Väntar fel kön, krossat förhållande

Hur går det för er TS?

Hej, svårt att säga. Vi har fått tid för att träffa psykolog men verkar uppenbarligen vara så hårt tryck att vi endast kan träffa dom en gång innan bf i juli. Min fru hade ett långt samtal över telefon innan där psykologen tyckte att jag skulle vara med också. Men känns inte som det kommer hjälpa så mkt att träffa dom en enda gång. Nästa gång skulle kanske kunna vara i augusti hade dom sagt. Om dom nu inte prioriterar upp det. Men dom kanske inte tar det på allvar utan hellre försöker se hur det går och vill ses mer efter bf. Känns tyvärr som en total felprioritering och typiskt vårdsverige där man förhalar saker tills det är för sent. Det handlar ju om en människa som mår väldigt dåligt här och nu och inte om 3 månader eller ännu mer.  
Måste ändå säga att jag är glad att min fru gick med på det. Väldigt tråkigt dock att när hon samlat kraft och mod och haft ett långt samtal med psykologen inte blir bemött med en känslan av att hon kommer få någon tid. 

Sök privat, det är ju en extremt viktig situation att få hjälp i!

Sök privat! Det kostar några tusenlappar men har ni de pengarna så känns det inte som rätt läge för att vara sparsam

Vet en bekants bekant som sökte privat och träffade en fantastiskt terapeut som körde samtalen i hemmet.

Skicka PM för uppgifter

Vi ska dit om c:a 10 dagar nu så jag får försöka se vad dom säger då. Mvc säger att om dom ser allvarligt på det så kommer vi få mer tider men det vågar jag inte lita på. Ger det inget så kan jag via jobbet få kontakt med privata psykologer och dra det framåt på det sättet.  tack för tipset om bra psykolog. 

Nu har vi varit hos psykologen och pratat och diskuterat en plan för närmsta tiden. lite om hur vi praktiskt ska göra. kom fram en hel del bra tankar också. 
Förutom det så känns det fortfarande som en tickande bomb.Får en del kommentarer hemma om att hon inte kommer göra det. Hon ska föda barnet och ska ta det till bröstet när det kommer men det finns en bitterhet och lömskhet i allt hon säger. Någon värme är det inte talan om
Svårt att beskriva och så otroligt tragiskt att se den man älskar bära med sig något nattsvart i blicken när det kommer till ett barn. 
Summa summarum är att det kommer kunna gå åt vilket håll som helst. 
Försöker hålla mig lugn och hoppas att det går bra men jag skulle inte önska min värsta fiende att kämpa med det här. Nu är i alla fall vården inkopplad och allt kommer finnas på papper för bb, bvc och mvc så kommer hon må ännu sämre så finns mer hjälp att få. Men om hon vill fortsätta vara en familj är en helt annan sak. Ger inte upp än bara några veckor kvar

Vilken kämpe du är! Önskar innerligt att det går bra för er och att ni får all hjälp ni behöver. Eg ofattbart hur det kan bli en sådan stark reaktion för könet. Det är ju ett mirakel varje gång och borde få vara välkommet oavsett. Håll fast vid det positiva som kom fram vid psykologbesöket. Om du orkar, håll oss uppdaterade. Vi är många här som håller tummarna för er!

Låter som en jobbig situation. Men du kommer att klara av den på ett eller annat sätt. 
Din viktigaste uppgift nu är att vara den lugna, starka som leder din familj framåt ut ur det här. Hur du agerar nu kommer att ha efterverkningar för er relation under lång tid framöver oavsett utgången, så ta det lugnt och håll dina känslor under kontroll. 

Du har din åsikt glasklar för dig själv att det ni gör är rätt, det räcker så, du har vägen framåt klar för familjen, nu måste du visa med handling,  inte ord, att du vet till 100% vad som är rätt väg för din familj.

Du behöver inte prata med din fru för att försöka påverka henne att ändra sig, det finns inget rationellt i detta. 
Istället så ska du lyssna på henne, låt henne älta, försök inte "lösa problemet" eller få henne att känna sig bättre, utan känn in, åk med henne i hennes berg- o dalbana av känslor som hon är i just nu, men utan att dras med i hennes känslostorm. 
Tänk dig att du är ett berg och din frus känslor är som en storm som rasar mot bergets sida. 
Om hon frågar dig vad du tycker så svara ärligt, du kan också säga tex "Det vi gör är rätt, det kommer att bli bra". Men inte dras in i en argumentation, bara lämna det så. 
Trösta, var stark, stå oberörd av hennes känslostormar, för du är mannen i familjen, du vet att vad som än händer, till och med skilsmässa, så kommer du att klara av det på ett eller annat sätt, inget kan rubba dig. 

Vad gäller dig själv så är det viktigt att du tar hand om dig själv också för att orka med, men det är absolut inte din frus uppgift att vara ett stöd för dig, utan prata med nära vänner istället, helst andra män. 

Du kan PM:a mig om du vill

Jag håller alla tummar och tår för er TS!

När är beräknad födsel?