Anonym (oroligpappa) skrev 2020-03-15 23:29:35 följande:
Så otroligt många som engagerat sig i min tråd. Så djupt rörande.
Det går fortfarande rätt dåligt tyvärr. Emellan åt är allt som vanligt, alla fina glada men på senaste tiden spårar allt mer och mer. Så fort någon bekant eller närstående.. eller bara någon på instagram som hon följer får en dotter går hon in i en deppig bubbla. Att se andra få en tjej gör henne så otroligt olycklig att magen vände sig på henne. Hon ser inte någon annan väg ut än att skiljas eller adoptera bort honom. Vet inte vad jag ska säga men känns så sjukt att sitta och prata med någon man känt mer eller mindre halva sitt liv vända ryggen till på det här sättet. Dels så känns det inte bra för hennes del att va kvar i detta om hon mår så dåligt av det men å andra sidan så vill man bara ruska om henne säga att allt blir bra och hon inte behöver vara rädd eller avundsjuk för andra får tjejer.
Jag känner att det snart inte är någon ide att kämpa för hon är så otroligt övertygad och mår så dåligt att jag inte har några ideer kvar.
Hon är fullt fungerande annars på alla sätt så det är så svårt att se om det verkligen är något psykiskt eller inte. eller så är det bara en sån mardröm för henne som hon beskriver det som. Ju längre det går desto mindre kommer det finnas kvar av vårt förhållande 
Det gör mig så ledsen att se det plockas i bitar an det här. Såklart kan jag ibland fundera på varför jag inte bara lät henne göra abort istället Men när jag ser vår son och hör hans glada skratt och ser dottern krama och leka med honom vet jag varför jag inte kunde låta henne ta bort barnet utan övertygade henne att det inte kommer vara någon fara . Tyvärr verkar inget förändrats trots att hon ändå försökt komma honom nära så är den närheten som bortblåst när avundsjukan kryper fram .
Hur hade hon tänkt sig att skiljas eller adoptera bort sonen skulle kunna hjälpa henne att få en dotter? Hon verkar helt och hållet ha förlorat förmågan att tänka logiskt. Varför skulle sonen eller äktenskapet överhuvudtaget vara en faktor som påverkar något?
För övrigt...anser hon sig villig att gå igenom risken att få en son till bara för att få en dotter, och hur många gånger ska hon adoptera bort om det inte går vägen?
Hon behöver helt klart hjälp, och även om hon beter sig normalt inför sonen så är det mycket möjligt att han ändå känner av bristen på kärlek. Om inte så kommer han göra det ju äldre han blir, så det känns angeläget att göra något åt det så fort som möjligt.
