Gravid med 3. barn, blandade känslor

Hej,har varit i liknande sits. Väntar 3 barnet, är i v 11. Våra barn kommer vara 10 och 4 om allt går vägen och jag är 35 år. Vi hade av olika anledningar svårt att få till nr två, så efter mf och 1 års försök fick vi sedan den efterlängtade tvåan. Maken började redan om 2-3 år sedan flagga för att han ville ha tre. Jag har inte varit lika övertygad. Vi så i höstas att vi försöker några månader, blir det så blir det, sen måste vi tänka om gällande preventivmedel då varken spiral, eller hormoner fungerat sista året. Då det tog sådan tid med nr två trodde vi nog ej att vi skulle plussa fast vi förstod ju vad vi höll på med, om du förstår. Precis innan pusset så var vi i fjällen. Lillebror gick skidskola, vi kunde åka lite själva som vuxna och storebror såg efter lillebror 1 h på em så vi kunde åka lite själva. Kände då wow så skönt att de börjat bli stora, få hitta tillbaka till varandra. Samtidigt var mensen 3 dagar sen och magen molade. Köpte grav test på vägen hem och väl hemma när jag tog det så var det plus. Fick den känslan som du, vad kastar vi oss in i? Vi har två fina pojkar, tänk om något går fel? Tänk om vi inte klarar detta som föräldrar, att vi tappar bort varandra? Samtidigt börjar stora grabben bli mer självständig, kompisar är allt viktigare och jag känner en sorg att småbarnstiden ändå gick så fort. Ju mer v gått vill vi ha detta barn. Tänker att man blir ej yngre, då vi ändå haft en liten önskan om nr 3 så kanske vi skulle ångra oss framöver och då kanske det inte skulle kunna gå att bli med barn. Inväntar ul v 14 och kommer bli väldigt förkrossad om det ej finns liv i magen eller om något är fel.

Jag tror att det är de vanliga hormonerna och rädslan som finns där för det okända som spökar för dig. Du gör som du känner är bäst för dig men tror att det nog kan finnas risk att du ångrar dig om du ej fullföljer detta när ni ändå haft en tanke om nr 3. Lycka till!!