Är gifta kollegan intresserad?

Hur kan du vara så säker på att det utvecklas till en fin vänskap om det skulle visa sig att han inte har några känslor för mig som jag för honom? Han kanske tar avstånd istället... Är rädd för konsekvenserna helt enkelt. Jag kommer att ta tjuren vid hornen men väntar på rätt tillfälle...

Jag har inte läst hela tråden ska jag erkänna, men jag får känslan av att ni inte känner varandra särskilt väl. Ni har inte ens lunchat tillsammans, eller verkat hänga särskilt mycket, eller haft en relation till varandra som tyder på mer än bara kollegial vänskap. Jag skulle nog råda dig till att ta några kliv framåt innan du blottar dina känslor.

Men vet du, det är faktiskt inte så farligt att berätta vad man känner och vad man vill. Om det nu är så att du är säker på det själv. Men på det sättet du beskriver så får jag mest känslan av att du är en vilsen och förälskad tonåring, inte en person som står stadigt och som är säker på sina känslor. Det krävs mod! Och att blotta sina känslor är inget annat än tecken på styrka, att våga vara sårbar. Du framstår inte som att du vågar det, eller att du vågar stå för konsekvenserna. Ska man berätta, måste man kunna hantera konsekvenserna.

Vad utgången av mina samtal med personen i mitt liv blev tänker jag inte berätta här, för det är helt irrelevant. Men vad jag kan berätta är att vad som föranledde det hela var år av vänskap och förtrolighet, av en närhet som gick att ta på, många luncher, långa samtal, år av att befinna sig i vår egen värld, en kärlek till varandra som inte gick att missta sig på. Det finns ingen människa jag är så trygg med. Vi kunde inte och vi kan inte vara utan varandra. Vi är som en person, den manliga och den kvinnliga versionen av samma person. För mig är vi kärlek.

Det var värt allt för mig att berätta. Jag hade annars ångrat mig för resten av mitt liv. Om man känner så stark, om inga tvivel finns på de egna känslorna är det värt allt. Och det vackraste man kan ge någon är sin kärlek, sitt hjärta.

Men för att vara ärlig mot dig, det känns inte som att du är där.

Ditt liv och ditt beteende känns som det kan beskrivas som att du står med ena foten fastspikad i golvet, och sedan rör du dig runt cirkel och kommer hela tiden tillbaks till samma punkt.

Sedan har du en fantastisk förmåga att inte ta till dig några som helst av de råd du fått i din tråd.

Ditt äktenskap suger. Bra då vet vi det. Skilj dig!

Det gynnar både dig och din man och i förlängningen barnen. Tro mig de märker om ert äktenskap inte är bra, särskilt om pappan gråter och ber om att det skall fortsätta och mamman bara spelar vidare.

OBS: Du behöver inte din mans tillåtelse, du kan som sagts tidigare, lämna in pappret på egen hand.

EFTER att du lämnat in ansökan, betrakta dig då som singel, och VÅGA fråga honom. Det värsta du kan få är ett nej, det dör man inte av även om din hjärna försöker lura dig till att det kommer att kännas så.

Though we have heard of stupid haste in war, cleverness has never been seen associated with long delays.

-Sun Tzu, the Art of War

Hade jag varit din kollega den manliga och du berättar att du tycker om mig, känner dig lugn och trygg i min närhet!

Skulle inte mina känslor vara lika starka, jag hade blivit smickrad och väldigt glad.

Varför skulle jag vilja bryta min fina vänskap jag har byggt upp med dig bara för du är kär i mig?!?

Jag hade varken dumförklarar dig eller tagit avstånd.

Hade nog känts så dumt för dig, hade vi suttit ner och pratat om det. Så är jag övertygad att vi hade skrattat åt det när alla kort är lagda på bordet, när du får chans att berätta din historia, hur du känt och tyckt. Därefter får jag besvara och hjälpa dig.

Just då och där så vet ni båda vart ni står, och att ni kan bli ännu tajtare just nu på ett vänskapligt stadium.

I det stora hela, så är han intresserad och det är Inge konstigt. Varför sitter han kvar enbart med dig, söker upp dig, ger dig komplimanger m.m???

I den här bubblan du är i så borde du berätta att du tycker om honom.

Så ni båda kan prata ut och gå vidare därefter.

Tiden kanske rinner ut!

Hade det inte varit bra om din man kommit och sett er efter jobbet?

Det händer ju ingenting för dig som du håller på nu

Du verkar mest intresserad av din kollega samtidigt som du är missnöjd med din man, ta tag i saker i rätt ordning.

Vad är viktigast för dig?

Tycker du verkar mest är intresserad av kollegan och inte mycket mer