Jag hade bytt jobb. Nu har jag som tur var aldrig upplevt en våldtäkt, men jag tror att risken är att man kommer bli väldigt elak i den situationen. Man tappar omdömet och börjar missköta brukaren, vara elak, plåga och hittar olika sätt att göra livet svårt för personen. Även om det är befogat så tror jag inte man vill eller kommer må bra av att riskera att bli sådan.
Det där med att folk ljuger när de berättar 20 år senare kommer från debatten med "förträngda minnen" (jag tror det var tidigt 90-tal), där ett fåtal socialarbetare och psykologer ofta med hypnos påverkade patienten att tro att hon hade blivit utsatt som barn.
Vilket var jäkligt hemskt egentligen. Tänk att ha minnet av att till exempel din pappa våldtog dig, fast han aldrig har gjort det. Men du bär på minnet av det likförbannat, det är en fruktansvärd sak att utsätta både "offer" och "förövare" för.
Men det där är absolut inte samma sak som att berätta om ett övergrepp som skedde för 20 år sedan som man hållt inom sig. Den debatten, och dessa socialarbetare och psykologers metod med att plocka fram "förträngda minnen" är en helt annan sak, där man planterar falska sådana minnen.