Hur dela upp räkningarna? - kvinnans synvinkel

Han betalar mer än mig eftersom han sedan vi köpte huset för ett halvår sedan har betalat alla fasta räkningar (ränta, amortering, bredband, el och värme, sop och slam, hemförsäkring etc). Jag har betalat halva maten och ena bilen.

Ändå har jag mycket mindre kvar än honom varje månad (såklart).

Vi har köpt huset så att vi står lika på lånet och äger huset 50/50 %. Att jag gick in med kontantinsatsen och lånade ut pengar till honom har vi reglerat med ett skuldebrev hos jurist.

Så ni tycker han är snål alltså?

Jag förstår att det inte finns någon regel, som jag ser det så skulle jag vilja ha helt och hållet gemensam ekonomi, rakt av. Men det är ju jag som tjänar på det. Jag kommer aldrig att komma upp i min mans lön, om jag inte byter bransch och skolar om mig.

Vi vill renovera en del av huset men alla planer står liksom stilla pga att vi inte kommunicerar så bra kring ekonomin. Gemensamma semesterplaner står också helt stilla, han ville bjuda mig på en resa till Tyskland men jag tackade nej, vill inte hamna i någon tacksamhetsskuld. Då stannar jag hellre hemma. Han har flera gånger sagt att han kan tänka sig gemensam ekonomi men när det är dags att betala räkningarna undviker han ämnet och drar sig undan, betalar de fasta räkningarna själv och behåller resten av sin lön för sig själv. Dessutom har han nyss bytt jobb och varit utan lön i två månader, så av den anledningen vill han inte diskutera gemensam ekonomi just nu. Det är som att han hela tiden vill vänta?! På vad?

Det tråkigaste är att jag hade som villkor då jag skrev på husköpet och förde över min miljon, att vi från och med då skulle ha gemensam ekonomi. Vilket han gick med på. Men sedan har han brutit det löftet, han tycker inte att jag har tillräckligt hög lön och tycker att han själv jobbar hårdare och får slita mer.

Han har förresten föreslagit att vi ska ta hjälp av någon - en finansiell rådgivare eller nåt. Eftersom det finns särkullsbarn med i bilden (hans barn sen tidigare) och vi äger ett hus ihop. Det kanske är en bra idé, nån som varit hos en sån?

Kjell: tack för ditt svar. Vi har redan pratat oss fram till en struktur, vi har gemensamma konton hos en bank för löpande räkningar, sparande, matkonto, bilkonto. Men kontona är tomma, det sitter inga pengar där...månaderna går.

Jag ska försöka prata om ekonomin nu, då räkningarna redan är betalda. Hittills har mönstret varit så att jag har tagit upp ämnet när det är runt den 20-25:e och dags att betala räkningar. Så har det blivit gräl. Till slut ger man ju upp, för man vill undvika gräl.

Tack. Ska försöka göra detta som du skriver. Jag kan inte leva på den här nivån i längden, behöver sälja huset och bo billigare. Det har jag även sagt till honom.

Oj, det är verkligen att vara tydlig! Men, det kanske är tydlighet han behöver. Hittills har jag sagt att jag inte kommer att kunna ha det så här i längden, men sen rullar det ändå på med vardagsbestyr etc. och jag står ut. Men tyvärr går det ju ut över mitt personliga mående, att jag oroar mig mycket över ekonomin och har tappat en del av mina känslor för min man

Kjell: tack, jag tror att jag har vaknat upp nu. Är jag inte tydlig och glasklar kommer vi att separera inom ett par år. För missnöjet gror mellan oss..

Det här med att han kan betala ränta på hans lån av mig är inte ens något jag över huvud taget funderat på. Det verkar väldigt snålt av mig om jag skulle kräva honom på 3800 kr i månaden. Men det kan vara ett argument, om vi ska förhandla om gemensam ekonomi kanske. Det är väldigt svårt att dela upp kostnaderna procentuellt tycker jag. Då måste vi nästan gå ned i levnadsstandard och köpa billigare mat, skippa uteluncher, skippa semestrar, byta till billigare boende..

Men för att på något sätt försvara min man så har jag ett mycket roligare och mer fritt jobb än vad han har, ett jobb som jag styr själv och det är han lite avundsjuk på tror jag. Han säger att han tycker att han får slita hårdare än mig, och det kan jag på ett sätt förstå.

Å andra sidan tar jag lite mer av hushållsarbetet och bor med hans barn på halvtid, vilket blir mer jobb än om han inte hade haft ett barn sen tidigare, jag tog även hela föräldraledigheten. Och vi är ?låsta? till att bo i det hör området eftersom hans barn bor här med sin mamma halva tiden. Vilket påverkar mina jobbmöjligheter.

Kjell: återigen, tack för bra råd. Jag pratade nyss med min man i telefon och sa allt detta. Hoppas på ett bättre samarbete denna månad! Vi har som sagt redan startat gemensamma konton.

Nu vet han svart på vitt, min plan. Jag måste som du skriver även hålla mig till den. Det är nog det som blir det svåraste :(

Swagger: jag tog hela föräldraledigheten eftersom jag tjänar mindre än min man. Det var ett gemensamt beslut. Jag vet att det är en klassisk kvinno-fälla. Men så blev det. Jag jobbade en dag i veckan med mitt egna företag under föräldraledigheten, för att kunna få ihop en buffert. Men tyvärr lades alla dom pengarna in i det gemensamma hushållet under året. Så när det var dags för mig att dra igång heltidsjobb med mitt företag igen hade jag noll kr.

Dumt, kan jag se så här i efterhand. Men jag var naiv nog att tro att min man skulle hjälpa mig ekonomiskt mer än han har gjort, efter föräldraledigheten. Han trodde å andra sidan att jag direkt skulle börja tjäna pengar igen, så fort jag började jobba heltid. Men det har stått ganska stilla, det är svårt att komma in i branschen igen.

Och ja, han gör ungefär hälften av hemma-arbetet, hälften med vårt gemensamma barn ochvtar typ allt ansvar över sitt eget barn.

Kjell:

Jag gav honom som förslag att vi båda skulle föra över våra löner till gemensamma kontot den 25:e mars, sen betala husräkningarna gemensamt, sist fördela pengarna till matkontot, bilkontot och fickpengar (en simma vi fick komma överens om). Jag undrade om det funkade för honom?

?Ja, vi borde kolla på någon lösning?, blev det svävande svaret. Som vanligt. Sen händer ingenting.

Jag sa då, ?Det här är ett förslag och du behöver bara svara ja eller nej på det.? Då sa han att han svarade ja.

Jag sa då att jag kommer att påbörja en husförsäljning den 1 juli och en separation den 1 december i år, om jag märker att vårt ekonomiska samarbete inte fungerar. Eller om jag märker att han fortsätter att undvika att tala om pengar eller krångla med räkningarna.

Han svarade ganska pafft ?jaha!?

Vi ska för övrigt gå i familjerådgivning på måndag.

Nu måste jag fullfölja detta.

Jo jag sa att jag lever över min budget och behöver bo billigare. Det är faktiskt något jag måste lösa i år om vi inte hjälper varandra mer ekonomiskt (dvs han hjälper mig..). Jag har gått på minus i två år snart, sån tur är har jag haft sparpengar som jag har tagit av.

Jo, det går ju bra att dela 50/50 om man tjänar ungefär lika mycket (vilket inte vi gör) och den ene inte har barn sedan tidigare (vilket min man har).

Jag ångrar i efterhand att vi inte tog halva föräldraledigheten var, där får jag verkligen skylla mig själv. Det hade gjort oss mer jämställda nu, både i hemmet och ekonomiskt :)

Mitt villkor för att köpa huset för ett halvår sen och gå in med hela kontantinsatsen plus låna ut en privat buffert till min man, var att vi från och med husköpet skulle ha gemensam ekonomi. Det var mitt krav och jag var tydlig med det. Han gick med på det men sedan bröt han det löftet.

Jag har försökt fråga hur det kunde bli så men han är ganska vag, säger bara att han tycker att han jobbar hårdare och sliter mer än mig och därmed har rätt till sina pengar. Jag har accepterat det fram till nu, ett halvår senare. Man kan säkert ha tusen olika åsikter om vem av oss som har rätt och vem som har fel, men boendesituationen fungerar inte gör mig i längden. Antingen måste jag snabbt börja få in mycket mer pengar eller så hjälper min man mig ekonomiskt. Eller så säljer vi huset.

Jag hade själv en privat buffert på 150.000 kr när vi köpte huset, han ville också ha en så att vi skulle gå in i husköpet med samma förutsättningar. Han kom faktiskt bara ett par dagar före kontraktet skulle skrivas och bad om dessa pengar. Det var egentligen pengar som skulle in till Skatteverket (skatt på vinst av bostadsrättsförsäljning som jag gjort) men jag valde att skjuta på skatten och låna ut dessa pengar till honom istället, för att vara snäll. Det kostar mig varje år att skjuta på skatten, men jag tänkte att det skulle jämnas ut eftersom vi skulle ha gemensam ekonomi...vilket vi inte har haft

Ja, ju fler svar jag får här desto mer inser jag att jag har gjort en del dumma val, ekonomiskt. Jag har gjort det i god tro men som situationen är nu känner jag mig lurad och har tappat i känslor för min man. Det har blivit som en maktkamp mellan oss, detta att han har mer pengar än mig varje månad. När jag tar upp det och ber om gemensam ekonomi säger han att i så fall får jag jobba lika hårt som han, och han vill ha koll på vad jag lägger mina fickpengar på.

Trots att han har lånat en halv miljon av mig. Trots att jag tog hela föräldraledigheten och samtidigt betalde halva av allt hemma. Trots att jag tar hand om hans barn sedan tidigare varannan vecka. Det är inte rättvist.

Vi har reglerat att jag gick in med kontantinsatsen med ett skuldebrev hos en jurist. Vi äger huset 50 % var så om vi separerar och säljer så får han betala tillbaka sin del av min kontantinsats och så får han ut halva vinsten på huset (om det blir någon vinst). Om en av oss dör har vi inget avtalat, jag har förstått att vi borde ha ett testamente eftersom han har barn sedan tidigare.