Är nått fel eller är det jag som är felet?

Det du beskriver är jättesvårt! För å ena sidan så tänker jag att ens partner inte ska lägga sig i vem man väljer att umgås med eller ska sätta regler för hur kontakten med ens vänner "får" se ut..
Men å andra sidan om min, i vanliga fall INTE svartsjuka, partner skulle ifrågasätta en relation som jag har så skulle det kanske ändå vara läge att ifrågasätta sig själv lite? Det dummaste man kan göra är väl att fortsätta kontakten som innan men i smyg!! Stå för det, eller lägg ner liksom!

Vad är det som de skriver som du uppfattar som flörtigt?

Små saker som fastnar hos mig tex. Hon bytte bild på social media och då skarv han på Messenger "Fasen vad bra du alltid blir på bild" följt av emojis... ingen stor grej egentligen men faktumet att han skriver där istället för att kommentera bilden på den aktuella plattformen förundrar mig....

Hon frågade honom i ett jobbrelaterat ärende "när vill du ha mig imorgon?" Svaret blev "hela tiden" och hjärt emojis...

Kanske övertolkar eventuell situation men kan inte skaka av mig det....

Låter som det är på väg att bli nåt mer är jobb. Jag skulle inte skriva så till kollegor, inte ens goda vänner. Helt klart flörtigt. Hur medvetet det är från hennes sida är svårt att veta, men nog finns det känslor hos minst en av dem.

Kan ju vara så att det bara är han som flirtar med henne? Hon kanske inte tycker att det är något särskilt, eller kanske tycker att det är lite kul, även fast hon inte har samma jargong tillbaks?
Om er relation känns bra förövrigt så var försiktig med att göra för stor grej av det här, det kan ha en tendens att förstöra mer än det gör nytta!

Tyvärr den jobbiga känslan som infinner sig hos mig också, hur tar man det då härifrån? Ta upp det igen, låtsas som inget för att "spionera" vidare? Inget känns som någon bra lösning....

Försöker att inte göra någon grej av det men känslan som jag har är svår att bli av med, förstår också att det jag väljer att gör härnäst påverkar... finns dessutom mycket mer än det jag skrev som exempel men inget jag skriver ut här. Kanske är han som är sån vad vet jag.....

Meningsfull kommentar!

Det är ju svårt att ge relevanta råd om du inte vill skriva det du kallar "mycket mer".
Samtidigt är det så svårt detta med relationer i arbetet. Det går nästan inte att reagera på saker/händelser i din sits, för då hänvisas det alltid till att "det är ju mitt arbete, vad skall jag göra".
Men det du berättar tillsammans med konferenser och enskilda resor till honom hade gjort att jag hade ifrågasatt deras relation med varandra. Hade nog inte nöjt mig med ett löjligt undvikande svar.

Förstår det men vissa saker kan jag inte skriva ut här tyvärr, har redan ifrågasatt den men tyckte inte det gav någon vidare respons eller förändring tyvärr. Det är väl bara bita ihop och försöka "glömma bort det" tills nått sker....

Ja då är det inte lätt, för dom exemplen du gett är ju inte så graverande...
Lite e-mojs i mess....?
Jag hade ändå inte bara bitit ihop och glömt, för det går ju inte att leva vidare i ett sådant förhållande där din tillit till henne tydligen försvunnit. Då gör man ju våld på sig själv, och det kan bara sluta på ett sätt. Det måste både du och hon förstå.

Så här hade jag gjort: Inte börja skrika och förbjuda,för då driver du henne i armarna på honom. Laga istället en god middag, ta hennes händer och förklara att du är rädd för att förlora henne men att det känns som att hon är på väg bort. Vinn henne med kärlek..

För ca. 2 veckor sedan gjorde jag något snarlikt det du beskriver, tog upp dialogen att det blivit lite intensivt och att hon inte pratat så mycket med om problem etc. Resultat av den kvällen blev att hon blev förbannad, åkte och handlade och skrev till han att hon blev förbannad på mig, smällde igen dörren och åkte. Jag vill inte driva bort henne men hur jag än gör blir det en viss distans....

Hon verkar ju helt slut i huvudet om hon stänger dörren till konversation på det sättet.
Jag skulle aldrig acceptera det..Kan man inte snacka lugnt och sansat om problem som dyker upp, utan att reaktionen blir sådan hade jag gjort slut.

Och sen ha mage att skriva till honom och beklaga sig över din oro och att ni bråkat om det...Nä, kicka henne, det är ju sjukt.

Jag skulle heller inte tycka det var ok. Om man bara gissar skulle jag tro att han uppvaktar henne och att din fru älskar uppmärksamheten hon får men inser inte riktigt vad hon håller på med. Hon har liksom normaliserat tillståndet och förstår inte att hennes beteende faktiskt är väldigt ojuste mot dig. 

Men att försöka få henne att fatta är nog inte det lättaste. Hon är fast i sin egen lilla bubbla. 

Tycker alla som har svarat (utom en) har kommit med mycket kloka råd.

En sådan händelse ska ni kunna prata om, och för din del innebär det att du behöver lägga upp samtalet på ett defensivt sätt så att hon inte drar taggarna utåt. Prata lugnt och sansat och be henne ge sin syn på situationen. Vrid och vänd på hennes perspektiv och låt henne ta del av ditt. Påminn henne under samtalet att du inte beskyller henne för nåt, utan att du behöver ventilera dina tankar och känslor. Förklara för henne att det har att göra med att du bryr dig om henne och värdesätter er relation, därför är det angeläget att du får prata ut om situationen med henne.

Om hon verkligen inte kan samtala med dig, då bör du ställa ett ultimatum; antingen pratar hon med dig, eller kommer du att distansera dig från er relation. Att leva i den här typen av ovisshet tycker jag kan likställas med psykiskt våld.

Jag tycker inte alls din oro är obefogad, jag hade känt precis likadant i din situation.
Det betyder givetvis inte att det faktiskt är något mellan dem, men det är viktigt att kunna ventilera vad man är bekväm med eller obekväm med i en relation.

Det finns många tecken med hennes beteende som jag tolkar som varningsklockor.
1: Hon är inte villig att lugnt sätt försöka prata med dig om det (förutsatt att du inte tacklar det ur en anklagande position)
Hon svarar med att bli förbannad vilket är ett defensivt beteende, antingen vill hon fortsätta med det hon gör eller så har hon absolut noll förståelse dig och varför det skapar obehag hos dig.
2: Hon flyr diskussionen, det betyder många gånger att man egentligen vet att man befinner sig i en gråzon.
3: Hon hör av sig till honom och berättar om att hon är förbannad på dig... detta är det absolut största varningstecknet av alla.
Skulle man fråga henne varför hon berättar för just honom om era bråk eller diskussioner skulle man säkert få svaret att han är en bra vän och lyssnare... men jag tror att man med säkerhet kan säga att hon har andra sådana personer i sin bekantskapskrets sedan innan.
Det jag skulle se som anledningen till att hon berättar detta för honom är för den uppmärksamhet hon får av honom, låt oss prata klarspråk, han tok flörtar med henne baserat på vad du skrivit tidigare och då visar hon för honom att "ni inte har det så bra alltid" för det resulterar i mer engagemang från hans sida och mer uppmärksamhet och uppskattning mot henne.

Nej...
Du ska sätta krav på att ni måste kunna prata om det här, lugnt och sansat.
Du har all rätt som partner att ha åsikter när det går till den här nivån och det måste hon kunna förstå, gör hon inte det så kan det vara ett tecken på att hon redan börjat kolla efter något som hon tycker känns bättre eller att hon helt enkelt tar dig för givet och att oavsett hur hon beter sig så kommer du finnas kvar.

Jag är tacksam för alla svar och synsätt... Jag vet inte riktigt hur jag ska tackla detta just nu. Känner mig åsidosatt och faktiskt värdelös, försöker vrida och vända på alla detaljer men allt det skapar är mer oro känsla. Ska försöka samtala igen men har ingen hög förhoppning om det samtalet. Hade inte barn, hus och allt annat som medföljer funnits hade jag nog inte suttit här och skrivit ut min frustration.... får se vad som händer.