• Sat 17 Aug 2019 21:10
    44380 visningar
    561 svar
    561
    44380

    Är gifta kollegan intresserad?

    Anonym (Kitty) skrev 2019-08-17 14:01:39 följande:

    Stackare. Jag kan verkligen relatera till det du skriver. Jag är i en liknande situation men tror ändå inte att jag mår lika dåligt och att jag fortfarande klarar att ha en viss distans till det. Det kan nog vara så att jag är lite äldre och mer desillusionerad än du ;) Men det känns inte roligare för det.

    Jag tror att enda sättet för dig att komma ur det här är att säga något till kollegan. Att försöka glömma går ju inte när ni ses på dagarna. Att byta jobb är inte så enkelt som många vill få det att låta. Att undra och försöka tolka signaler leder ju heller ingen vart. Även om allt i hans kroppsspråk och beteende skulle tyda på intresse, vet du inte om han vill göra verklighet av det. Och vill han göra verklighet av det så vet han inte om du vill. Och vem ska ta första steget? Osv osv.

    Någon skrev att om han verkligen vore intresserad så skulle han ha tagit ett initiativ. Fast det är inte säkert. Jag kan ju titta på mig själv. Jag är så intresserad att jag nästan går sönder, men jag gör ingenting drastiskt ändå. Jag törs ju inte under rådande omständigheter. Det kan givetvis vara likadant för honom. Skulle han riskera att blotta sina känslor, stöka till sitt privatliv och göra det besvärligt för mig? Skulle det vara ?lättare? för honom eftersom han är man? Nä, det tror jag inte. Så det är väl absolut tänkbart att han är intresserad fast han inte gör något.

    I min egen situation tänker jag, att om det här fortsätter som det gör och inte blir mindre plågsamt, så kommer jag att bli tvungen att säga något till honom. Jag är inte där än, men kanske du är det i och med att du mår så dåligt. Försök att tänka rationellt, att ni är vuxna människor som vill varandra väl. Jag är säker på att han varken skulle ta illa upp eller genera dig på något sätt om du berättade att du har känslor för honom och inte vet vad du ska göra. Om det visar sig att det är ömsesidigt kan ni ju prata om det (befriande va?). Om det är så att dina känslor inte är besvarade så kommer din förälskelse att rinna av dig i ett nafs. Tro mig. Då kommer din man att kännas helt okej igen tills du ev inser att du ändå vill skilja dig eller hittar någon annan att fokusera känslorna på.

    Jag VET att det är lättare sagt än gjort. Men det finns nog inget annat sätt. Skriv något om du inte vill ta det öga mot öga.

    Eller har du någon annan kollega som du kan anförtro dig åt, och som kan reka lite, vara nån typ av länk mellan er? I så fall kanske du kan testa det.

    Förstår att det känns hopplöst och önskar att jag kunde hjälpa dig bättre.


    Tack för att du tar dig tiden att skriva. Uppskattar det verkligen. Det är ju det jag går o tänker på hela tiden: att jag måste berätta för kollegan vad jag känner för att liksom få det ur världen och förhoppningsvis avsluta allting där o då. Finns ju inga garantier för att det blir så men förhoppningen är ju den. I veckan hade jag chansen verkligen men tog den inte. Det kommer säkert fler möjligheter. Förhoppningsvis blir vi ensamma på kontoret någon em när alla gått hem o kanske kanske att jag är modig nog att säga något då.
  • Thu 22 Aug 2019 17:59

    Jag mår så sjukt dåligt över det här... vill ha ett svar! Nu har det gått mer än ett halvår med de här känslorna. Känns som han fortsätter söka upp mig och är väldigt omtänksam mot just mig. Kanske jag ska be honom sluta? Fråga om han har någon baktanke med det hela. Och be om ursäkt om jag misstolkat allt. Men be honom ta avstånd för det känns fel bara när vi båda har varsin respektive... Vad ska jag göra? Tänker hela tiden på att säga ngt till honom men vågar inte. Skulle inte kunna leva med en otrohetsaffär och vill inte såra min man o familj. Varför ska det vara så svårt? Det här tär på mig. Kom hem o bara grät idag efter jobbet. Funderade på att berätta för någon på jobbet men är rädd att det då kommer ut och folk börjar snacka... Vet ju inte heller om kollegan skulle berätta för någon om jag sa något till honom... Han kanske redan har fattat, han kanske redan har läst den här tråden o listat ut allt... om det är så snälla ge mig ett tecken... blir galen av det här. En del av mig lever i en drömvärld och vill inget hellre än att vara med honom medan en annan del av mig säger att det är helt fel...

  • Fri 23 Aug 2019 19:24

    Hans leende gjorde min dag idag. Men samtidigt ville jag nästan bli arg. Om han är så intresserad som han verkar, varför säger han ingenting då? Är det någon slags lek? Eller är han som jag rädd för det han kan förlora, osäker på om det är värt det?... Vet inte vad jag ska tro... vill bara ha svar.

  • Fri 23 Aug 2019 22:03
    Anonym (A) skrev 2019-08-23 21:52:06 följande:

    Hur går det


    Sådär. Hade gärna velat prata med honom idag. Hade ställt in mig på att göra det idag innan vi gick hem. Men det blev inget tyvärr. Som sagt fortsätter hans blickar och uppsökande efter mig. Frågan är bara om jag verkligen vill reda ut de här känslorna och lägga alla korten på bordet. För vad ska det leda till? Vill inte vara otrogen mot min man men vill heller inte ?förlora? kollegan. Tycker det är jätte svårt. Så fort vi inte ses är saknaden så enorm.
  • Fri 23 Aug 2019 22:04
    Anonym (A) skrev 2019-08-23 21:52:06 följande:

    Hur går det


    Skrev även detta tidigare idag:

    Hans leende gjorde min dag idag. Men samtidigt ville jag nästan bli arg. Om han är så intresserad som han verkar, varför säger han ingenting då? Är det någon slags lek? Eller är han som jag rädd för det han kan förlora, osäker på om det är värt det?... Vet inte vad jag ska tro... vill bara ha svar.
  • Tue 3 Sep 2019 19:31
    Anonym (jaha) skrev 2019-09-03 15:12:21 följande:

    Ja det är en lek, men inte från hans sida utan från din egen sida, din hjärna leker med sig själv. Och då går omkring hög på endorfiner och gottar dig åt fantasier.

    Jag tror du vet precis vad du ska tro, men det lirar ju inte riktigt med din fantasivärld så då låter du det vara så kan du fortsätta gotta dig i din fantasivärld som ju är så mycket bättre än den krassa verkligheten. I fantasin är ju allt och alla perfekt, precis så som man vill ha det och så länge man vill ha det. Du sätter alla parametrar, du avgör hur alla ska bete sig, säga och känna och hur det ska sluta. Kan det bli bättre ?

    Men verkligheten är ju aldrig så, och därför hänger du kvar vid fantasin och ingen någon säger kommer ändra på det, för inget av det vi säger är ju relevant i din fantasivärld.


    Kanske du har rätt kanske inte. Hursomhelst har jag tagit rejält avstånd nu och inte varit uppsökande alls. Inte han heller så han har kanske fattat nu. Eller så tror han att jag plötsligt blivit dryg och otrevlig. Egentligen spelar det ingen roll vad han tror. Så länge jag inte är otrogen mot min man och kan tygla mina känslor är jag ?nöjd?...
  • Thu 5 Sep 2019 13:07
    Tool T skrev 2019-09-05 11:35:15 följande:

    Jag är man och känner igen din situation. Jag var gift och jobbade inom ett kvinnodominerande yrke i många år och hade många beundrare genom åren. Man var frestad ofta men lyckades motstå dom ibland oemotståndligt heta tjejernas närmanden. Det gick bra i sju år tills min nuvarande fru började jobba där. Trots en massa skuldkänslor kunde jag inte stå emot längre. Vi började som vänner som växte fram till en attraktion som jag inte kunde ignorera. Skuldkänslorna bleknade totalt i förälskelsen som fanns. Efter en tid av otrogenhet skilde jag mig från min fru som jag fortfarande älskade ( och gör fortfarande på ett visst plan)

    Vi har nu varit tillsammans i 20 år och har en underbar son som inte hade funnits om jag inte hade gett efter för mina känslor. Jag hade inga barn i mitt första äktenskap som hade försvårat det hela men livet svänger ibland och man har val att göra som har konsekvenser i alla riktningar.

    Jag vet inte så mycket om din situation så ta inte det här som något råd. Det är inte omöjligt att han bara letar efter vänsterprassel. Det gör nämligen jag då och då!

    Lycka till


    Hej o tack för ditt inlägg. Jag tar det inte som ett råd men uppskattar att du delar din historia. Mitt äktenskap var till en början kasst men har under senaste månaderna förbättrats då min man förstod att skilsmässopapperna var påskriva och jag var redo att lämna om ingen förändring skedde. Han har förändrats och är en helt annan människa idag. Han älskar mig genuint och gör allt för att jag ska vara lycklig. Dock blev jag förälskad i min kollega under den värsta tiden i mitt äktenskap och trots att tiden gått och äktenskapet blivit bättre är känslorna för kollegan kvar. Jag har nog ändå bestämt mig för att inte göra något åt dessa utan tar avstånd från honom och tyglar mina känslor på så sätt. Vi ses ju varje dag och sitter väldigt nära så det är oundvikligt att inte prata med varandra. Men jag vill inte svika min man och jag vet inte heller om det skulle bli bättre med kollegan om han ens vill starta upp ngt seriösts. Jag och min man har ett underbart barn som skulle bli extremt sårad om det skulle ta slut mellan oss och den skuldkänslan skulle jag nog inte kunna leva med. Jag är fortf ung och vill skaffa fler barn och vet inte om jag vill ha flera pappor till mina barn. Det är vad jag känner just nu men ?återfallen? i min förälskelse kommer tillbaka då och då. Kollegan vet inget så inget kommer att hända mellan oss någonsin.
  • Thu 5 Sep 2019 13:15

    Tänker att om jag tillåter mina känslor löpa amok och gör slag i saken med kollegan kanske det händer fler gånger med andra. Att jag tröttnar och får upp ögonen för någon annan. Men om jag istället jobbar på det jag har och är trogen min man kommer livet förmodligen bli lättare för mig och alla inblandade.

  • Thu 5 Sep 2019 18:17
    Tool T skrev 2019-09-05 13:38:13 följande:

    Det är onekligen lättare för alla parter ( utom kanske för dig) om du inte agerar, och det antagligen tekniskt sett etiskt rätta kanske. Det är något man får avväga om man kan. Kärlek och åtrå kan vara svårt att hantera. Det har varit svåra val för min del och om man analyserar det - kanske fel på många sätt! Att ha en partner som älskar en mycket och är villig till förändring som du har är värt väldigt mycket. Lycka till!


    Nu hade du och din före detta fru inga barn tillsammans men det måste ändå varit smärtsamt att bryta upp med henne eftersom du skriver att du fortfarande älskade henne? Hur var den processen för dig? Och hur handskas du med viljan att vänsterprassla då och då som du skrev om innan?
  • Fri 6 Sep 2019 16:50

    Blev fundersam efter dagens korta men trevliga konversation... Vad menas med ?vi ses efter helgen om inget annat händer?... Vad skulle kunna hända? Skulle vi kunna träffas innan? Skulle han kunna försvinna? Vad menar han? Jag överanalyserar säkert men känslan när blickarna möts är fortfarande likadan, lite tafatt, lite för glad... vill veta mer, vill höra mer, vill inte gå hem eller skiljas åt. Jag vet, jag borde skämmas över det här. Men låt mig bara få veta vad han vill...

Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?