Bf november 2019

Åh nej =( Men det är inte kört än, många blöder lite i början. Håller tummarna för att det inte kommer något mer nu!

Jag förstår dig precis.. Har haft två missfall (ma) tätt nu. Ett i dec och ett i feb. Är så sjukt orolig över att det ska bli ett till men samtidigt finns det inte så mycket jag kan göra. =( Hade väldigt mycket symtom första gången och tog t.o.m ett gravtest som visade väldigt starkt dagen innan jag fick reda på det första MA:t på KUB (då hade det varit dött i tre veckor). Jag vet alltså att jag inte kan lita på min kropp, det spelar ingen roll hur många test som visar positivt eller hur gravid jag känner mig, det kan gå fel ändå och jag vet inte förrän jag gjort ul =/ (=jag försöker att inte gå runt och oroa mig hela tiden, men det är SÅ svårt) På något sätt känner jag mig mer likgiltig den här gången, nästan så att jag räknar med att det kommer gå fel, men då får jag i alla fall göra en utredning.. Nu är det väl kanske ingen bra taktik att vara likgiltig inför allt, men det verkar vara så mitt huvud vill hantera det..Eller ja..ska jag vara ärlig så pendlar jag nog mellan att vara likgiltig, panikslagen och hoppfull..  Hoppas någonstans innerst inne att jag bara haft otur eftersom min närmsta familj och släkt ploppar ur sig barn till höger och vänster och knappt någon har fått missfall.. men det är klart att tanken ploppar upp att "tänk om jag aldrig får några barn.." 

Ja, jag har lyckas bli gravid igen direkt utan mens mellan, så det är tredje gången jag är gravid nu sedan oktober.. Får se hur vi gör om det inte lyckas den här gången.. Känner press på att det måste ske snart iom att tiden går (är 34 i år och vill gärna hinna få syskon också) men vette sjutton hur bra det är för kroppen att hålla på så här...
Ja men så är det nog.. man skulle antagligen gå under helt annars.. kroppen är ju ändå rätt smart och gör det den behöver för att överleva..
Oj vad jag kan relatera till det där.. Jag har fått dölja så många personer på sociala medier för ALLA är verkligen gravida..Orkar verkligen inte se det. Två av mina systrar (ena blev gravid mellan mina två missfall), vänner, kusiner, bekanta, större sociala medie-profiler jag följt.. Helt galet.. Och så svårt att vara glad tyvärr.. 

Inte än.. har hört att det är tre missfall som gäller innan man får någon hjälp, så blir det ett till nu så kommer det ju iaf något ur det.. Jag är iaf glada över att det tar sig rätt lätt för oss.. lider med dom som både har svårt plussa och behålla..

Ja, tänker lite så också..så länge jag blir gravid så borde kroppen vara redo.. men det är svårt med symtomen..det överlappar ju så nära så jag hinner knappt bli av med symtomen innan dom kommer igen, och nu känner jag knappt av om jag har symtom eller inte för att jag är så van.. Går och nojar över att jag inte känner något alls när jag sedan inser att jag knappt klarar av att vara i köket när sambon lagar mat och att det faktiskt "pirrar" en del i magen..
Är lite osäker på vilken vecka..tror jag är i 4+3, men är lite osäker eftersom mitt test var så mkt starkare nu än gångerna innan och det inte stämmer med flytningarna, så jag skulle kunna vara så mkt som två veckor längre.. Har haft en rätt lång cykel och en temp som hoppat hejvilt så det är svårt att säga =/ Vilken vecka är du i?

Ja, herregud, känner igen det där..men samtidigt har jag i bakhuvudet att jag kände mig otroligt gravid vid mitt första MA så jag litar ju inte på min kropp alls oavsett hur jag mår..

Så skönt att veta exakt! :) Är jag på 4+3 så hade jag äl på dag 27 så rätt sent här också.. fast helt utan sådana flytningar.. Nä, kroppen beter sig verkligen inte som man vill/är van vid ibland..

Vid mitt första MA så hade jag några dagar där mina symtom försvann och jag blev så otroligt orolig. Tror jag var i v 8 då. Ringde min bm som sa att det var normalt. Sedan kom dom tillbaka och allt fortsatte som vanligt. Hade en hel del symtom och kände mig väldigt gravid så jag tänkte inte mer på det. Dagen innan kub tog jag ett vanligt test som visade så starkt som det kunde. Sedan fick jag veta att det dött i v 8+5. Har ingen aning om mina dagar utan symtom var en slump eller om det var något som hände då..
Jag tog aldrig något digitalt test så jag vet inte exakt vad ett sådant hade visat. Vad jag fick förklarat för mig så tror fortfarande kroppen att den är gravid vid ett MA och allt utom själva fostret kan fortsätta växa och så länge det gör det så fortsätter det att produceras hcg som vanligt - det som gör att man inte märker att man har fått missfalll. Så tills kroppen tar hand om det och man börjar blöda så kan hcg:t öka precis som det ska. Vet inte om det alltid är så för jag har inte sökt så mkt på det utan det var vad jag fick förklarat av barnmorskan. =/

Förstår att du är orolig, och det är ju jätteskönt att kunna ventilera och bolla här, så tjata på du;) Att det inte är som din mens brukar tycker jag ändå låter som en bra tecken. Håller verkligen tummarna för att allt går bra!Nej, inte den här graviditeten. Vågar inte riktigt det eftersom det troligtvis ökade precis som det skulle vid min första graviditet då jag fick MA, om jag ska tro barnmorskans förklaring.. =/

Hm.. kan det vara så att det är olika? Att på en del så slutar allt växa och då avstannar/sjunker hcg:t och på andra så växer moderkakan fortfarande och fortsätter då producera hcg? Jag blir väldigt osäker nu.. kanske har jag rört ihop allt i mitt huvud?

Det är ju moderkakan som producerar hcg och den kan fortsätta växa vid ett MA, då känns det inte helt ologiskt att det fortsätter att producera hcg? Det är ju det hormonet som gör att vi känner oss gravida och många som fått ett MA har ju kvar alla symtom. Känns som att det kan hänga ihop?

Det låter absolut positivt, tycker jag :)