Forum Barnlängtan - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Väntar fel kön, krossat förhållande

    Ons 27 feb 2019 14:58 Läst 0 gånger Totalt 256 svar
    Anonym (oroli­gpappa­)
    Visa endast
    Ons 27 feb 2019 14:58 -1

    Vi är en  normal familj som har ett barn och väntar vårt andra barn. 


    Problemen började när vi tog reda på kön på andra barnet (nipt). Det fanns starka  önskemål/drömmar från min fru om att även nummer två skulle bli en tjej. 


    Nu verkar det inte bli så utan en lite pojke kommer komma.

    Detta mottogs med en stor besvikelse hos min fru, så pass att hon ville göra abort. Detta hade varit ett alternativ då det var ganska tidigt i graviditeten men jag var inte alls beredd på att min fru skulle påverkas så av detta och under flera veckor diskuterade vi det fram o tillbaka. För mig spelar kön inte någon roll. Huvudsaken att det är ett friskt barn. Men för min fru däremot fanns aldrig det alternativet. Nu ser hon bara två alternativ. Antingen skiljer vi oss eller adopterar vi bort barnet.

    Abort som alternativ föll till slut bort då en sen abort verkade ganska tuff.  Men nu går hon och är så ångerfull och planerar skilsmässa eller hotar med att adoptera bort barnet.
    Hon kan inte se sig som en pojkmamma och säger att hon aldrig kommer klara av att ha en pojke i familjen, att hon hellre är ensam än går och är avundsjuk på andra som fått två tjejer. 


     


    Hels situationen är helt absurd och jag är bokstavligt talad chockad. Hon vill alltså  förstöra familjen.  Låta dottern (och den kommande pojken) växa upp med skilda föräldrar eller adoptera bort barnet  för att det inte motsvarar hennes dröm. 
    Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre. 
    Jag är orolig för vår dotter, för vad som kommer att hända. Jag är orolig att min fru mår så pass dåligt psykiskt att hennes förmåga att ta beslut är begränsad. Det känns inte som en normal tanke att ta när vi lever i ett bra förhållande (tills nu då) och har en fin dotter redan. 

    Själv mår jag härefter. Känner mig både dum, ledsen och bedragen. 
    Hade vi diskuterat det helt innan kunde man ju faktiskt på allvar hitta en väg att garantera kön vi a ivf ( till en rätt häftig prispeng)  
    Dum att jag inte har sett detta innan eller att vi inte pratat igenom till 100% samtidigt som jag är sjukt rädd för hur det kommer gå. Vad händer om hon går igenom hela graviditeten och sen vill skiljas och jag blir ensam med pojken med skilsmässa och allt vad det innebär med en nyfödd.  Vad har hänt, kan min fru drabbats av en sådan depression eller chock att hon kan göra så här? Någon som har varit med om liknande?

  • Anonym (Mom)
    Visa endast
    Tor 28 feb 2019 18:25 #61 +1
    Bjoer skrev 2019-02-28 14:49:37 följande:
    Nej, alltså, de kan försöka men det kommer inte gå ifall det inte stämmer överens med barnets egna könsuppfattning. På sin höjd kan de förvirra barnet.
    Givetvis kan man inte med psykisk manipulation ändra ett barns faktiska kromosomuppsättning, men - som du skriver - det går utmärkt bra att totalförvirra ett barn genom uppfattningen att kön är en social konstruktion. Och då inte barnets egen uppfattning utan föräldrarnas. På mitt barns förskola fanns förra året en sådan flicka, alltså xx, som av föräldrarna behandlades som xy och själv uppgav sig tillhöra varianten xy. Könsneutralt namn, könsneutrala kläder, föräldrarna omtalade sitt barn som hen. Förskollärarna hade uppenbara problem med detta - de var nog inte tillräckligt genuscertifierade. Vet inte hur det gått sedan, när barnet lämnade förskolan för skolan, men ett skitfarligt experiment är det förvisso. 
    "På sin höjd kan de förvirra barnet" skriver du. Det kan bli en livslång osäkerhet om vad och vem man är.
  • Anonym (G)
    Visa endast
    Tor 28 feb 2019 18:36 #62 +2

    Din fru behöver professionell hjälp, hon verkar ha någon form av kris. Kan du inte uppmuntra henne till det?

    Jag förstår inte hur man kan bry sig så mycket om könet. Man borde vara glad och tacksam över att man kan bli gravid och att barnet verkar friskt.

    Jag är avundsjuk på min kollega som har tre söner. De har en så fin gemenskap och nu när sönerna är äldre är de så omtänksamma och lite beskyddande mot henne. Fast jag hade blivit lika glad för tre flickor.

    Jag trodde att jag väntade en flicka, (ville inte veta könet för det är ointressant för mig), men det blev en pojke, min välsignelse i livet.

  • Tor 28 feb 2019 18:42 #63

    Men gud... akut psykhjälp är det nog läge för. Be om hjälp! Detta är INTE normalt och hon behöver professionell hjälp

  • Tor 28 feb 2019 19:50 #64 +2

    Kan inte förstå varför könet är så viktigt, men visst kan man ju önska sig ett visst kön. Men om man absolut inte vill ha ett barn av det ena könet så tycker jag inte man borde skaffa barn över huvud taget. Det är ju 50/50 att det blir en pojke.

    Hade hon dessa tankar innan hon blev gravid? Annars kanske det är någon slags förlossningsdepression det handlar om och då behöver hon ju hjälp. Att på allvar vilja adoptera bort ett barn pga könet är ju helt galet. Du som pappa kan ju sätta stopp för det då båda föräldrar måste ge sitt medgivande till adoption. Stackars lilla pojke om hon verkligen menar det hon säger.

  • Anonym (mor)
    Visa endast
    Fre 1 mar 2019 05:02 #65 +4

    Det kanske inte är så bra alla gånger det här nya och moderna att man får veta könet innan man knappt fattat att man är gravid!? Har sagt det många ggr. Förr i tiden så fanns inget annat att tillgå än en väninna som knöt en guldring i en tråd och lät den pendla över ens mage och beroende på åt vilket håll den svängde så kunde man GISSA kön! På den tiden så blev man ÖVERLYCKLIG när man fått sin unge och den var frisk.

  • Anonym (sessa­n)
    Visa endast
    Fre 1 mar 2019 06:05 #66 +1

    Alltså mitt mammahjärta....jag mår illa när jag läst tråden. Din fru behöver akut hjälp. Helst igår.

    Kan du be att få följa med när hon ska till barnmorskan nästa gång? I vätsta fall får du säga till din fru att du vill följa med för att diskutera hur man går till väga vid en ev adoption. När ni är hos barnmorskan så tar du upp problemet.

    Räkna med att det kommer bli en anmälan till sicialtjäbsten.

    Kör henne till akuten/psykakuten.

    Tragiskt att er dotter blivit inblandad i detta. Hon ska ju bli storasyster och mamman och delvis du tar bort glädjen för henne!

    Jag hoppas verkligen att ni söker hjälp. Har din fru hamnat i en psykos så kommer det inte gå över av sig själv.

  • Anonym (.....­..)
    Visa endast
    Fre 1 mar 2019 06:11 #67 +1
    Anonym (sjukt 2) skrev 2019-02-28 16:52:34 följande:

    Detta är bland det galnaste jag läst på länge!

    Vad är det för fel på "vissa" kvinnor egentligen? Har sett fler trådar med kvinnor som absolut inte kan tänka sig få en pojke. Men jag tror aldrig jag hört män gapa om att de tänker lämna ifall det blir en flicka. 


    När jag födde barn fick man inte veta kön i förväg, borde bli förbjudet att veta på förhand så slipper man dessa gnäll och besvikelser. Jag är så glad att jag aldrig fick veta, var så mycket mer spännande.

    Vem föredrar inte att få en present som man inte redan vet innehållet i?


    Men det förstår du väl att det handlar om psykiskt sjukdom? Hon hade lika gärna kunnat få för sig att barnet i magen är en rymdvarelse och därför måste hon skicka det till månen när det föds. 
  • Anonym (.....­..)
    Visa endast
    Fre 1 mar 2019 06:15 #68

    TS, du måste få själv av psykiatrin och psykakuten. Din fru måste få hjälp att bli frisk, och det är möjligt att du blir den som får ha vårdnaden om båda barnen. Det finns hjälp från samhället i såna här situationer för dig också med avlastning och hemtjänst en kortare tid, eftersom detta såklart är en chock för dig. Var stark. Lämna inte flickan med mamman efter födelsen utan se till att prata med alla inom vården så att mamman får hjälp. 

  • Fre 1 mar 2019 06:16 #69 +1
    Anonym (mor) skrev 2019-03-01 05:02:45 följande:

    Det kanske inte är så bra alla gånger det här nya och moderna att man får veta könet innan man knappt fattat att man är gravid!? Har sagt det många ggr. Förr i tiden så fanns inget annat att tillgå än en väninna som knöt en guldring i en tråd och lät den pendla över ens mage och beroende på åt vilket håll den svängde så kunde man GISSA kön! På den tiden så blev man ÖVERLYCKLIG när man fått sin unge och den var frisk.


    Det var många, både kvinnor och män, som blev besvikna när de fick reda på vilket kön de fick. Det finns många vittnesmål om, idag vuxna, där barn känt sig oönskade pga de har fötts med fel kön.
  • Anonym (.....­..)
    Visa endast
    Fre 1 mar 2019 06:22 #70 +1
    sextiotalist skrev 2019-03-01 06:16:57 följande:
    Det var många, både kvinnor och män, som blev besvikna när de fick reda på vilket kön de fick. Det finns många vittnesmål om, idag vuxna, där barn känt sig oönskade pga de har fötts med fel kön.
    Ja, faktiskt är jag själv ett barn med oönskat kön och jag är född på 70-talet. Min mamma kunde inte knyta an till mig eftersom jag var flicka. Jag anklagar inte henne för det. Det handlar om hennes egen uppväxt och sådant som hände när hon och hennes systrar var små. Hon kunde inte styra över sitt psykiska mående. Det kan ingen.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll