Väntar fel kön, krossat förhållande

Tack för alla era tips. BF är andra veckan i juli så det närmar sig. Samtidigt som jag känner av hennes panik att det kommer närmre och närmre. Nu vill hon knappt att jag ska vara med på förlossningen och vill på allvar hitta en lägenhet innan bf. För mig finns inget logiskt i hur hon tänker utan det är mer en panik eller flykt från problemet. Jag försöker stå stark men det är tufft. Just nu går vi lite in i väntan inför bf. hoppas inte barnet kommer sent. 
@Ascend­erem tack för tipsen väl valda ord. Ska jag tänka på det att inte gå in i en argumentation för det händer titt som tätt och det leder inte till något. Man känner sig ganska låst i vad jag jan göra mer än att försöka finnas där och stötta med att ta hand om allt runt om och ge henne tid. 

Förstår att detta är oerhört frustrerande och jobbigt för dig -er. Hon liksom du måste känna en enorm panik inombords. Hon för att hon inte tror på sig själv och sin förmåga, och du för att du inget kan göra.

Men. Det enda du kan göra, är att ta en dag i taget. Men håll ett öga på henne. Blir du orolig så tycker jag att du själv ringer eran barnmorska. Jag tänker att ev en igångsättning skulle vara på plats, för allas skull? Iallafall nån vecka tidigare i förutsättning att barnet mår bra. Det känns som om födelsen kanske är lite "sista chansen" för henne att knyta sig an barnet, på riktigt.

Jag har själv flera pojkar och vet smärtan hon bär med sig, men det har alltid känts rätt efter förlossningen, för man älskar ju i regel sitt barn, oavsett kön.

Tack för att du uppdaterar TS! Du är stark och detta kommer du fixa. Håller alla tummar för er.

Ts, hur går det? Hoppas bra! Håller tummarna för att det slutar väl...

Hur har det gått, TS?

TS jag har två funderingar!

1. Kan det vara en graviditets psykos? Det är ett missförstånd att sådant bara inträffar vid eller efter en förlossning. Det kan absolut inträffa i början av en grav.

2. Är det en fix-idé? Har hon på något sätt låst sig i att det ska vara en flicka till När det egentligen kanske handlar om något helt annat? En annan diffus rädsla för något? Eller något slags trauma? Psykoanalytikern Carl Jung sa att det som inte bearbetas, det grävs ner i vårt undermedvetna och kommer upp när vi som minst anar det på sätt som vi inte kan relatera till. Dvs, detta kan vara något som SER UT som galenskap och idioti, när det egentligen är något MYCKET djupare som inte ALLS har någon koppling till barnets kön.

3. Vilka människor har hon runt sig? Iom att hon verkar vara så avundsjuk över andras döttrar så undrar jag ifall det är någon som sagt något till henne om att ha en pojke? Umgås hon med människor med märkliga värderingar övrigt? Kommer hon ifrån en släkt där flickor värderas mer? (Vanligt med det motsatta dock, att pojkar i vissa kulturer värderas mer).

Jag tror antingen att det är något väldigt djupt inom henne, i det omedvetna som blossat upp i samband med den grav och hon har som en fixering vid könet när det egentligen är något betydligt djupare som hela problemet bottnar i. Alternativt en lättare psykos som kan eskalera så hon kan bli en fara för sig själv eller sitt barn. Eran dotter skulle jag avråda från att vara ensam med mamman tills hon kommer ur tillståndet. Ibland kan det slå slint och man kan göra saker man inte ens är medveten om att man gör. Som att något tar över liksom.

En annan fundering - kan det röra sig om personlighetsstörning? Vid trauma eller något som väcker känslor och minnen omedvetet kan göra att man hamnar i en personlighetsstörning som är övergående men som fyller en funktion. Det är psykets coping-mekanism när det blir för tungt. Dessa personer vet oftast inte att de har en annan sida. De kan bete sig som någon annan, gå in i rollen som man, med mörkare röst etc, men när de växlar mellan sig själva och dessa personligheter så minns de inte vad de sagt och gjort när de varit den påhittade personen. Detta tillstånd sker från psykets sida vid en väldigt tung psykisk belastning, trauma etc som kommer till ytan och triggas fram av något. Tänker om denna grav och könet väckt något hos henne som hon inte är medveten om? För könet i sig SKALL INTE kunna väcka SÅ PASS starka känslor hos henne om hon är ?normal?. Precis som andra säger - en viss besvikelse kan hända men hennes upplevelse är inte vanlig. Det låter lite som att hon satt en ?jordens undergång? på könet. Medan känslan som hon upplever säkert inte ens har med könet att göra egentligen. Dock kommer hon inte kunna se detta själv och behöver hjälp. Jag skulle inte vänta en enda dag utan att söka hjälp. Kosta vad det kostar, hon måste få komma till psykolog. Även om det är med tvång. I Sverige finns det tvångsvård om de misstänker att man är en fara eller kan bli en för sig själv eller sitt foster och den bedömningen måste en psykiater få chansen att göra. Det räcker med att du berättar TS. Hennes berättelse kommer inte väga lika tungt i bedömningen (hon kmr säkert neka) eftersom det är hon som uppvisar det dåliga omdömet. Anhöriga väger mer i dessa fall.

Lycka till!

Hur har det gått TS?

Jag förstår att det är svårt för dig ts att få tid till att skriva här nu när bebisen kommit men jag hoppas att allt gått bra!!

Din fru mår inte bra. Hon behöver hjälp. Visst kan man ha önskemål, även starka sådana. Men detta visar att hon har en del att jobba med vad gäller sitt eget psyke och värderingar.

Hur går det? ????