Är det det tycker ni?
Jag har varit hemmafru i många år, men börjar tröttna på min mans fasoner.
Jag är självklart den som lagar maten, men han har sin egen diet eftersom han tränar, är även den mitt ansvar att fixa? Och när han vill ha te på kvällen (ingen tepåse, utan ett afrikanskt te i flera steg), ska jag snällt göra det varje gång eller kan jag kräva att han lär sig det själv?
Nej, vi är inte medlemmar i en sekt bara för att vi inte lever och är som du. Vet du? Jag tror inte att du är med i någon sekt bara för att du inte är som jag. Och vet du? Jag tror faktiskt inte heller att min/vår livsstil är den enda rätta.
Du kanske ska gå vidare nu.
Ja man kan ju välja att ta råd från den som lever frånskild, mår dåligt och har barn som mår dåligt, lever fattig och med barn som knappt har kontakt med sin pappa.
Eller så tar man råd från den som lever lyckligt gift, har god ekonomi, en bra pappa till barnen och en familj som mår psykiskt bra.
Det handlar om vilket liv man vill ge sina barn.
Och jo man kan få vabba för äldre barn. Man ansöker om en förlängd vabb. Många med allvarligt sjuka, äldre barn får VAB ersättning.
Du tror inte att det kan vara så att den som är så lyckligt lottad att allt fallit väl ut i livet saknar en del erfarenheter som någon med fler motgångar bakom sig har samlat på sig?
Att någon som är lyckligt gift med god ekonomi och allt där andra automatiskt ger goda råd verkar osannolikt.
Motgångar har jag haft. Därför har mina val varit viktiga och jag har lärt mig ta eget ansvar för min lycka. Valet att bli hemmafru är frivilligt. Lövet valde att bli hemmafru och det gav massa dåliga följder. Jag valde att inte bli hemmafru och det gav massa bra saker.
Lövet kan inte göra om sitt liv. Men hon kanske kan vara ärlig med hur illa det gått och råda andra att göra annorlunda.
Dessutom är detta inget unikt för mig eller lövet. Enligt SCB så är risken stor för skilsmässa och psykisk ohälsa/diagnoser hos barn m. m. om man gör lövets val.
Du anser att mitt val att ta hand om mina egna barn, gav en massa dåliga följder. Jag hävdar motsatsen. Motgångarna jag och barnen haft, kan inte skyllas på annat än Ödet, Otur, Gudinna eller vadhelst man vill kalla det. Utom nu själva skilsmässan, som beror på den mänskliga faktorn. Visst, om jag hade jobbat i stället för att vara hemma med barnen, så kanske vi hade skiljt oss tidigare. Kanske. Det är väl den "dåliga följd" jag kan se, som har direkt med min status som hemmamamma att göra.
Den psykiska ohälsa du ständigt hänvisar till, är egentligen en ganska frisk och sund reaktion på flera dödsfall i familjen i kombination med svår sjukdom. Om man inte reagerar på sådana händelser, så är något riktigt fel.
Om jag kunde göra om mitt liv och göra nya val, så skulle jag fortfarande välja att vara hemmamamma. Jag skulle göra andra val i rent medicinska frågor och naturligtvis bättre ta vara på den tid jag hade med familjemedlemmar som sedan dog i förtid. Det är nog inte bara jag som tänker så.
Vilka diagnoser du talar om, som orsakas av att barn får mycket tid med föräldrarna, det förstår jag inte. Missuppfattade jag dig där?