• Anonym (frökenfia)

    Är gifta kollegan intresserad?

    Började på nytt jobb för några månader sedan. En av de manliga kollegerna visar ett stort intresse för att prata med mig, väntar gärna in mig för att äta lunch, håller upp dörren och är väldigt rar. Verkar ibland lite nervös och tafatt. Men vet inte om det sån han är, eftersom vi inte känt varandra speciellt länge, eller om det är för att han är smått intresserad av mig och blir nervös när vi pratar.

    Sedan förra helgen har jag inte kunnat sluta tänka på honom, jag känner mig hela tiden nervös och har pirr i magen och det känns plågsamt när vi inte ses. Han är 10 år äldre än mig men vi är båda vuxna. Dock är vi båda gifta och har barn. Jag älskar min familj men äktenskapet har väl varit sådär på sista tiden. Känner mig hemsk mot min man, det här har aldrig hänt mig tidigare och skäms nåt fruktansvärt över dessa känslor så vågar inte prata med någon jag känner om det.

    Vad ska jag ta mig till? Ska jag bara låta det vara eller ta tag i saken och fråga rakt ut?

  • Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?
  • frökenfia
    Anonym (Fantasi över ett ensamt liv) skrev 2019-10-03 11:46:43 följande:

    Känslan jag får av dig ts är att du bara skriver en novell över ett liv som inte finns på riktigt.


    Tråkigt att du tror jag hittar på. Kanske du kan skriva en novell av mitt liv då... använder detta forum för att skriva av mig. Har inget behov av att hitta på historier för att få uppmärksamhet.
  • frökenfia
    Anonym (Fantasi över ett ensamt liv) skrev 2019-10-03 11:46:43 följande:

    Känslan jag får av dig ts är att du bara skriver en novell över ett liv som inte finns på riktigt.


    Och vad är det som verkar så påhittat enligt dig om man får fråga?
  • Anonym (Fantasi över ett ensamt liv)
    frökenfia skrev 2019-10-03 11:54:17 följande:

    Och vad är det som verkar så påhittat enligt dig om man får fråga?


    Precis allt.
  • Anonym (VS)
    frökenfia skrev 2019-10-03 10:49:53 följande:
    Jag förstår vad du menar med att göra saker i rätt ordning och håller med om det. MEN om vi ska backa bandet lite så är det knappast jag som försatt oss i den här situationen. Hade min man tagit sitt ansvar hade jag inte hamnat på den här arbetsplatsen överhuvudtaget och då hade kollegan inte existerat i min värld.

    Trots att skilsmässa är något jag verkligen vill och tidigare tagit upp med mannen är han inte överens och vägrar skriva på papperna. Därför kan jag nästan känna mig lite tvungen att avsluta det fult eftersom han inte vill låta mig gå. Jag vet att det låter hemskt. Men om min man vägrar separera, vad ska jag göra då? Ska jag slänga ut honom bara? Orkar inte höra honom gråta och skrika som sist när jag sa att jag ville separera, då grät han nätterna långa och gick på sina knän för mig. Det måste såklart vara fruktansvärt för honom men jag kan inte heller stanna för att jag tycker synd om honom.

    Först det praktiska: Man behöver inte vara båda som skriver på en skilsmässoansökan. Du kan skriva på och lämna in själv, då tillkommer sex månaders prövotid då ni har barn, sedan är skilsmässan ett faktum.

    Om du menar avsluta det fult som i att vara otrogen så att din man "blir tvungen" att slänga ut dig så nej, det hoppas jag inte du gör. Gör som jag sade ovan, (men det kanske var det du menade med avsluta fult?)

    Sedan det emotionella: Om jag gissar att ni är mellan 30-40 år, och ni nu har det så här illa i ert äktenskap, dvs du stannar för att han gråter och tigger sig till ett fortsatt äktenskap, hur bitter kommer du inte att vara om 5-10 år då när ni närmar er 50 och livet har börjat rinna iväg?
    Ett förhållande kan inte bygga på att en hotar/tigger/kräver att det skall fortsätta.
    Om ni testat parterapi och det inte fungerat så låter det som ni, för bådas skull, behöver gå skilda vägar, och det oavsett vad du känner för din kollega. .

  • Lione81
    frökenfia skrev 2019-10-03 10:57:13 följande:

    Sant. Som sagt försöker jag verkligen samla modet. De eftermiddagar vi är ensamma tänker jag att jag ska säga ngt. Får se om jag vågar imorgon. Annars vid nästa AW eller konferens kanske...


    Varför gör du det så komplicerat?!? Varför måste du vänta så länge?

    1. Du kan göra det charmigt. Skriva ett sms och berätta att du är kär i honom. Vilket kommer att leda till ett häftigt möte efter jobbar dagen efter. Där du berättar hur du känner och tycker.

    2. Vänta inte på nästa AW el konferens. Alkohol inblandat kan bara bli fel.

    Det är ju inget som kommer förändra ditt liv just där och då. Varför gå runt och plåga dig själv.

    Känns som att du går runt och daltar. Ska jag säga det nu, nej jag vågar inte. Nej, nu ska jag säga det. Nä, jag vågar inte.

    Då lär aldrig få ett svar och du inte tar orden ur munnen.

    Eller så bestämmer du att aldrig fråga honom.
  • frökenfia
    Lione81 skrev 2019-10-03 16:07:04 följande:

    Varför gör du det så komplicerat?!? Varför måste du vänta så länge?

    1. Du kan göra det charmigt. Skriva ett sms och berätta att du är kär i honom. Vilket kommer att leda till ett häftigt möte efter jobbar dagen efter. Där du berättar hur du känner och tycker.

    2. Vänta inte på nästa AW el konferens. Alkohol inblandat kan bara bli fel.

    Det är ju inget som kommer förändra ditt liv just där och då. Varför gå runt och plåga dig själv.

    Känns som att du går runt och daltar. Ska jag säga det nu, nej jag vågar inte. Nej, nu ska jag säga det. Nä, jag vågar inte.

    Då lär aldrig få ett svar och du inte tar orden ur munnen.

    Eller så bestämmer du att aldrig fråga honom.


    Om jag skriver finns det risk för att andra ser det och vill inte att den informationen ska hamna i fel händer. Därför är det bästa att bara säga rakt ut som det är. Imorgon är det fredag, jag ska verkligen försöka berätta vad jag känner. Men det läskiga är ju vad som ska hända efter det. Blir det super konstig stämning efter det? Eller vad kommer att hända då? Visst kmr d kännas ?skönt? att få det sagt men frågan är ju vilka konsekvenser det kommer att få efteråt...
  • Anonym (Villmenfårinte)
    frökenfia skrev 2019-10-03 18:44:05 följande:

    Om jag skriver finns det risk för att andra ser det och vill inte att den informationen ska hamna i fel händer. Därför är det bästa att bara säga rakt ut som det är. Imorgon är det fredag, jag ska verkligen försöka berätta vad jag känner. Men det läskiga är ju vad som ska hända efter det. Blir det super konstig stämning efter det? Eller vad kommer att hända då? Visst kmr d kännas ?skönt? att få det sagt men frågan är ju vilka konsekvenser det kommer att få efteråt...


    Bestäm dig för att säga det bara. Sluta vela, du kommer alltid att göra det. Men du VILL ju veta om han är där du är. Se det såhär - om du inte säger det imorgon kan du lika gärna låta bli för alltid. Ett ultimatum till dig själv. Om du nu vill säga nåt så gör det imorgon, du kommer inte ha mer mod någon annan gång. Antingen är det besvarat eller så är det det inte. Men då vet du sen och kan besluta hur du går vidare.

    (Jag tror tyvärr inte att du kommer våga, imorrn eller nånsin. Du ger inte sken av det. Förlåt. Just därför tycker jag att du ska ge dig själv ett ultimatum. Jag hoppas för din skull att jag har fel, om det nu är så att du vill berätta. Prove me wrong)
  • Lione81
    frökenfia skrev 2019-10-03 18:44:05 följande:

    Om jag skriver finns det risk för att andra ser det och vill inte att den informationen ska hamna i fel händer. Därför är det bästa att bara säga rakt ut som det är. Imorgon är det fredag, jag ska verkligen försöka berätta vad jag känner. Men det läskiga är ju vad som ska hända efter det. Blir det super konstig stämning efter det? Eller vad kommer att hända då? Visst kmr d kännas ?skönt? att få det sagt men frågan är ju vilka konsekvenser det kommer att få efteråt...


    I morgon är det dagen med (D)agen.

    Vad som kommer att hända. Antingen är din kärlek besvarad. Och ni båda kommer att bli glada och sitta kvar länge och prata. När ni skiljs så kommer en intim kram ske och några pussar och nån enstaka kyss. Sedan är frågan vad som händer....Ni kommer att längta tills nästa gång och en hel del sms i smyg blur det under helgen. Dun kollega är ju trotts allt sambo el gift. Framtiden får utvisa vad som händer där efter.

    Din kollega blir rörd och glad över dina ord och smickrad. Tyvärr känner han inte likadant. Det behöver inte betyda NEJ för det. Man får fiska lite och uppvakta honom. För något känner han för dug eftersom nu får mycket av hans tid.

    Ni verkar ha en väldigt bra relation, så det tror jag inte påverkar er alls. Snarare kanske det utvecklas mer och ni förhåller er till vänskap. Och kan introducera varandra för era respektive om när du hittar ngn ny.

    Se framåt. Ett nej är inte jordens undergång. Vi går på minut och huttar lyckan i livet.

    Jag tror mer på lycka efter att du har frågor honom. Övertygad om att han väntar på att du ska fråga.

    Vill ha en rapport i morgon kväll.

    Tänk om det blir ni. Då måste du bara visa honom tråden hur mkt han har betytt för dig. Vilken överraskning för honom.

    Det vore pricken över iet.
  • Anonym (felix)

    Svårt att förstå varför folk vill uppmuntra frökenfia till att fråga sin kontorflirt om hans känslor. Korkat råd från alla aspekter, med kanske undantag för underhållningsfaktorn av att läsa denna tråd. 

    Även om frökenfia verkligen var en fröken, vill det vara en dåligt idé. Hon kommer inte att få ett klart svar. Oavsett vilka avsikter denne kollega har så kommer han inte framföra dom rakt ut. Han kommer bara att prata om himla god kemi, helt specielt vänskap, klickar bra och annat som inte säger ett dugg om det som frökenfia vill veta. Det enda frökenfia uppnår med frågan är att signalera sitt egna intresse.

    Möjligheten att denne kollega vill lämna sin fru för frökenfia är obefintlig. Om han alls är intresserad av något är det nog bara till kul vid sidan av, som 99,9999% av alla andra kontorflirtar. Och det blir säkert kul för honom, men på sikt inte för frökenfia. Så kommer hon verkligen ur askan i elden.

    Så igen fröken, gå vidare med din skilsmässa och strunta i kollegan.

  • Anonym (55)
    Anonym (felix) skrev 2019-10-04 06:42:27 följande:

    Svårt att förstå varför folk vill uppmuntra frökenfia till att fråga sin kontorflirt om hans känslor. Korkat råd från alla aspekter, med kanske undantag för underhållningsfaktorn av att läsa denna tråd. 

    Även om frökenfia verkligen var en fröken, vill det vara en dåligt idé. Hon kommer inte att få ett klart svar. Oavsett vilka avsikter denne kollega har så kommer han inte framföra dom rakt ut. Han kommer bara att prata om himla god kemi, helt specielt vänskap, klickar bra och annat som inte säger ett dugg om det som frökenfia vill veta. Det enda frökenfia uppnår med frågan är att signalera sitt egna intresse.

    Möjligheten att denne kollega vill lämna sin fru för frökenfia är obefintlig. Om han alls är intresserad av något är det nog bara till kul vid sidan av, som 99,9999% av alla andra kontorflirtar. Och det blir säkert kul för honom, men på sikt inte för frökenfia. Så kommer hon verkligen ur askan i elden.

    Så igen fröken, gå vidare med din skilsmässa och strunta i kollegan.


    Vem är du att säga så tvärsäkert vad mannen känner, kommer säga och har för intentioner?? Självgoda, uppblåsta människa.
Svar på tråden Är gifta kollegan intresserad?