• Thu 24 Oct 2019 08:51
    44407 visningar
    561 svar
    561
    44407

    Är gifta kollegan intresserad?

    Anonym (Som du) skrev 2019-10-23 22:12:26 följande:

    Jag är och har varit i din situation nu totalt tre gånger under mitt arbetsliv. Har under perioder varit extremt attraherad av någon kollega på alla tre arbetsplatser jag varit på. Så jag vet precis hur du har det. Som du säkert märkt är det extremt jobbigt många gånger. Även om man är glad över attraktionen man känner och hoppas på att den är ömsesidig så är det samtidigt extremt jobbigt i längden att ha det så här. Är ständigt den här frågan om vad den andra känner, tycker och tänker som dyker upp. Lika glad och uppåt som man känner sig när man tror att det är besvarat lika knäckande och jobbigt är det när man tvivlar på vad den andra tycker om en. Det går upp och ner hela tiden och tar aldrig slut. Den längsta förälskelsen jag haft på jobbet varade i över 10 år...

    Min slutsats när jag nu är inne på min tredje förälskelse är att ta allt i rätt ordning. Jag har precis som du familj och jag inser att det enda rätta är att separera innan jag gör några närmanden och avslöjanden mot den jag tycker om. Just nu har jag en lägenhet på gång som jag hoppas få och kunna flytta in i innan jul. Sedan vad som händer efter det får vi se. Men jag har kommit så långt att jag inte flyttar för att vinna kärleken på jobbet utan enbart för att jag inte står ut i förhållandet jag lever i nu, trots barn och så.

    Hur det än är så har dessa känslor i grunden alltid varit som starkast när jag är som mest missnöjd med livet jag lever. De perioder i livet jag har trivts bra med mig själv har jag inte haft så nära till att bli lika översvallande förälskad i någon annan, och tvärt om när livet kännts skit så har det varit väldigt lätt att trilla dit.

    Inser att denna typ av förälskelse nog ofta är mer som ett rop på hjälp och hopp om att bli "räddad" från livet man lever just nu. Så är det i alla fall för mig. Jag behöver en förändring i livet för att komma vidare med mig själv just nu känner jag.

    Hoppas det ordnar sig för dig. Men tro inte att det går över eller ordnar sig om du inte gör något åt det. Risken är annars stor att det bara fortsätter likadant år ut och år in...


    Tack för att du delar med dig av din historia.

    I mitt fall är det ju första gången det händer. Och det är just i samband med att jag är olycklig i mitt äktenskap och känner mig misslyckad på flera områden i livet som jag fått de här känslorna. Det har aldrig hänt mig förut, även om det inte är första gången jag vill skilja mig. Kollegan är verkligen så fin människa och vi klickar så bra. Jag vet att jag måste göra något men väntar på rätt tillfälle, även om det säkert inte finns ngt sådant.
  • Sat 26 Oct 2019 10:49
    Anonym (Som du) skrev 2019-10-24 22:29:07 följande:

    Är rätt säker på att även han känner attraktion till dig, annars skulle det nog inte varit så som du beskriver att du känner och upplever det. Så hade det bara funnits ni två att ta hänsyn till hade ni säker redan varit i hop. Men i ert fall finns så mycket mer att ta hänsyn till för er båda. Ni har ju era respektive familjer och även kolleger och chefer att ta hänsyn till. Egentligen är det dess personer som ställer till det mest för er skulle jag säg. 

    Djuret i er båda med alla känslor som inte går att styra över säger ju att spring fram till kollegan och säg och visa vad ni tycker om varandra. Men sedan har ni ju båda ert tråkiga mänskliga inlärda logiska tänkande som stoppar er från att göra det ni känner. Ni vet ju båda att det är helt fel att falla för era känslor. Detta gör ju att inget händer och dagarna bara går och ni väntar på att något ska hända som troligen inte kommer att ske. Typ så funkar det nog för er båda, precis som det gör för mig.

    Det bästa du kan göra är att verkligen ta tag i skilsmässan som du verkar vilja ta ut. Se till att det händer något där. Skaffa en lägenhet till dig eller din man, gör något. Bara se till att något händer i ditt liv! 

    Ta mod till dig att vara mer öppen mot din kollega med hur du känner i ditt liv. Säg att du är trött på hur du har det hemma och att du skulle gärna vilja leva ett annat liv om ett år eller så. Det öppnar ju upp för vidare djupare samtal som kan leda till att ni kan komma lite närmre varandra. 

    Sedan vet du ju att känslorna går mycket upp och ner och det gör det garanterat också för honom. Men så mycket har du ju sett på honom så att du vet med stor säkerhet att han i grunden gillar och uppskattar dig väldigt mycket. Utgå från det när du pratar med honom. Du behöver inte tveka på att han inte tycker bra om dig!


    Igår hade vi en trevlig AW på jobbet. Eftersom mina känslor för kollegan varit väldigt starka och nästan omöjliga att dölja nu på sistone har jag försökt undvika honom vid vissa situationer. När jag mötte hans blick för att fråga ngt var det svårt att se honom rakt in i ögonen. Blicken flackade. Var så rädd för att andra skulle märka det... Han märkte det nog, och jag upplever att han hade samma reaktion. Mot slutet av kvällen hamnade vi nära varandra. Jag kunde inte annat än titta på honom lite extra mycket, speciellt när en viss låt kom på i bakgrunden...

    Och det är nog som du säger att han också känner något men eftersom vi båda är så ?tråkiga mänskliga logiskt tänkande? ser jag inte att något opassande kommer hända mellan oss, och speciellt inte på en AW. Varken jag eller han drack så vi blev berusade. Jag skulle heller inte vilja bli berusad på en AW med risk att göra bort mig framför mina kollegor o göra något man sedan ångrar. Lite självbehärskning har jag nog ändå. Och även i det avseendet liknar vi varandra.

    Det jag är lite rädd för är att kollegan ska tycka mindre om mig för att jag ibland håller mig undan just från honom, men är som vanligt med andra kollegor. Har märkt att jag inte har några som helst problem att skoja och prata med andra men just med honom blir det för jobbigt ibland för att jag vet att jag döljer ngt... Jag är verkligen hopplöst förälskad.

    Samtidigt har jag min man här hemma som uppvaktar mig och gör allt för att få vårt förhållande att funka. Jag har inte tagit tag i skilsmässan ordentligt för jag orkar inte med hans manipulation helt enkelt. Men ändå är det som att vi vore skilda då vi inte haft sex på två månader, jag undviker honom, håller mig mest för mig själv, påpekar att jag vill ha mitt space... Han vet att jag inte är lycklig med honom men vill inte acceptera det.
  • Sat 26 Oct 2019 12:12
    Anonym (Bo Hansson) skrev 2019-10-26 11:38:49 följande:

    Håller ni på fortfarande och diskutera detta efter 8 månader...... Ligg med honom eller släpp honom.


    Eftersom inget sagts av varken kollegan eller mig att ett intresse finns är d lite svårt att ?få till? ett ligg. Det är heller inte enbart det jag är intresserad av. Så det får ta den tid det tar... Men visst önskar jag att man kunde vara mer rättfram ibland och våga berätta vad man känner.
  • Sat 26 Oct 2019 14:08
    Anonym (Taget) skrev 2019-10-26 12:33:06 följande:

    Ja, jag undrar samma sak. Ist för att köra på och ligga eller ta tag i det på allvar, så verkar det som hon älskar grejen med att dra ut på det och leva lycklig på jobbet med pirr och förhoppningar, drömmar och fantasier. Undrar jag hur det är ställt där hemma egentligen. Lägger inga värderingar i det i sak, men tänker nog som du. Antingen eller nu när det gått så pass lång tid ändå. Tid som kunde ägnats åt att ställa saker till rätta där hemma ist för att göda tanken av en framtid med kollegan.


    Situationen hemma går inte att rädda, vi har redan försökt, jag har gett flera chanser men kärleken för min man finns inte kvar. Men då vi har barn blir det extra jobbigt att ta tag i som ni säkert förstår.
  • Sat 26 Oct 2019 21:10
    linus66 skrev 2019-10-26 20:49:08 följande:

    Då borde du fullt upp med att avsluta det du har på bästa sätt.

    Där verkar du veta vad du vill, börja där innan du inleder nåt nytt


    Kommer inte inleda ngt med kollegan nu. Det är inte läge för en affär eller relation (om han ens skulle vilja det), det förstår ju jag också. Det enda jag vill är att skilja mig från min man och berätta för kollegan hur jag känner. Men tills jag kommit dit fortsätter jag att skriva här. Och ni som följer får gärna kommentera det jag anser vara signaler från kollegans sida. Jag vill vara säker på att jag inte inbillar mig.
  • Sat 26 Oct 2019 22:02
    linus66 skrev 2019-10-26 21:36:44 följande:

    Du verkar va på rätt väg.

    Ta hjälp av de som är dig nära och dit hör nog kollegan på nåt vis och avsluta vad du inte vill ha först.


    Sorgligt nog kommer jag förlora större delen av min vänkrets när jag väl skiljer mig så de som står mig nära nu har jag ingen hjälp av tyvärr. Just nu är jobbet min räddning för jag har verkligen ingen att prata med mina problem om, så på arbetstid mår jag iallafall bra. Borde kanske uppsöka psykolog för mitt mående och för att få hjälp i den här kommande processen men det kommer nog inte bli av. Ska verkligen försöka öppna mig mer för kollegan, men vill inte framstå som ett offer som söker lite tröst hos en annan man för så är det verkligen inte. Jag är stark och kan klara av mycket på egen hand.
  • Sat 26 Oct 2019 22:24
    Anonym (Ronny Ronnysson) skrev 2019-10-26 22:09:51 följande:

    Snygg tröja! Ligga?

    Så säger man. Funkar varje gång.


    Haha, om jag bara skulle vara intresserad av att ligga skulle jag inte vara så rädd för att göra fel. Då skulle jag varit mer framåt och kladdat på honom så fort jag fått chansen. Jag vill ha mer än lite närhet.
  • Tue 29 Oct 2019 22:06

    Har nu pratat med mannen, igen. Sagt som det är att jag inte har några känslor kvar för honom och att jag vill bryta upp på riktigt. Han tjatar om att jag har lovat att älska honom hela livet och undrar hur kärleken bara kan försvinna. Han har föreslagit terapi och psykolog för oss men vill även att jag ska utredas för hormonella problem då han inte tycker mitt agerande är normalt (?!). Jag har gått med på allt men sagt att inget kommer förändra vad jag känner. Han har sårat mig och även om han bett om förlåtelse och visat att han blivit bättre finns känslorna inte där längre. Vi kom överens igår om att han skulle ta avstånd och jag sa att jag ville skicka in papperna omgående vilket han tyckte vi skulle vänta med tills jag blivit utredd. Det innebär att jag kommer skicka in papperna bakom hans rygg.

    När vi pratade igår lovade han att inte vara på mig eller störa mig på något sätt men idag så dyker han upp på jobbet för att ?hämta? mig, helt utan förvarning. Och det var inte utanför potten utan han stod precis utanför mitt arbetsrum. Jag hade inte haft chansen att prata med kollegan på hela dagen och ville ha de sista minutrarna för att prata lite och då står min man helt plötsligt utanför. Jag var redan arg över hans motvilja till skilsmässan igår så jag var verkligen inte glad över att se honom där... som tur var hann kollegan inte se honom för jag rusade därifrån. Fy vad arg jag blev.

    Idag berättade jag för en vän om skilsmässan. Imorgon hoppas jag att jag får chansen att prata med kollegan om det också.

  • Wed 30 Oct 2019 19:57
    linus66 skrev 2019-10-29 23:45:45 följande:

    Då är du på gång att få något gjort.

    Det känns mest som det är din man som behöver nån att prata med.

    Han borde känna till att det är ganska vanligt med skilsmässor nu för tiden men inget man gör för nöjes skull ändå.


    Min man förstår inte hur jag bara har slutat älska honom när han gör allt för oss. Han vill inte att vi skiljer oss och pratar om hur hemskt det kommer bli för vårt barn. Han vägrar flytta ut men kan tänka sig sova i gästrummet, ändå frågade han igår om han fick sova i sängen med mig... så nu har jag börjat titta på andra lägenheter till mig. Han föreslog ju terapi och att jag kollar upp mina hormonnivåer som han tror är en orsak till att mina känslor för honom försvunnit. Imorgon ska jag kontakta vården för att se i vilken ände jag ska börja i. Har skrivit ut alla skilsmässopapper på nytt och kommer skriva på dem nu och posta imorgon. Mannen ville prata när han kom hem från jobbet ikväll så vi får väl se vad det resulterar i...
  • Wed 30 Oct 2019 21:38

    Han hittade papperna och rev sönder dem,

  • Wed 30 Oct 2019 23:04

    Det är ett helvete just nu. Han hotade med att ringa mina föräldrar och be dem om ?hjälp?. Han säger att om jag är kär i någon på jobbet måste jag sluta där omedelbart, men jag förnekar ju att det finns någon annan.

  • Thu 31 Oct 2019 12:42
    Anonym (Berätta) skrev 2019-10-30 22:10:25 följande:

    Jag hoppas att du själv hör hur sjukt det låter. Varför i hela världen ska du kontakta vården för att ta prover? Helt sinnessjukt!


    Han frågar om mentala sjukdomar i familjen och jämför mig med en sinnessjuk... Jag kommer göra proverna han ber om bara för att bevisa att det visst inte är något fel på mig utan det är min vilja och mitt sunda förnuft som tagit beslutet att skilja mig. Han vägrar såklart flytta ut så det blir jag som får leta efter nånstans att bo... han tycker inte det är rimligt att jag slutat älska honom helt plötsligt. Han är övertygad om att det finns någon annan med i bilden och om jag varit otrogen skriver han på papperna på en gång, men det har jag ju inte varit. Skulle nästan önska att jag varit det för att bli av med honom på en gång. Vill inte nämna kollegan. Min man kommer söka upp honom det är jag helt övertygad om. Han säger också att han har rätt att besöka mig på jobbet så ofta han vill och kommer inte sluta göra det sålänge vi är gifta och att han inte tänker lämna mig eftersom jag inte mår bra just nu enligt honom.

    Klart jag inte mår bra, klart jag går runt och gråter när jag inte kan leva det liv jag vill: ett liv UTAN honom.
  • Thu 31 Oct 2019 13:27
    Anonym (Taget) skrev 2019-10-31 13:25:31 följande:

    Man reagerar på olika vis i olika situationer. Din man lever troligen just nu i en form av förnekelse process/chocktillstånd. Givetvis blir det mer eller mindre konstigt att vara där ni är just nu, men det lär klarna i sinom tid.


    Jag hoppas att det går över snart... Det blir definitivt en session parterapi så han får höra från en professionell att jag menar allvar.
  • Fri 1 Nov 2019 17:47
    Anonym (Taget) skrev 2019-10-31 13:53:10 följande:

    Låter klokt med parterapin. Hoppas ni kan lösa det på ett så smidigt sätt som möjligt...om inte så för barnet/ens skulle.


    Enligt mannen är det bästa för barnet att vi håller ihop ?som en riktig familj gör?.

    Nog om den pågående separationen och åter till kollegan. När vi skulle gå för dagen gick han in i samma rum som mig där jag skulle lämna några papper och han ?letade? efter något. Förstod inte varför han gjorde det, om han faktiskt letade efter något eller bara ville ha en ursäkt för att hamna i samma rum som mig, bara vi två. Jag ville få frågan: vad ska du göra i helgen för att svara ?skilja mig?. Men fick ingen fråga och ville inte bara slänga ur mig det. Det blev en kort jobbig tystnad innan vi skiljdes åt. Ville bara dra in honom i det mörka rummet och kyssa honom... och kanske ville han det också, eller inte. Nästa vecka kommer jag förmodligen nämna skilsmässan och hoppas att vi då kan komma in på lite djupare samtal.
  • Fri 1 Nov 2019 18:00
    Anonym (Taget) skrev 2019-11-01 17:55:31 följande:

    Och vart va han i processen med sin partner? Tänker...att vissa som "trillar dit" så att säga hellre ser att båda är i en relation...du har säkert beskrivit läget tidigare, men det är ju en del inlägg att ugna igenom :) Hur tänker du där?


    Jag vet ingenting om hans relation till sin fru egentligen, han nämner henne sällan och spenderar mycket tid ensam med sina barn, det vet jag. Jag skiljer mig för att jag är olycklig i mitt förhållande. Jag är kär i kollegan och vill ha ett liv med honom det kan jag inte förneka men jag är inte så säker på att jag kommer att få det jag vill ha. Det får ju framtiden utvisa. Om han nu är kär i mig som jag i honom kanske han överväger att skilja sig. Men som sagt är det en dröm, en fantasi, kanske tom ett luftslott.
  • Fri 1 Nov 2019 18:36
    Anonym (Taget) skrev 2019-11-01 18:11:02 följande:

    Precis som du skriver, det får ju framtiden utvisa vad det blir av det hela. Oftast går vi människor på erfarenheter, egna eller andras...och alltför ofta uttrycker vi vår egna moraliska kompass utan att själva ha varit i en liknande situation...man uttrycker sin ståndpunkt just nu där man är. Likna det vid ett parti schack...talar du om för kollegan att du ska skilja dig så har du gjort ditt drag...sen får du snällt vänta in hans drag (reaktion/agerande). Nästan inget är rätt och fel här i världen om man håller sig inom lagens långa arm. Det är ju vad det är och blir vad man gör det till och är man inte benägen att lyssna och försöka förändra sig och tiden runnit ut så når man till slut vägs ände.

    En relation, oavsett konstellation, kan inte växa och utvecklas utan att vattnas och ges näring. Sen kan vattnet och näringen behöva olika ingredienser beroende på relation och individ.


    Trots att jag är fast besluten att inte göra något olämpligt med kollegan förrän jag skiljt mig kan jag inte motstå att leka med tanken att ändå göra något. Det är nämligen bara genom otrohet mannen är beredd att skriva på pappren och flytta ut. Men så länge jag inte varit otrogen och jag inte tycker det passar är det jag som måste dra, trots att lägenheten är ?min?.

    Mitt moraliska jag säger nej till otrohet samtidigt som mitt egoistiska, bekväma jag längtar efter en otrohet för att bli av med mannen... jag vet att det låter fruktansvärt... förhoppningsvis har jag tillräckligt med respekt för både mannen och mig själv att jag inte ligger med kollegan före skilsmässan.
  • Fri 1 Nov 2019 19:59
    Anonym (Hedersamt) skrev 2019-11-01 19:54:33 följande:

    Du är i en situation som många hamnar i, lågan har slocknat, och jag tycker att du sköter detta hedersamt. Självklart är din man i chockfas och har svårt att inse att det är över. Han älskar nog dig fortfarande men han borde ju ha märkt att ni inte haft det bra sedan länge.


    Tack, men hur länge ska jag behöva vänta på att han inser att det är på riktigt? Jag kommer behöva skicka in papperna bakom hans rygg och det är ju mindre hedersamt... Sen överväger jag på riktigt att göra något olämpligt för att han ska dra, om tiden går och han vägrar flytta ut... Men vill egentligen inte göra något så lågt.
  • Fri 1 Nov 2019 20:55

    [quote=80003840][quote-nick]Anonym (55) skrev 2019-11-01 20:27:32 följande:[/quote-nick]Heja dig som tar tag i situationen. Din mans reaktion är otäck, att han pratar om hormonella fel på dig, river sönder papprena och domderar. Låter faktiskt inte sunt i mina öron. MEN! Akta dig för att vara otrogen bara för att bli av med honom, det är precis dit han försöker få dig. För att kunna berätta för hela världen vilken avskyvärd människa du är, vända alla emot dig och själv få sympatier. Ge honom inte det! Gör allt rätt så går du med rak rygg och hedern i behåll.[/

    Ja, det är faktiskt otäckt att se hur han reagerat. Du har rätt, ska inte ge honom det. Vill bara bli fri från honom (att han eller jag flyttar) men det är lättare sagt än gjort. Jag vill ju bo kvar i lgh men mannen kommer inte flytta ut det har jag förstått. Så jag letar rum i närheten att hyra tills jag hittar ngt permanent. Vågar jag skicka in papperna nästa vecka? Han kommer gå i taket när han får veta att jag gjort det...

Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?