Är gifta kollegan intresserad?

Berätta att du har lite problem på hemmaplan med kärleken kanske, rådfråga honom så närmar ni er nåt kanske, oavsett borde du ta tag i det du har hemma på något vis innan du inleder nåt annat

Det är ju precis det jag vill. Men vet inte hur. Går runt varje dag och formulerar olika meningar i huvudet... Vad exakt ska jag säga.

Såhär kanske: ?när jag började här mådde jag inte så bra då jag gick igenom en svår situation som jag vet inte om du fick reda på, men kanske hade hört det av chefen och därför började bli så trevlig och omtänksam mot mig, kanske tyckte du synd om mig och ville få mig att må bättre? Eller så är du bara sån. Men det har iaf lett till att jag har fått känslor för dig?... eller ?just nu mår jag inte så bra, jag är i en kris. Jag är en problemlösare av naturen men nu står jag inför ett problem som jag inte kan lösa, jag har nämligen blivit kär i dig?. Eller bara: ?XXX får jag berätta en sak, jag är kär i dig... Jag skäms för det och försöker ibland undvika dig fast jag egentligen inte vill. Det har verkligen blivit jätte jobbigt, känner att jag inte kan dölja det längre. Tycker verkligen om dig. Förlåt?.

Blir galen. Finns hundratals sätt att säga det på. Skulle kunna skriva en bok och ge till honom... Jag är så rädd för hur reaktionen kommer bli att jag inte vågar få ut orden. Tänk vilken skam vare sig känslorna är besvarade eller inte. Att jag som gift kvinna gått och kärar ner mig i en annan. Och nu riskera att han (även om han inte är den typen) berättar för någon på jobbet och det blir något man pratar om. Och även om han inte skulle berätta för någon, Hur skulle jag kunna ha ett normalt samtalsämne med honom efter det när han vet att jag är kär... hjälp mig att veta vad jag ska säga.

Jag och villmenfårinte hade ju sagt hur du ska göra. Varför låta som en vilsen tonåring. Nästa gång ni sitter ensamma. Berätta det bara en ch var ärlig...Varför krångla till det och vilseleda det. Berätta vad du tycker och känner. Att du vill berätta vad du känner, sedan inväntar du samma besked. Som du berättar hur han är emot dig. Så är det Inge kompisvänskap.

Du får reda på det, visar det sig att du trott Ngt helt annat så kan ni få en fin vänskap istället. Eller har han lika starka känslor för dig.

Du är inte 15år längre. Så ta tjuren i horns och ta nästa kliv.

Annars fortsätter du som du gjort i 1år till och undrar.

Vad är det för fel med att lämna in skilsmässopappren först...Sen kan hon göra vad hon vill.

Rätt tillfälle = aldrig.

Gällande din man har du ju haft massor av tillfällen. Och du är en fri människa och har rätt att skilja dig, på dig låter det som att det är hans beslut. Du kan ta beslutet helt utan hans samtycke. Det är varken shysst mot dig själv eller din man att leva ihop när du avskyr honom. Ge varann en chans att bli lyckliga med någon annan istället.

Varför skulle det kräva en otrohet? Säg att du redan varit otrogen då? (Jag tycker att det är en dålig utväg men du verkar ju se det som den enda vägen ut)

Gällande kollegan - du kommer aldrig få ditt perfekta tillfälle. Och du är för rädd att han ska säga att han inte är intresserad för att nånsin säga nåt, inte sant?

Fiskar efter fler signaler men just nu är det inte mer än blickar och komma tidigt o gå sist samtidigt som är de signaler jag kan gå på. Det har liksom inte hänt mer än så nu på sistone iaf. Är det tecken på ett intresse eller är det ren inbillning? Har läst min tråd och påmint mig om saker som ?hänt? under dessa månader och visst har han varit uppsökande och mer vänlig än någon annan kollega. Visst känns det som om det finns ngt där. Men tänk om jag misstolkat allt, tänk om det bara är jag som är besatt, gud så pinsamt... hur ska jag kunna se honom i ögonen efter att ha blottat mina känslor helt och hållet? Hur håller man masken för de andra på jobbet?