HJÄLP, JAG ÄTER IHJÄL MIG!

Du blir inte hjälpt av att din familj och du själv mobbar dig. Tvärt om, om du tänker efter.

Du har fastnat i ett mönster och ett tänk som inte hjälper dig att ta dig dit du vill. Det mesta verkar hända på slentrian. Börja ifrågasätta dina egna handlingar och resonera dig fram till vad som funkar bättre, i stunden och på lång sikt.

Stress är också en faktor. Kapa stressen, sakta ner. Ta micropauser i vardagen.

Och säg för guds skull åt din familj och dig själv att säga något konstruktivt eller hålla käften.

Misslyckas gång på gång är en del av livet. Bli vän med misslyckandena istället och gör de till tillfällen att reflektera och lösa problem och förändra dina hjärnbanor.

hag sitter i samma båt som dig :(  det är tufft, hittade nyss denna video.. bra tips.. ska kämpa på! 

Träffa en shaman.

peppande video 

Jag bestämde mig för att försöka med lchf, hade satt en gräns på 3 veckor för att se om det var något för mig.
Nu menar jag inte att du ska köra lchf utan sätt en tidsgräns på hur länge du ska klara och när du blir sugen säger du att det är inte länge kvar.
För mig fungerade det, efter 3 veckor ville jag fortsätta ville se fler av de goda resultaten.
Jag hade blivit fri från sockersug vilket hjälpte men varje gång jag blev frestad tänkte jag medvetet på konsekvenserna.
Var det verkligen värt att äta det onyttiga eller ville jag se resultat på vågen o i kroppen?
Som nu med semlor, det är bara jag som vet om det är värt att gå upp i vikt bara för en semla. För mig är det inte det, mår så mycket bättre om jag låter bli den.

Jag kickstartade med träning för att strax bli motiverad att också ändra kosten. Köpte ett gymkort och var på gymmet 6 dagar i veckan hela semestern, nu 4-6ggr/v. Ganska snart började jag lägga om kosten. Det är ju kosten som gör den stora skillnaden, ännu mer när man är kvinna i medelåldern som jag. Har du småbarn så kanske du bara hinner satsa på kosten, när mina var små hade jag aldrig hunnit träna i den utsträckning jag gör nu.

Ta kontakt med en läkare och diskutera om du känner att ätadet blivit tvångsmässigt, man behöver inte vara smal för att ha en ätstörning.

Annars storhandla, gör matsedlar, ät små portioner flera gånger om dagen.

Jag kan bara ge rådet till TS att ta tag i övervikten nu och inte vänta. Det blir inte lättare kan jag säga. Jag är en medelålders kvinna med ca 35 kg övervikt. Övervikten har sakta smugit på sig under åren och jag har gjort tappra försök att gå ner men går sedan upp igen. Senaste åren har dock nergången varit större än uppgången så min förhoppning är att det håller på att vända. Det jag saknar, om jag nu inte missat någonting, är självhjälpsgrupper inom viktminskning. Jag gick på viktväktarna för massor av år sedan, när jag var runt 20 år, och gick då ner till min målvikt. Jag var supernöjd med upplägget men har sedan provat VV igen men inte med samma goda resultat. Det som skulle hjälpa mig, vad jag tror i alla fall, är dels en självhjälpsgrupp som ses 1 gång/vecka, dels en promenadgrupp (än så länge är promenader/simning det jag orkar med) en kväll/vecka. Kanske dessa två i kombination. Jag tycker det är märkligt, med tanke på vad övervikt kostar samhället, att det inte satsats mer inom den allmänna vården på detta. Det jag har noterat, i samband med min viktminskning, är att de två gånger jag gått ner rejält i vikt varit tillfällen jag haft gott om tid att lägga på min viktminskning. Första gången var då jag var 20 år och gick på VV. Då studerade jag men inte 8 timmar per dag som när man jobbar så då hade jag tid att lägga på kost och träning. Andra gången jag gick ner mycket var under en period jag var arbetslös. Då var jag ute och promenerade 2-3 timmar nästan varje vardag.
Jag gick upp mycket i samband med mina två graviditeter, ca 20 kg varje gång och gick inte ner mer än 10 kg mellan barn 1 och 2. Vet egentligen inte vad jag vill med mitt inlägg annat än att uppmuntra alla er på FL (där jag tror merparten är yngre än mig) att ta tag i er övervikt nu och inte skjuta upp det. Det blir inte lättare, det kan jag lova

Jag tror att det blir svårt att göra en stor förändring på en gång. Dvs, sluta med allt som är gott. Det är bättre att kanske bestämma en dag när du får unna dig litegrann. Tex på fredagar så får du äta en liten påse chips. En gång i månaden så får du beställa en pizza. Men resten av dagarna, försök äta så nyttigt du kan.

Jag tycker att du ska kontakta en dietist, de kan hjälpa dig med ett bra kostschema där man inte måste utesluta allt som är gott.

Byt ut makaroner, ris och bröd till fullkornsvarianter. Ska ni äta pizza så gör den hemma med mindre ost och mer grönsaker på. Ät alltid halva tallriken med sallad. Variera salladerna så att det inte bara blir tomat och gurka. Börja dagen med att äta ett äpple. Inför köpstopp för snabbmat och veckoplanera måltiderna.

Det första att göra är att börja äta riktig mat. Sluta med pizza och ät husmanskost istället. Sedan är det dags att sluta med chips och choklad. Gör fruktsallad och ät det som ersättning i början. Röker du? Sluta med det först. Och gå inte i för små kläder, skaffa nya kläder och piffa upp dig, man blir inte motiverad av att gå runt och känna sig som en slashas.