• Anonym (?)
    Äldre 24 Feb 23:07
    761 visningar
    22 svar
    22
    761

    ordet ''bebis''

    Något jag främst sett här är att folk ofta använder ''bebis'' i obestämd form trots att de pratar om en specifik, vilket alltså borde vara ''bebisen''. 

    Varför? Har jag missat något, att det är ett eget ord eller så? För man säger ju inte direkt ''nu ska jag tvätta bil'' eller ''jag ska städa lägenhet''. Men ''bebis'' verkar vara något sorts undantag? Ni som skriver så, säger ni det på riktigt också? Det kanske inte är totalt grammatiskt fel, men det låter lite underligt.

  • Svar på tråden ordet ''bebis''
  • Äldre 25 Feb 21:17
    #11

    Intressant med parallellen "jobb" och "kund".

    Har tänkt på att "häst" och "hund" används liknande. "Jobba med häst" eller "mat för hund", osv.

  • Äldre 25 Feb 21:30
    #12
    Annita skrev 2019-02-25 21:17:38 följande:

    Intressant med parallellen "jobb" och "kund".

    Har tänkt på att "häst" och "hund" används liknande. "Jobba med häst" eller "mat för hund", osv.


    Är inte häst och hund generellt? Alltså inte en specifik hund/häst som det är när man pratar om sin bebis eller en viss kund.
  • Anonym (Anoo)
    Äldre 25 Feb 21:54
    #13

    Jag tog med mig bebis på en promenad. Hund fick också följa med. Hund satt i bil sedan tidigare då jag varit i affär.
    Nåväl, jag, bebis och hund gick till park för att se barn leka i gunga.

    Sen tog vi väg förbi blomsteraffär, jag fick koppla hund utanför och lämnade också vagn där. Bebis bar jag i famn. Tittade runt och hitta blomma jag vill ha.

    Så jag bad expedit att packa in blomma och sedan  när vi kom hem till hus så packade jag upp paket. 

    Bebis sov i vagn under tid och hund jagade katt i trädgård.

    Tjing!

  • Anonym (C)
    Äldre 26 Feb 12:23
    #14
    +1
    Anonym (Anoo) skrev 2019-02-25 21:54:35 följande:

    Jag tog med mig bebis på en promenad. Hund fick också följa med. Hund satt i bil sedan tidigare då jag varit i affär.

    Nåväl, jag, bebis och hund gick till park för att se barn leka i gunga.

    Sen tog vi väg förbi blomsteraffär, jag fick koppla hund utanför och lämnade också vagn där. Bebis bar jag i famn. Tittade runt och hitta blomma jag vill ha.

    Så jag bad expedit att packa in blomma och sedan  när vi kom hem till hus så packade jag upp paket. 

    Bebis sov i vagn under tid och hund jagade katt i trädgård.

    Tjing!


    Haha jag dog nästan när jag läste det här! Jag är med min son i skolan idag och satt på lektionen och fick kämpa för att inte börja skratta högt
  • Äldre 26 Feb 13:57
    #15

    En sak slog mig: Säger man inte "bebis" på samma sätt som man säger tex "mamma" och andra familjära titlar, i brist på bättre ord. "Jag ska hem till farfar", "Bebis sover", "Pappa bytte bilen mot en segelbåt".

    Food for thought.


    I have a growing lack of disgust for you
  • Anonym (...)
    Äldre 26 Feb 14:03
    #16
    Anonym (?) skrev 2019-02-24 23:07:54 följande:

    Något jag främst sett här är att folk ofta använder ''bebis'' i obestämd form trots att de pratar om en specifik, vilket alltså borde vara ''bebisen''. 

    Varför? Har jag missat något, att det är ett eget ord eller så? För man säger ju inte direkt ''nu ska jag tvätta bil'' eller ''jag ska städa lägenhet''. Men ''bebis'' verkar vara något sorts undantag? Ni som skriver så, säger ni det på riktigt också? Det kanske inte är totalt grammatiskt fel, men det låter lite underligt.


    Grammatiskt fel är just precis vad det är, och av vad jag uppfattat är det ännu vanligare att folk säger än skriver det. Jag gissar att vissa tycker att det är gulligt, men själv tycker jag det låter superlarvigt... Kommer varje gång jag ser/hör det att tänka på en kvinna på en charterresa som frågade alla hon mötte om de tagit Dukoraaaalen (namn, även på saker, ska ju böjas till skillnad från "bebis"), och ryser. Jag har aldrig hittills lagt mig i hur andra säger saker, men skulle någon fråga "Vad heter bebis då?" den dag vi får barn skulle jag nog inte kunna låta bli att svara något i stil med "Inte Bebis i alla fall".  
  • Äldre 26 Feb 14:22
    #17

    Vi som är lite äldre här på forumet kan berätta att ordet "baby" är ett sentida låneord från engelskan. Det gör att det inte är självklart hur det ska böjas. Den som säger "baby" i bestämd form singular har nog lika rätt som den som säger "babyn". Det finns helt enkelt flera olika uppfattningar om hur ordet bör böjas.

  • Äldre 26 Feb 14:39
    #18
    PappaAnnorlunda skrev 2019-02-26 14:22:20 följande:

    Vi som är lite äldre här på forumet kan berätta att ordet "baby" är ett sentida låneord från engelskan. Det gör att det inte är självklart hur det ska böjas. Den som säger "baby" i bestämd form singular har nog lika rätt som den som säger "babyn". Det finns helt enkelt flera olika uppfattningar om hur ordet bör böjas.


    Fast det här med att skriva ?bebis? i obestämd form har ju bara förekommit 2-3 år. Låneordet baby har funnits åtminstone 50 år i svenskan, och har alltid böjts ?bebisen? när man talar om ett specifikt spädbarn.
  • Äldre 26 Feb 14:50
    #19
    korngryn skrev 2019-02-26 14:39:27 följande:

    Fast det här med att skriva ?bebis? i obestämd form har ju bara förekommit 2-3 år. Låneordet baby har funnits åtminstone 50 år i svenskan, och har alltid böjts ?bebisen? när man talar om ett specifikt spädbarn.


    Ja, jag skulle tro att ordet "baby" börjar dyka upp i svenska texter på 1940-talet. Jag tror att den vanligaste böjningen varit "babyn", men just att ordet inte varit riktigt etablerat kanske bidragit till att det lättare ändras.
  • Äldre 26 Feb 15:42
    #20
    Aniiee skrev 2019-02-26 13:57:19 följande:

    En sak slog mig: Säger man inte "bebis" på samma sätt som man säger tex "mamma" och andra familjära titlar, i brist på bättre ord. "Jag ska hem till farfar", "Bebis sover", "Pappa bytte bilen mot en segelbåt".

    Food for thought.


    Hmm, det har du rätt i. Och dina exempel gör inte ont i mina öron. Det kanske är en vanesak ändå.
  • Anonym (abc12­3)
    Äldre 8 Mar 13:58
    #21
    nnnnnnnn skrev 2019-02-24 23:21:47 följande:

    Föräldrar säger de mest märkliga saker!

    * Pratar om sig själv i tredje person:
    "Kom till pappa!"
    "Nu ska mamma åka till jobbet."
    Istället för det mer normala:
    "Kom till mej! "
    "Nu ska jag åka till jobbet."

    * Använder diminutivändelser dvs sådant som ska få något att låta litet och gulligt:
    Nu ska pappa duka fram mellis.
    (Mellanmål heter det väl?)
    Nu ska mamma köra Lisa till föris.
    (Förskolan? Dagis och lekis är totalförbjudna! Låt oss använda Föris istället?!?)

    För att inte tala om alla som envisas med att prata med "bebisröst":
    åååhhh va dutti bebis eee, äta maten
    Istället för att konstatera: Oj, vad du var hungrig idag. Då smakade väl maten extra bra?
    Eller något liknande...

    Men bland det konstigaste är ändå att så många envisas med att säga vad man INTE ska göra, istället för att säga vad man ska göra, när det sällan brukar fungera utan uppmaning om önskvärt beteende:
    Sluta sparka med fötterna! (Borde kanske säga: Håll fötterna stilla)
    Sluta skrika. (Prata tystare)
    Kasta inte papper på golvet  (Kasta papper i papperskorgen)


    Att prata om sig själv i tredje person är för att möta barnet på den plats han eller hon befinner sig i sin utveckling. Fram till treårsåldern ungefär så förstår inte barnet att man kan säga "jag" om sig själv, "du" till någon osv. Det handlar om hjärnans mognad, och som förälder skulle man försvåra och förvirra barnet om man använde "du" och "jag"!


    Det finns en utvecklingsmässig poäng med "bebisröst" också. Det hjälper barnet att förstå när de blir tilltalade. Eftersom deras språk ännu inte är så utvecklat så "försvinner" lätt information om man skulle prata med dem med "normal" röst. Genom att ändra tonfall så uppfattar barnet att man pratar med dem. Även förenklingar av språket behövs för att små barn ska uppfatta och förstå, eftersom informationen "försvinner" i mer komplicerade meningar.

     Återigen finns det en utvecklingsmässig poäng med att korrigera först. Det verkar som om du har dåliga kunskaper kring barns utveckling. "Man måste kunna krypa innan man kan gå" är ett uttryck som passar in ovanligt bra i sammanhanget. Du verkar förutsätta att barn, och barns hjärnor, bara är en miniversion av vuxna, och det är inte sant.

  • Anonym (Rere)
    Äldre 8 Mar 15:58
    #22

    Aldrig hört någon använda bebis endast. Menar du som i ordet mansbebis? För det finns gott om dem. Dessutom är det ingen rättighet att vara mansbebis.

Svar på tråden ordet ''bebis''