• Anonym (oroligpappa)

    Väntar fel kön, krossat förhållande

    Vi är en  normal familj som har ett barn och väntar vårt andra barn. 


    Problemen började när vi tog reda på kön på andra barnet (nipt). Det fanns starka  önskemål/drömmar från min fru om att även nummer två skulle bli en tjej. 


    Nu verkar det inte bli så utan en lite pojke kommer komma.

    Detta mottogs med en stor besvikelse hos min fru, så pass att hon ville göra abort. Detta hade varit ett alternativ då det var ganska tidigt i graviditeten men jag var inte alls beredd på att min fru skulle påverkas så av detta och under flera veckor diskuterade vi det fram o tillbaka. För mig spelar kön inte någon roll. Huvudsaken att det är ett friskt barn. Men för min fru däremot fanns aldrig det alternativet. Nu ser hon bara två alternativ. Antingen skiljer vi oss eller adopterar vi bort barnet.

    Abort som alternativ föll till slut bort då en sen abort verkade ganska tuff.  Men nu går hon och är så ångerfull och planerar skilsmässa eller hotar med att adoptera bort barnet.
    Hon kan inte se sig som en pojkmamma och säger att hon aldrig kommer klara av att ha en pojke i familjen, att hon hellre är ensam än går och är avundsjuk på andra som fått två tjejer. 


     


    Hels situationen är helt absurd och jag är bokstavligt talad chockad. Hon vill alltså  förstöra familjen.  Låta dottern (och den kommande pojken) växa upp med skilda föräldrar eller adoptera bort barnet  för att det inte motsvarar hennes dröm. 
    Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre. 
    Jag är orolig för vår dotter, för vad som kommer att hända. Jag är orolig att min fru mår så pass dåligt psykiskt att hennes förmåga att ta beslut är begränsad. Det känns inte som en normal tanke att ta när vi lever i ett bra förhållande (tills nu då) och har en fin dotter redan. 

    Själv mår jag härefter. Känner mig både dum, ledsen och bedragen. 
    Hade vi diskuterat det helt innan kunde man ju faktiskt på allvar hitta en väg att garantera kön vi a ivf ( till en rätt häftig prispeng)  
    Dum att jag inte har sett detta innan eller att vi inte pratat igenom till 100% samtidigt som jag är sjukt rädd för hur det kommer gå. Vad händer om hon går igenom hela graviditeten och sen vill skiljas och jag blir ensam med pojken med skilsmässa och allt vad det innebär med en nyfödd.  Vad har hänt, kan min fru drabbats av en sådan depression eller chock att hon kan göra så här? Någon som har varit med om liknande?

  • Svar på tråden Väntar fel kön, krossat förhållande
  • möjligt
    Anonym (allvarligt?) skrev 2019-03-14 22:50:20 följande:

    TS, både du och din fru behöver psyk-hjälp i denna situationen, både individuellt och som par. Även dottern kan behöva stöd, det låter på dig som om hon påverkas även om hon inte är delaktig i diskussionerna.

    Jag vet att du och alla andra hoppas på det bästa, men du måste se till att du är 100% förberedd för värsta tänkbara scenariot.

    Se till att söka pappaledigt osv så du inte står med två barn i famnen och inte kan få ledigt från jobb på två-tre månader. Du bör även involvera soc och ev BUP redan nu. OM värsta tänkbara händer behöver du soc och BUP för att få ensam vårdnad om båda barnen och ev hindra frun från (obevakat) umgänge med minst pojken (om det finns risk att hon kräver det och sedan skadar honom) och ev även flickan.

    Det är inte läge att dalta med frun eller hoppas på att saker löser sig, det är överlevnadsläge som gäller.


    Det här är bara farligt!

    Frun har än så länge inga tendenser att skada sig själv, det ofödda barnet, sin dotter eller någon annan.

    Hennes resonemang är sjukt men det har nu kommit ett par exempel ovan i tråden på att det ibland slår lite slint hos vissa under en graviditet och i en majoritet av fallen så löser det sig.

    I detta fallet så är det ?värsta ? TS fru hotar med är att lämna barnet med honom och inte befatta sig med det, vilket ju också blir TS bästa scenario om hon inte ändrar sig.

    Vad tror du kan bli konsekvensen om du sätter igång massa myndighetsprocesser för att tom ta fruns dotter ifrån henne?

    Med lite otur får det henne att känna sig ännu mer trängd, låst, missförstådd och desperat så att hon drar till typ sydamerika och tar med dottern
  • Anonym (allvarligt?)
    möjligt skrev 2019-03-14 23:00:45 följande:
    Det här är bara farligt!

    Frun har än så länge inga tendenser att skada sig själv, det ofödda barnet, sin dotter eller någon annan.

    Hennes resonemang är sjukt men det har nu kommit ett par exempel ovan i tråden på att det ibland slår lite slint hos vissa under en graviditet och i en majoritet av fallen så löser det sig.

    I detta fallet så är det ?värsta ? TS fru hotar med är att lämna barnet med honom och inte befatta sig med det, vilket ju också blir TS bästa scenario om hon inte ändrar sig.

    Vad tror du kan bli konsekvensen om du sätter igång massa myndighetsprocesser för att tom ta fruns dotter ifrån henne?

    Med lite otur får det henne att känna sig ännu mer trängd, låst, missförstådd och desperat så att hon drar till typ sydamerika och tar med dottern
    Betydligt farligare att bara lalla runt och hoppas på att frun inte plötsligt kör en kniv i magen på sig själv.

    Att kontakta soc betyder inte att de kommer och tar dottern imorgon, det betyder att pappan och soc utarbetar en plan för hur de ska agera om mamman inte repar sig. Mamman behöver inte ens veta något än.

    Pappan kan lätt gömma dotterns pass, jag betvivlar att mamman ens har sinnesnärvaro att fixa falskpass för tillfället.

    Det är viktigare att skydda barnen än att mjäka sig just nu. Och inget av det jag skrivit är något som frun ens behöver få veta (förutom önskan om att hon ska prata mer psykolog) innan nedkomsten.
  • möjligt
    Anonym (allvarligt?) skrev 2019-03-14 23:13:28 följande:

    Betydligt farligare att bara lalla runt och hoppas på att frun inte plötsligt kör en kniv i magen på sig själv.

    Att kontakta soc betyder inte att de kommer och tar dottern imorgon, det betyder att pappan och soc utarbetar en plan för hur de ska agera om mamman inte repar sig. Mamman behöver inte ens veta något än.

    Pappan kan lätt gömma dotterns pass, jag betvivlar att mamman ens har sinnesnärvaro att fixa falskpass för tillfället.

    Det är viktigare att skydda barnen än att mjäka sig just nu. Och inget av det jag skrivit är något som frun ens behöver få veta (förutom önskan om att hon ska prata mer psykolog) innan nedkomsten.


    Och jag vidhåller att jag tycker det är dumheter

    Det finns enligt TS noll och ingen alls indikation till att Frun har något självskadebeteende eller ens vill skada barnet.

    Hon är i kris, baserat på oratonella tankar men ändå en kris. Då behöver hon känna trygghet och stabilitet inte ställas för ultimatum. Hur tror du det kommer att gå om TS fru får reda på dessa planer bakom ryggen på henne med soc att typ ta båda hennes barn?

    Tror du hon kommer att bli mer lugn och trygg av det?

    Jag har aldrig sagt att TS ska göra inget men om han trodde att det fanns minsta risk att hon skulle knivhugga sig själv i magen imorgon antar jag kallt att han redan hade ringt akutpsyk. Om det inte finns några sådana tecken så undrar jag vad du tänkt man praktiskt skulle göra? Hon har 20 veckor kvar av graviditeten, ska han binda fast henne på en säng och få henne omyndigförklarad?

    Det finns många människor som har konstiga och sjuka tankar ibland det är inte alls så ovanligt med konstiga kriser, och det hjälper i princip aldrig att försöka tvinga på dem hjälp innan de kommit en bit själva
  • Anonym (allvarligt?)

    Inte hjälper det heller att sitta bredvid och rulla tummarna och hoppas på att allt ska lösa sig.

  • möjligt
    Anonym (allvarligt?) skrev 2019-03-15 00:01:50 följande:

    Inte hjälper det heller att sitta bredvid och rulla tummarna och hoppas på att allt ska lösa sig.


    Det har heller aldrig varit mitt råd
  • Annita
    Anonym (oroligpappa) skrev 2019-03-14 22:07:51 följande:

    Nej inte psykakuten. Det e ju inte så att hon sitter o biter på en pinne och kollar in i väggen. Men antar att psykiska problem kan ligga väl dolda utan att man behöver se det utåt. 


    Visst kommer svårt psykotiska personer till psykakuten, men de fixar nog inte att sitta i väntrummet misstänker jag. I väntrummet finns ganska "vanliga" människor med vilt skilda historier, måenden och öden.

    Även om det inte syns utåt kommer din fru höra till de mest sjuka. Jag tycker absolut att du ska ringa dit och rådgöra med dem, INTE vänta på att du ska få med henne till psykolog, för det låter som mission impossible.

    Här finns ju en rädsla att hon ska skada en annan människa och då borde det finnas möjligheter till tvångsvård..? (Andra vet bättre) När barn är inblandade brukar samhället ha benägenhet att agera.

    Jag tror att det finns jourpsykiatri som kan göra hembesök dessutom, om du inte lyckas lura med henne till sjukhuset.

    Skickar hopp och goda tankar till din familj!
  • Anonym (oroligpappa)
    Annita skrev 2019-03-15 02:16:13 följande:
    Visst kommer svårt psykotiska personer till psykakuten, men de fixar nog inte att sitta i väntrummet misstänker jag. I väntrummet finns ganska "vanliga" människor med vilt skilda historier, måenden och öden.

    Även om det inte syns utåt kommer din fru höra till de mest sjuka. Jag tycker absolut att du ska ringa dit och rådgöra med dem, INTE vänta på att du ska få med henne till psykolog, för det låter som mission impossible.

    Här finns ju en rädsla att hon ska skada en annan människa och då borde det finnas möjligheter till tvångsvård..? (Andra vet bättre) När barn är inblandade brukar samhället ha benägenhet att agera.

    Jag tror att det finns jourpsykiatri som kan göra hembesök dessutom, om du inte lyckas lura med henne till sjukhuset.

    Skickar hopp och goda tankar till din familj!
    Tack för dina råd. Ja det har inte blivit bättre. Inte sämre heller men någonstans är det inte hållbart att vänta ut det. Senast nämnde min fru att hon håller på att leta en lägenhet. Jag vet inte längre vad som är sanning eller inte. Jag tror inte hon kommer skada någon. Absolut inte sin dotter. Däremot skulle jag ju inte lita helt vad det gäller sonen då men känns inte som det gått så långt än. har inte sett något självskadebeteende än. 
    Ser man det som en vanlig skilsmässa är det ju inget konstigt att hon vill flytta o skiljas mm om man nu ska gå isär men med tanke på hur allting är så känns det lite fel. Ja menar alla ni som kommenterat och hjälpt till att tänka visar ju på att det inte är helt normalt beteende. Hade dock varit lättare om hon hade brutit ihop helt och man hade kunnat ta henne till vården på det sättet än om man ska försöka övertyga henne om det.
  • Mimosa86

    Du ska kontakta mödravården och er barnmorska bums för hjälp. Detta är inte normalt.

    Visst att man blir lite Kocko av gravidhormonerna och inye alltid rationell. Men detta är extremt. Låter som en depression.

    Oavsett om no skiljer er eller inte så måste hon få adekvat hjälp med detta för era barns skull

  • Anonym (.......)
    Anonym (oroligpappa) skrev 2019-03-19 13:35:56 följande:
    Tack för dina råd. Ja det har inte blivit bättre. Inte sämre heller men någonstans är det inte hållbart att vänta ut det. Senast nämnde min fru att hon håller på att leta en lägenhet. Jag vet inte längre vad som är sanning eller inte. Jag tror inte hon kommer skada någon. Absolut inte sin dotter. Däremot skulle jag ju inte lita helt vad det gäller sonen då men känns inte som det gått så långt än. har inte sett något självskadebeteende än. 
    Ser man det som en vanlig skilsmässa är det ju inget konstigt att hon vill flytta o skiljas mm om man nu ska gå isär men med tanke på hur allting är så känns det lite fel. Ja menar alla ni som kommenterat och hjälpt till att tänka visar ju på att det inte är helt normalt beteende. Hade dock varit lättare om hon hade brutit ihop helt och man hade kunnat ta henne till vården på det sättet än om man ska försöka övertyga henne om det.
    Jag tycker synd om er båda. Människor får konstiga tankar och känslor ibland som man fastnar i. Ingen kan hjälpa det. 

    Men om du pratar framtid med henne: en framtid där du tar ansvar för sonen helt. Du planerar vilket namn som blir bäst, du köper lite bebiskläder, du förbereder babysängen, ansöker om föräldraledigt och så glädjer du dig åt det kommande barnet på ett lugnt och stillsamt sätt. Så kanske hon känner sig trygg med att du tar ansvar för barnet? Så kanske hon kan komma ifrån sina paniktankar om hur hemskt allt kommer att kännas när sonen kommer, för det kommer ju inte kännas hemskt eftersom du tar hand om allt?
Svar på tråden Väntar fel kön, krossat förhållande