fråga rakt ut - inte minst syns det på hur vissa är 100% säkra på att han vill ligga och andra 100% på att han inte vill. I mitt fall spelar det dock ingen roll nu, (förutom för min nyfikenhets skull).

Jag tror inte heller att han är intresserad på allvar, lämna frun etc, det är inte jag heller och har inte varit vid nån tidpunkt. Men blev jag ändå förälskad? Ja. Seriöst nog att lämna min familj? Nej. Därför har jag också inte gjort något och nu valt att backa bort mer och mer.

Sen. Allt beror på hur man formulerar sig. Allt det i den listan ovan är sant - jag valde att formulera mig som jag gjorde i den listan för nyansera allt. Detta nedan är också sant, men ett annat sätt att formulera sig på:

1. Han skriver till mig i stort sett varje dag på Skype, kommer förbi där jag sitter utan anledning många ggr per dag.

2. Ibland byter han arbetsplats och sätter sig vid mig, trots att vi eg jobbar på olika företag och inte alls sitter ihop (men inne hos oss är det free-seating, så det går, men det är inte vanligt, vet att andra reagerat på det). Det gör han bara när han kan sitta med mig.

3. Kollegorna märker vår kemi/energi och vi har fått det påpekat flera ggr att det är nåt med oss.

4. Sex-skämt är återkommande.

5. Han bokar upp konferensrum för att han och jag ska hänga själva, 1-3 timmar. Inget möte, bara att han vill umgås. Ingen annan får vara med, det är han tydlig med.

6. Han har bjudit med mig på AW?s med vårt externa företag. Noga med att ingen annan skulle följa med, bara han och jag.

7. Han föreslog att vi skulle på en (helt onödig) konferens i höstas m övernattning (bara vi fr vårt företag). Jag sa nej.

8. Om jag frågar om vi ska ta en kaffe så kan han ställa in ett möte för det och säger att allt handlar om prioriteringar.

9. Han vill aldrig att andra är med när vi fikar, bara han och jag. Därför föredrar han också att boka upp ett rum och bokar in ett låtsasmöte där vi kan sitta så att inga andra tränger sig på.

10. Han bokade in en lunch för oss i två timmar utanför kontoret för att bara umgås i höstas, vi åkte fr kontoret vid olika tider för att ingen skulle misstänka något. Vi hade datorerna med, han kollade på ettor och sa skämtsamt att man kanske skulle skaffa sig en etta man kan hänga i. (Här gick min gräns)

11. Han hör av sig på kvällar och helger.

12. Om jag jobbar hemma hör han av sig och frågar lite skämtsamt om han får komma över. Och att jag annars borde vara inne på jobbet och hänga m honom.

13. Han vill alltid sitta nära, visar jag ett klipp / något på telefonen så lägger han alltid sin hand på min som håller telefonen.

14. Han biter sig i läppen och fuktar läpparna när han lyssnar när jag pratar.

15. Han spänner ofta musklerna när han går förbi mig.

16. Han nämner aldrig sin fru vid namn.

17. Han skickar låtar med låttexter om sex, förbjuden kärlek, att vilja men inte kunna vara med någon.

Jag ville nyansera allt med min förra 20-punktslista, för att visa att inget är svart eller vitt. Precis som ni tolkar det jag skriver, tolkar ju jag honom med å ena sidan / å andra sidan. Därför KAN jag inte veta till 100% vad han tänker. Även om jag visst känner det.

Fortfarande solklart enbart friendzone fr hans sida? Kanske. Vill han enbart ligga (som var mitt utgångsläge)? Kanske. Seriöst intresserad? Nej, det tror jag inte.

Kvinnor och män är inte likadana! Väldigt många män flirtar lite om dom kan, väldigt många kvinnor tolkar vad som helst som förälskelse. Jag har en tjejkompis som jämt tror att någon är kär i henne men sanningen är att hon blir utnyttjad av man efter man. Han är först på (och REJÄLT på med blommor och hela köret), efter att dom har haft sex slutar han visa intresse eller är borta långa perioder men hör av sig ibland efter 2 månader.

För kvinnor spelar allt mycket större roll, du skulle inte hålla på såhär med massa andra män på kontoret bara för att dom var öppna för det, eller hur? Men det skulle han. Tro mig.

Jag är dock inte som din kompis som tror att alla som pratar med mig är kära i mig ;). Jag skrev ju det också - jag tror INTE att han är kär i mig eller menar något seriöst - det har ju inte jag gjort heller. Frågan för mig (när det var aktuellt / när jag inte hade bestämt mig var jag stod) var om han var ville ligga eller inte. Inte gifta sig och leka lyckliga familjen.

Om känslorna tar över och är besvarade spelar nog inget annat någon roll. Men jag vet att jag aldrig kommer ta det första steget. Och å ena sidan plågar det mig. Jag plågas av att vara förälskad men inte kunna berätta det. Om jag skulle avslöja mina känslor finns risken att han berättar det vidare till någon vän eller i värsta fall till sin fru. Det scenariot vill jag inte finna mig i. Därför är det bäst att jag håller tyst. Men det är väldigt plågsamt. Trodde aldrig det här kunde hända mig.

Det kan ju bli värre än att de skrattar bort det om han skulle berätta det för sin fru... Hur skulle du reagera om en ung, snygg kvinna som du spenderar mer tid med än din fru skulle få känslor för dig...? Hur tänker en man? Skulle vilja gå in i hans hjärna ibland...

Och TS kollega tänker och känner såklart precis som du?

Jag tycker det enda ditt inlägg gör är att spä på TS fantasier och rationaliseringar.

Varken du eller hon vet vilket slags förhållande mannen lever i, vad han känner för frun eller för TS. Allt är bara lösa antaganden och rena fantasier.

Och när det kommer till antaganden och fantasier så spelar rationalisering en väldigt stor roll. TS vill ju att allt hon känner och vill ska besannas och bevisligen är hon beredd att lägga alla moraliska aspekter åt sidan för att få det att bli verklighet. Det är inte ett rationellt tänkande öht utan mer önsketänkande eller ren besatthet som man ofta ser hos tex älskarinnor.

Om TS hade tänkt rationellt så hade jag absolut hållit med dig,  kommunikation är oftast en bra lösning på problem. Men när allt bygger på irrationellt känslobaserat tänkande, önsketänkande och fantasier så är det inte riktigt samma sak, för allt som sägs kommer att vridas och vändas till att passa in i det man känner.

Ja fast det var ju precis det som inte var någon idé när man är så besatt som TS är.

Varför i helvete ska hon öht inleda en reaktion med en upptagen man? Det enda det kommer resultera i är en massa sårade människor.

Om bara han kunde ta steget att säga något först ...

Tillbaka till min fråga om kollegan är intresserad eller ej. Idag hade han kunnat gå tidigare men stannade till sist med mig. Men när han såg att jag tänkte stanna längre frågade han om det kändes ok att jag stannade kvar ensam. Varför frågar han det? Ville han bara visa omtanke? Jag sa först ja och då drog han sig för att gå. Till sist sa jag att jag kunde fortsätta på måndag istället, så vi gick samtidigt. Men han väntade in mig med att ta på mig skorna, jackan osv. Varför gör han det? ingen annan kollega gör det. Och han gör inte så med någon annan heller. Då ville jag bara fråga rakt ut. Men vågade inte. Han kommer nog inte heller våga om det är så att han har känslor/känner attraktion för mig. Om vi är så lika som jag tror kommer ingen säga nånting.

Återigen under dagen har samtal om barnen kommit upp, men inget om frun. Jag vet att jag är knäpp som håller på såhär men det känns verkligen som om han är olycklig i sitt äktenskap och att vi skulle vara lyckliga tillsammans. Det är sjukt hur lika vi är och tycker om saker och ting. Känns som vi är ämnade för varandra... Tänker på min man som jag bråkat med om så enkla saker. Med den här mannen skulle jag aldrig ha såna konflikter...

Jag är införstådd med att barn o respektive skulle bli oerhört sårade om ngt skulle hända mellan oss. Men det är inte heller bra för någon att stanna i ett förhållande endast för barnens skull...

Jag håller inte med dig om det du säger att jag inte frågar honom för att jag innerst inne vet att det är önsketänkande. Rädslan o ovissheten för vad som kmr hända om jag berättar om mina känslor är det som hindrar mig... För innerst inne vill jag inte såra någon eller bli hans älskarinna. Jag har alltid varit en principmänniska och äktenskap är väl egentligen ngt heligt för mig. Men om det inte fungerar och man inte är lycklig måste man väl ha rätt att bli det med någon annan...

Johan; förklara för mig varför man måste vara så himla trevlig då, om det inte är för att man är intresserad av ngt... han frågar mig jämt vad jag ska göra efter jobbet, på helgen, vart jag har bott och jobbat. Han verkar vilja veta allt om mig. Och vi har mycket gemensamt så det gör kanske hela konversationen mer spännande... Förstår inte heller varför han väntar in mig för att gå på lunch, letar upp mig om jag inte är på arbetsrummet för att äta lunch ihop. Jag kan misstolka allt det här men tycker det är ovanligt att en manlig kollega som jag egentligen inte känt speciellt länge har sån ?koll? på mig. Jag anser inte att jag ger ett så kallat skört intryck... Snarare tvärtom, vill säga att jag är ganska självsäker (förutom de gånger jag inte klarat av känslorna och rodnat och flytt hans blickar. Detta har dock inte hänt den här veckan). Varför håller en gift man upp dörren för en gift kvinna? Finns väl ingen anledning att vara en gentleman mot någon annan än sin fru (?) Men jag har observerat honom och noterat att det bara är mot mig han är såhär... Så plågsamt att inte veta vad han vill...

Nu kan vi inte ge dig mer råd Fia. Du vill inte fråga, du är en kvinna och gar mål i munnen. Varför frågor du oss varje dag hur du ska göra?!?!?

Vi har ju gett dig förslag.

Då får väl du leva i din bubbla och fundera i dagar/veckor/månader om du inte är tillräckligt rakryggad och vågar vara en kvinna,

Ursäkta för dom starka orden. Men varför be be be be be om råd och inte göra ngt åt dig?

Jag har verkligen försökt ta avstånd för att dämpa mina känslor, försöker sätta mig in i hans huvud o lista ut hur han tänker o ser på saker o ting. Det kan vara så att han bara råkar vara väldigt trevlig och vill prata av sig på jobbet... men häromdagen när vi skulle gå gick jag förbi honom för att ta min jacka o kom aningen för nära och kände hans lukt... inget hände och inget kommer heller att hända då ingen av oss kommer ta första steget. Vi har nog för mycket moral för att kunna vara otrogna, trots att äktenskapet är skit. Men hade ögonen mötts i den stunden hade vi log läst varandras tankar... Jag vet inte vad som kommer att hända, låter tiden avgöra o skriver av mig här i tråden emellanåt...