Är gifta kollegan intresserad?

Vet inte vad jag ska ta mig till, blir galen av att inte veta. Så fort vi blir ensamma i arbetsrummet kommer nåt kul samtalsämne upp, oftast med ett leende och flyktande blickar... Jag har tänkt mycket på om jag kanske bara inbillar mig... Vill inte misstolka honom... Vågar jag fråga? Eller ska jag bara erkänna att jag gillar honom? Hur lägger man ens fram en sån sak?

Idag har jag knappt sett honom i ögonen för att inte bli för uppenbar... Jobbigt att hålla känslorna inne just nu...
Han har vid flera tillfällen frågat vilken tid jag ska gå idag då jag går tidigare för möte på annan plats... Varför frågar han det så många gånger? Varför är det viktigt för honom att veta det? Plågas av de här tankarna... Vill ha ett klart svar men samtidigt inte, för konsekvenserna av det kommer bli ännu mer känslomässigt jobbiga. Skulle bli betydligt svårare att dölja känslorna när han vet att jag är kär... och om han också är det blir det förmodligen ännu svårare att dölja. Förstår inte hur det här har kunnat hända mig. Jag gjorde inget för att få de här känslorna för honom. De bara dök upp en dag och försvinner inte utan växer bara mer o mer...

Håller ni på fortfarande och diskutera detta efter 8 månader...... Ligg med honom eller släpp honom.

Han frågar om mentala sjukdomar i familjen och jämför mig med en sinnessjuk... Jag kommer göra proverna han ber om bara för att bevisa att det visst inte är något fel på mig utan det är min vilja och mitt sunda förnuft som tagit beslutet att skilja mig. Han vägrar såklart flytta ut så det blir jag som får leta efter nånstans att bo... han tycker inte det är rimligt att jag slutat älska honom helt plötsligt. Han är övertygad om att det finns någon annan med i bilden och om jag varit otrogen skriver han på papperna på en gång, men det har jag ju inte varit. Skulle nästan önska att jag varit det för att bli av med honom på en gång. Vill inte nämna kollegan. Min man kommer söka upp honom det är jag helt övertygad om. Han säger också att han har rätt att besöka mig på jobbet så ofta han vill och kommer inte sluta göra det sålänge vi är gifta och att han inte tänker lämna mig eftersom jag inte mår bra just nu enligt honom.
Klart jag inte mår bra, klart jag går runt och gråter när jag inte kan leva det liv jag vill: ett liv UTAN honom.

Jag hoppas att det går över snart... Det blir definitivt en session parterapi så han får höra från en professionell att jag menar allvar.

Enligt mannen är det bästa för barnet att vi håller ihop som en riktig familj gör.

Nog om den pågående separationen och åter till kollegan. När vi skulle gå för dagen gick han in i samma rum som mig där jag skulle lämna några papper och han letade efter något. Förstod inte varför han gjorde det, om han faktiskt letade efter något eller bara ville ha en ursäkt för att hamna i samma rum som mig, bara vi två. Jag ville få frågan: vad ska du göra i helgen för att svara skilja mig. Men fick ingen fråga och ville inte bara slänga ur mig det. Det blev en kort jobbig tystnad innan vi skiljdes åt. Ville bara dra in honom i det mörka rummet och kyssa honom... och kanske ville han det också, eller inte. Nästa vecka kommer jag förmodligen nämna skilsmässan och hoppas att vi då kan komma in på lite djupare samtal.

Jag vet ingenting om hans relation till sin fru egentligen, han nämner henne sällan och spenderar mycket tid ensam med sina barn, det vet jag. Jag skiljer mig för att jag är olycklig i mitt förhållande. Jag är kär i kollegan och vill ha ett liv med honom det kan jag inte förneka men jag är inte så säker på att jag kommer att få det jag vill ha. Det får ju framtiden utvisa. Om han nu är kär i mig som jag i honom kanske han överväger att skilja sig. Men som sagt är det en dröm, en fantasi, kanske tom ett luftslott.