Väntar fel kön, krossat förhållande

Jag har pratat med mvc om det och försökt få dom att ta upp det på senaste mötet med min fru utan att jag ska vara en aktiv del i det än så länge men det kom inte så långt. Hon sa att hon mådde lite dåligt av det men inte mer. Hon berättade inget om hennes planer att överge familjen och låta mig ta pojken. 

Nu är det snart dags för ett till möte och vi får se hur det går men snart måste jag ställa hårdare krav. För om vi inte kommer till någon lösning har jag en hel del att styra upp som tex fixa föräldraledighet från sommaren redan och den kommer ju hålla på tills pojken börjar förskola och försöka se över budgeten när jag är föräldraledig själv med ett barn. Fy tusan vad tungt det känns just nu. Jag hoppas bara allt löser sig. Kan inte ens föreställa mig det kaoset som kommer bli. Hur gör man tex med vårdnaden av vår dotter. Kommer jag ens kunna ha henne vart annan vecka när jag har en nyfödd själv. .  Känns väldigt överväldigande.

Men hur kan man hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. 

Hon är så otroligt bestämd när hon säger det att man blir mörkrädd att en människa kan se det som ett problem att man får en pojke. 

Bra kämpat.

Din fru verkar stå så långt ifrån att må bra just nu. Har du pratat med psykiatrin? Många kommuner har ett akut-team som man kan ringa till och prata för stöd. Man kan vara anonym.

Om din fru fortsätter agera inför andra som om allt är ok skulle jag se det som ett varningstecken. Du vet vad som pågår men ingen annan. Om något skulle hända barnet så skulle omgivningen inte veta varför. Försök involvera flera, släkt, vänner.. du kommer behöva deras stöd oavsett hur detta slutar.

Försök också spela in din fru om honyttrar sig kring detta med att hon vill adoptera bort barnet etc. det låter kanske hemskt men om det  skulle gå upp i familjerätten kan det vara värt at ha.

Tvärt om, om hon inte ändrar sig. Om detta är mer än en psykos och hon kanske avser skada barnet. Då är det viktigt att kunna ha det som underlag i familjerätten för att söka ensam vårdnad för pojken. Annars blir det delad vårdnad, vilket inte är det bästa för detta barnet.

Om TS dessutom vill ha hjälp från omgivningen kan det vara bra att ha det inspelat eftersom hustrun ljuger och låtsas att allt är bra inför andra. Som det verkar så är ju TS den enda som vet vad som verkligen försiggår i hennes inre.

Vad har min familj med saken att göra??

Hej alla som läst och intresserat sig för vårt liv. Det har varit en sådan berg och dalbana och jag har nog aldrig upplevt sådan stress. Jag är så otroligt tacksam för all hjälp och kommentarer. Nu har pojken kommit i mitten av sommaren och det var en sådan kulmen. 
Om jag ska förklara det på ett enkelt sätt så var det nästan som någon tryckte på en knapp och många av de värsta känslorna försvann hos min fru samma sekund som hon fick honom till bröstet.  Förlossningen gick relativt fort och utan komplikationer. Jag var ledig hela sommaren tillsammans med familjen och över lag hade vi en ganska mysig sommar med mycket lugn och tid för min fru att återhämta sig med allt vad en förlossning innebär. 
För att gå lite djupare så sitter fortfarande den där avundsjukan kvar varje gång någon får en till tjej istället för en kille. Så det är något vi måste jobba på. Men det är kanske lite mer hanterbart. Nu handlar det mycket om att reparera förhållandet med. bygga upp förtroende och glädjen. Det är en bra bit kvar innan jag skulle kunna säga att vi är en familj igen. Men min fru mår så mycket bättre än innan. Hon ammar honom, är kärleksfull och berättar att han är så söt och snäll. 
Mvc och psykolog har stöttat och följt upp och till alla som funderar på att söka hjälp så gör det, hellre det än att bara låta det gå. Ångrar inte en sekund att jag drog i det och fick med vården på vad som hände.

Jag önskar ingen att hamna i den här sitsen och skickar varma kramar till alla föräldrar som har det svårt och kämpar.