Säga till andras barn

Du gjorde rätt i att säga till, men hade kunnat börja med vanligt vänligt tonfall. Givetvis säga till skarpare vid ev utebliven respons. Barnet vet kanske inte att det inte är ok i och med att varken mamma, ledare eller andra barn säger till. Då kan man säga till utan högre tonfall eller bestämd röst.

Varför inte? Han är ett barn som skall lära sig, och man kan inte förvänta sig att han automatiskt skall låta bli att göra "kul" saker som hans mamma tillåter.
Bäst att vara vänlig från början, och därefter gå över till att bli mer bestämd om det skulle vara så att han inte lyssnar. Det finns ingen anledning alls att vara otrevlig mot ett barn för att du tycker att mamman och ledarna inte gör sitt jobb.

Jag förstår också att det blev så, men jag tycker inte det var rätt. Det vore en logisk följd att säga till ledarna vänligt först, och sedan höga rösten till ledarna. Att först be ledarna om hjälp, och sedan höja rösten till barnet blir märkligt. TS var knappast otrevlig mot varken ledarna eller mamman. Varför skall inte barnet kunna få en vänlig tillsägelse först?

...och det är inte wt att skrika åt någon annans ungar...?
Själv tycker jag det är wt att prata om att någon är wt.