• Anonym (oroli­gpappa­)
    Äldre 27 Feb 14:58
    11943 visningar
    309 svar
    -1
    309
    11943

    Väntar fel kön, krossat förhållande

    Vi är en  normal familj som har ett barn och väntar vårt andra barn. 


    Problemen började när vi tog reda på kön på andra barnet (nipt). Det fanns starka  önskemål/drömmar från min fru om att även nummer två skulle bli en tjej. 


    Nu verkar det inte bli så utan en lite pojke kommer komma.

    Detta mottogs med en stor besvikelse hos min fru, så pass att hon ville göra abort. Detta hade varit ett alternativ då det var ganska tidigt i graviditeten men jag var inte alls beredd på att min fru skulle påverkas så av detta och under flera veckor diskuterade vi det fram o tillbaka. För mig spelar kön inte någon roll. Huvudsaken att det är ett friskt barn. Men för min fru däremot fanns aldrig det alternativet. Nu ser hon bara två alternativ. Antingen skiljer vi oss eller adopterar vi bort barnet.

    Abort som alternativ föll till slut bort då en sen abort verkade ganska tuff.  Men nu går hon och är så ångerfull och planerar skilsmässa eller hotar med att adoptera bort barnet.
    Hon kan inte se sig som en pojkmamma och säger att hon aldrig kommer klara av att ha en pojke i familjen, att hon hellre är ensam än går och är avundsjuk på andra som fått två tjejer. 


     


    Hels situationen är helt absurd och jag är bokstavligt talad chockad. Hon vill alltså  förstöra familjen.  Låta dottern (och den kommande pojken) växa upp med skilda föräldrar eller adoptera bort barnet  för att det inte motsvarar hennes dröm. 
    Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra längre. 
    Jag är orolig för vår dotter, för vad som kommer att hända. Jag är orolig att min fru mår så pass dåligt psykiskt att hennes förmåga att ta beslut är begränsad. Det känns inte som en normal tanke att ta när vi lever i ett bra förhållande (tills nu då) och har en fin dotter redan. 

    Själv mår jag härefter. Känner mig både dum, ledsen och bedragen. 
    Hade vi diskuterat det helt innan kunde man ju faktiskt på allvar hitta en väg att garantera kön vi a ivf ( till en rätt häftig prispeng)  
    Dum att jag inte har sett detta innan eller att vi inte pratat igenom till 100% samtidigt som jag är sjukt rädd för hur det kommer gå. Vad händer om hon går igenom hela graviditeten och sen vill skiljas och jag blir ensam med pojken med skilsmässa och allt vad det innebär med en nyfödd.  Vad har hänt, kan min fru drabbats av en sådan depression eller chock att hon kan göra så här? Någon som har varit med om liknande?

  • Svar på tråden Väntar fel kön, krossat förhållande
  • Anonym (mor)
    Äldre 1 Mar 13:08
    #81
    Anonym (Anonym) skrev 2019-03-01 10:23:03 följande:
    Det kanske var hennes pappa som chansade och gjorde hennes mamma gravid trots att hon inte ville? Kvinnor blir inte gravida på egen hand, vet du.
    Du tänker liksom våldtäkt? Ja så kan det ju vara.
  • Anonym (oroli­gpappa­) Trådstartaren
    Äldre 1 Mar 13:32
    #82

    Nej nån våldtäktr det inte att tala om här iaf. Många diskussioner hemma men hon står fast vid att hon inte vill bli pojkmamma. Hon tycker mest att jag försöker övertala henne till något hon inte vill. Åh men jag kan inte förstå varifrån hennes rädsla för en kille kommer. Kan ju inte va helt normalt?

  • Äldre 1 Mar 13:44
    #83
    Anonym (oroligpappa) skrev 2019-03-01 13:32:27 följande:

    Nej nån våldtäktr det inte att tala om här iaf. Många diskussioner hemma men hon står fast vid att hon inte vill bli pojkmamma. Hon tycker mest att jag försöker övertala henne till något hon inte vill. Åh men jag kan inte förstå varifrån hennes rädsla för en kille kommer. Kan ju inte va helt normalt?


    Nu vet jag inte hur det funkar om man får välja kön eller så, men hur skulle du ställa dig till adoption om man får välja kön? I vilket fall som helst behöver hon professionell hjälp för så som hon känner är INTE normalt. Man kan önska, absolut, men så som hon beter sig är inte normalt så för din, hennes och inte minst för era barns skull, behöver hon professionell hjälp.
  • Anonym (Tvill­ingmam­ma)
    Äldre 1 Mar 13:50
    #84
    +1
    Anonym (oroligpappa) skrev 2019-03-01 13:32:27 följande:

    Nej nån våldtäktr det inte att tala om här iaf. Många diskussioner hemma men hon står fast vid att hon inte vill bli pojkmamma. Hon tycker mest att jag försöker övertala henne till något hon inte vill. Åh men jag kan inte förstå varifrån hennes rädsla för en kille kommer. Kan ju inte va helt normalt?


    Hej, har bara läst dina inlägg så inte följt diskussionen. Fastnade vid att hon inte vill bli pojkmamma. Jag kan lite relatera till det. När jag väntade mina tvillingar så var jag lite rädd för att det skulle bli två pojkar. Har bara systrar och flickor till syskonbarn. Inte haft så mycket med pojkar att göra helt enkelt. Jag funderade mycket över hur jag skulle kunna uppfostra pojkar. Det var en anledning att vi tog reda på könet. Jag skulle aldrig önska bort mina barn men ville ge mig själv möjlighet att vänja mig vid tanken. Det blev en pojke och en flicka. Med facit i hand är mina barn inga kön (förstå mig rätt) utan två fantastiska personligheter som får exakt samma uppfostran.

    Vad jag vill ha sagt är att det säkert grundar sig i rädsla i en härlig blandning av hormoner och graviditetsdepression. Hoppas det ordnar sig. Glöm inte att stötta även när det blivit bättre. Risken finns att hon kommer få oerhörda skuldkänslor över sina tankar kring sin son som hon kommit att älska. Lycka till!
  • Äldre 1 Mar 14:10
    #85

    Jag fick en graviditetsdepression när jag var gravid i vecka 8. Jag var helt på det klara med att jag skulle göra abort. Ett barn skulle bara förstöra mitt liv och jag hade minsann ingen lust med det. Jag ville inte bli begränsad. Jag ville göra vad jag ville, när jag ville, menade jag, som absolut inte haft något utsvävande liv innan. Vårt barn var ytterst välplanerat och kom till strax innan IVF, så det var inget hoppsan-barn.

    Min sambo meddelade att jag fick göra abort bäst jag ville, men att han skulle lämna mig. Jag sökte hjälp, kom till en underbar psykolog och i samband med att möjligheten till abort försvann. började också jag må bättre. Då hade jag inte längre något alternativ. 

    De tankarna jag hade när jag inte mådde bra, var otroligt långt ifrån den jag är i vanliga fall. Efter god hjälp, kom jag tillbaka att bli mitt vanliga jag. Din fru måste få hjälp. Jag lider med hela familjen, också med din fru som jag gissar mår väldigt dåligt!

  • Anonym (mor)
    Äldre 1 Mar 14:19
    #86
    +1

    Jag inser att jag levt i en bubbla. ALDRIG i hela mitt liv har jag hört talas om att mammor fått "fel" kön! Min mamma hade två oönskade barn redan när hon var 19 så den biten vet jag allt om ...........men inte ens min omogna mamma gjorde skillnad på mig och min bror. Visste inte att sådant fanns.

  • Anonym (.....­..)
    Äldre 2 Mar 23:10
    #87
    Anonym (mor) skrev 2019-03-01 06:51:30 följande:
    Okej. Låter ju helt befängt. Din mamma chansade alltså och hoppades att oddsen skulle vara på hennes sida? Jag förutsätter att du hade andra kloka vuxna runt dig som kunde fungera som vårdnadshavare?.....i annat fall tror jag inte du varit så storsint.
    Nej, jag tror inte att hon visste hur hon skulle känna före det att det var ett faktum att jag var en flicka. Jag vet att hon hoppades på en pojke till, men hon trodde förmodligen att hon skulle kunna knyta an till en flicka ändå. Men det kunde hon inte, i alla fall inte medan det handlade om ett litet barn, det blev bättre när jag blev tonåring. 
  • Anonym (.....­..)
    Äldre 2 Mar 23:10
    #87
    Anonym (mor) skrev 2019-03-01 06:51:30 följande:
    Okej. Låter ju helt befängt. Din mamma chansade alltså och hoppades att oddsen skulle vara på hennes sida? Jag förutsätter att du hade andra kloka vuxna runt dig som kunde fungera som vårdnadshavare?.....i annat fall tror jag inte du varit så storsint.
    Nej, jag tror inte att hon visste hur hon skulle känna före det att det var ett faktum att jag var en flicka. Jag vet att hon hoppades på en pojke till, men hon trodde förmodligen att hon skulle kunna knyta an till en flicka ändå. Men det kunde hon inte, i alla fall inte medan det handlade om ett litet barn, det blev bättre när jag blev tonåring. 
  • Anonym (.....­..)
    Äldre 2 Mar 23:13
    #88
    +1
    Anonym (.......) skrev 2019-03-02 23:10:54 följande:
    Nej, jag tror inte att hon visste hur hon skulle känna före det att det var ett faktum att jag var en flicka. Jag vet att hon hoppades på en pojke till, men hon trodde förmodligen att hon skulle kunna knyta an till en flicka ändå. Men det kunde hon inte, i alla fall inte medan det handlade om ett litet barn, det blev bättre när jag blev tonåring. 
    Och ja, min storebror tog väl hand om mig och min pappa knöt an till mig på ett föräldrasätt. 
  • Anonym (Leg psykol­og)
    Äldre 2 Mar 23:33
    #89

    Din frus reaktion känns inte rimlig. Be henne att söka hjälp. Hennes bm kan remittera henne för samtalskontakt.

Svar på tråden Väntar fel kön, krossat förhållande