Instämmer (Y) hon är förblindad i hennes uppslukelse och ser massa tecken utan att stanna upp, och inse verkligheten. Det är lätt att glömma vad som händer och sker. Hon har sin bild klar, frågan är om hennes kollega delar samba bild?
Kul att tråden engagerar...
Min uppfattning av kollegan är att han liksom jag är olyckligt gift. Detta grundar jag på att han aldrig nämner sin fru utan pratar om att han ska hem till barnen, att det blir en ensam kväll med barnen osv. Efter lite efterforskningar har jag förstått att hon har ett ganska upptaget liv och inte är hemma ofta. Han liksom jag kommer oftast först och går sist från kontoret. Jag tror att någon som verkligen trivs i sitt förhållande inte jobbar över i onödan. Hans fru har vid några tillfällen ringt honom på jobbet men han har då låtit väldigt kall och ointresserad av samtalet. När någon nämnde att på alla hjärtans dag måste han minsann dra till med något svarade han nästan argt att: ?det måste jag inte alls?, la armarna i kors och såg irriterad ut. Jag har märkt att han inte ställer frågor till de andra som sitter i närheten på samma sätt som han gör till mig. Han har nog kommit på sig själv att han pratar ?för mycket? för han säger ofta ?förlåt jag ska inte störa dig mer, jag ska låta dig jobba?... Han känns inte som en flirtis. Jag får ofta kommentarer om mitt arbete, att jag är duktig och har ordning o reda omkring mig. Det är inga flirtiga kommentarer egentligen. Men jag ser att han blir extra glad när han skojar eller pratar med mig, tittar ner i bordet, har händerna i fickorna, rodnar lite lätt (ibland) och ler sådär så man smälter.
Å andra sidan har jag min man som jag rakt ut talat om att jag inte vill leva med längre. Han är förtvivlad såklart och jag tycker ju synd om honom. Men jag har sagt att jag inte har några känslor kvar pga allt han gjort o att han kan försöka förändras bäst han vill men jag tror nog det är försent. Han har tagit sig i kragen och jag ser att han kämpar men jag vill inte längre. Det känns verkligen som att det är försent. Och jag kan inte vara gift med honom för barnets skull...
Vill dock påpeka att jag inte skiljer mig från min man pga kollegan. Känslorna började försvinna redan innan jag fick det här jobbet. Tanken om en lycklig framtid med kollegan finns ju men jag skulle aldrig inleda något om han inte var i en liknande situation som jag: alltså olyckligt gift. Och risken finns ju att allt detta är inbillning och vilseledande känslor, det är jag medveten om.
Bra. Skilj dig från din man nu.
Men strunta i kollegan. Om du genom ett mirakel skulle få honom som din egen, så vill det vara du som är frun som irriterar honom i telefonen, och en annan som är den han flirtar med på kontoret.
TS, hur går det?
Känns som om jag lyckats tygla mina känslor de här dagarna... dock är det omöjligt att undvika honom. Vi arbetar alldeles för nära varann för att jag ska kunna dra mig undan... trivs i hans sällskap det kan jag inte förneka...
Och pappren för skilsmässa är inskickade?
Jag har verkligen försökt undvika ögonkontakt och gett honom korta svar när han frågat något men idag var det omöjligt. Han har bokstavligen letat upp mig för att vara tillsammans. Imorgon är jag ledig och vi kommer inte ses förrän nästa vecka så vet inte om det kanske var därför... Vad kan jag mer göra för att dämpa det här? Är rädd att känslorna ska ta över men också för att det ska börja märkas på arbetsplatsen. Känns lite uppenbart när vi ofta ?råkar? vara på samma plats...
Det enda som hjälper är att inte ses så mycket. Men jag vet, det är lättare sagt än gjort när man är på samma ställe i åtta timmar och både VILL umgås. Särskilt när det är som intensivast. Jag har lättare att sortera när vi inte umgås så intensivt, men som idag satt vi ändå kvar en timme efter ett möte och pratade han och jag. MEN jag är inte inne i den intensivaste fasen där du är nu, där var jag i höstas. Så jag känner mig stabil ändå nu, men som sagt - det är också för att vi varit ifrån varann en del och jag fått tänka. Men jag vet att det är svårt!
Har du provat med "Jag är upptagen och har ingen lust att fucka upp min familj pga dig"?
Jag vet inte vad det kommer bli av allt det här. Just nu är det bara mina känslor och spekulationer, fantasislott som någon skrev tidigare. Om det visar sig att han är intresserad av mig och inte är lycklig i sitt äktenskap kan jag tänka mig att inleda någon slags relation, då det är min situation. Men om han vill ha mig som ett ligg eller älskarinna kommer det förmodligen inte vara intressant för mig...