Anonym (man) skrev 2019-03-14 11:31:56 följande:
Påminner lite om när min son försökte argumentera för att slippa ha cykelhjälm... "men jag tänker inte ramla" var hans argument... han var 7 då... du verkar resonera som en 7-åring. Så jo, brist på intelligens (eller mognad) är nog i allra högsta grad fallet om du på allvar tror att du kan styra över sånt. Jag menar, tror du på fullt allvar att alla som varit otrogna och blivit påkomna själva VALT att bli påkomna? Eller kan det kanske vara så att de trodde precis som du att det aaaaaaldrig skulle hända för de hade minsann full kontroll?
Om jag vore du skulle jag sluta ljuga för mig själv och hitta på en massa urlöjliga ursäkter och fantasiscenarier.... väljer du att vara otrogen så KOMMER du fucka upp ditt förhållande på många fler sätt än du förstår (även om du inte blir påkommen). Din man verkar ändå ganska öppen för alternativa "lösningar" så jag skulle satsa på det spåret istället.
Ibland behöver man en viss IQ för att förstå ironi, också... eller lite humor kan räcka långt...
Jag skapade tråden för att jag ville höra att det verkligen inte finns något grönare gräs på andra sidan. Jag ville höra om det fanns människor som faktiskt inte känner att de blev lyckligare av att skaffa sig en älskare, oavsett om de blev påkomna eller ej. Hela syftet med tråden var att få hjälpa med att dunka de dumma tankarna om otrohet ur huvudet, vilket man nog förstår om man läser min text. Ibland kan förnuftet säga en sak och sexdriften en annan...
Jag har varit otrogen i mina tidigare förhållanden, men inte som gift. Då har det varit tillfälliga ons när andan, lusten och tillfälligheterna fanns. Sen mådde jag dåligt för att jag var livrädd att jag skulle bli påkommen och att den jag haft sex med skulle gå och skvallra för min pojkvän.
