Är gifta kollegan intresserad?

Jag har sett den tråden men nej det är inte jag som skrivit den.

Har idag haft samtal med min man. Han har redan föreställt sig det värsta scenariot: att vi slutar i skilsmässa. Han vill ha en chans att fixa allt. Han ville ha några dagar på sig att visa att han kan bättre. Han vet att jag är arg och besviken över situationen han försatt oss i och vet att jag inte litar på honom. Så vi får väl se hur det hela artar sig. Men jag är ganska fast besluten vid att äktenskapet är över. Svårt för honom dock att acceptera detta då han säger att han älskar mig.

Inser att tråden fick en helt annan vändning...

Nej han vet inte om det. Kommer nog inte berätta det för honom heller. Jag känner honom väl, vet att det skulle knäcka honom totalt.

Tack för rådet men det känns bara onödigt. Känslorna hade redan börjat svalna innan någon annan (bättre än honom) dök upp. Känner mig så fånig. Har barnsliga tankar om en framtid ihop med kollegan. Kunde knappt se honom i ögonen idag. Blir jobbigt med alltför långa samtal. Tror jag börjar bli uppenbar. Pinsamt om han skulle ställa frågan om jag var inteesserad eller om någon annan skulle märka nåt. Hur döljer jag det här?

Puff..

Svar till anonym (jaha): vad man inte vet mår man inte dåligt av. Är någon känslomässigt instabil ska man definitivt tänka på vad man säger till den personen.

Tack för svar Kråkungen. Jag förstår det. Man har ju läst om fruktansvärda SANNA historier om män som mördat sina barn och tagit sina liv för att kvinnor lämnat dem för någon annan. Finns de män som misshandlat och mördat sina kvinnor som velat bryta upp. Det behöver inte vara så i mitt fall men varför riskera utsätta sig för det. Dessutom är det bara tankar och känslor jag har, ingen otrohet eller affär.

Mannen vet vad problemen är och vet att jag just nu inte känner något annat än besvikelse för honom.

Uppdatering om kollegan då. Idag var jag inte lika uppenbar som igår, kunde hålla några samtal utan att titta bort eller bli generad. Håller nog på att tygla mina känslor.

Måste bara säga att han är för underbar...

Tillbaka till min första fråga om jag borde fråga rakt ut (eller själv berätta vad jag känner). Idag gjorde jag nästan det. Har verkligen observerat kollegan för att försöka ta reda på om han är intresserad eller inte men är fortfarande osäker. Han ställer gärna frågor (vardagliga sådana) och jag uppfattar honom som väldigt trevlig. Han kanske bara vill vara social och ha något att prata om men han ser alltid så glad ut när han pratar med mig och verkar genuint intresserad av att lyssna på mig. Hur ska jag tolka det?

Det är viktigt att veta om känslorna är besvarade. Om de är det tar jag det därifrån men ovissheten dödar mig. Vi råkar nästan alltid vara kvar till sist på kontoret, jag gör det inte medvetet osäker om han gör det. Känns som om han oftast väntar in mig för att gå iväg på möten då vi alltid råkar gå samtidigt. Vet inte riktigt. Ska fortsätta min lilla ?observation? hehe. Kan ju vara så att jag inbillar mig också, även om det inte känns som det.