Inlägg från: Bonusmamman14 |Visa alla inlägg
  • Bonusmamman14

    Får inte kalla mig mamma?!

    Okej, så en snabb fråga.

    Har ett bonusbarn på 5 år som de senaste månaderna har börjat kalla mig mamma istället för mitt namn eller ?bonusmamma?. Detta är något som kommit helt självmant från barnet och ingenting som blivit ?påtvingat? då jag själv blev tvingad att kalla min mammas nya för pappa som barn.

    Dock har barnets mamma nu fått reda på detta och verkar ha problem med det. Vi har på flera sätt fått veta att hon sagt till barnet att INTE kalla mig för mamma. Hon har även erkänt detta.

    Min tanke är då, kan man inte vara glad för att ens barn har en ny människa i sitt liv som den känner sådan tillit och trygghet och har sån bra relation till att den kan kalla personen mamma? Hur hade ni andra reagerat om ert barn kallade barnets andres förälders nya för mamma/pappa?

    Har inga egna biologiska barn men hade jag varit mamman hade jag blivit superglad om mitt barn kände den tryggheten med den nya partnern.

  • Svar på tråden Får inte kalla mig mamma?!
  • Bonusmamman14
    caveat emptor skrev 2019-03-27 08:49:33 följande:

    Nej, jag hade inte alls uppskattat om min son kallade någon annan för mamma. Jag hade förväntat mig att den kvinnan smidigt skulle tala om för mitt barn att hon inte är barnets mamma och att namn/smeknamn/whatever är det rätta sättet att tilltala henne.

    Om du själv får barn någon dag kommer du att förstå.


    Barnet vet om vad jag egentligen heter och att jag inte är dess biologiska mamma. Då vi pratat mycket om detta redan då barnet började kalla mig bonusmamma. Och vi fick förklara vad det betydde.

    Barnet bor även bara varannan helg hos oss så barnet vet vem dess biologiska mamma är.

    Jag själv har suttit i barnets sits där någon av mina föräldrar sagt att jag inte får kalla den nya för mamma/pappa, det är hemskt. I dagsläget har mina föräldrar dock ändrat uppfattning och tycker att det är självklart att jag bla. ska få kalla min mammas man för pappa då han varit med i mer än halva mitt liv.
  • Bonusmamman14

    Det handlar inte om att jag måste bli kallad mamma för att jag ska må bra. Vill barnet kalla mig för mamma för att barnet känner sig trygg med mig och känner att det ser mig som en av sina mammor så får barnet göra det. Tilläggas även att barnets pappa plus samtliga i familjen omkring säger mitt namn, och inte mamma, när dem pratar med barnet. Så det blir inte ?gå och fråga din mamma om du får det?, utan det är mitt namn som sägs.

    Jag har även full förståelse för att det kan kännas för mamman, det har jag. Men att sedan sitta och säga till barnet att det inte får kalla mig för mamma (vilket hon gjort direkt till barnet) istället för mig eller pappan, men ändå tvinga barnet att kalla hennes nya för ?pappa-****? är för mig bara helt fel. Hade det varit annorlunda om barnet sagt ?mamma-******? till mig? Ska vi säga åt barnet att kalla mig det istället om det nu vill kalla mig mamma? Det känns inte naturligt i sådana fall.

    Jag struntar egentligen i om barnet kallar mig vid namn, bonusmamma, bonusförälder eller mamma. Så länge det trivs med mig och känner sig trygg är jag glad oavsett, så länge barnet känner själv att det vill kalla mig för vad det nu är.

    Men när barnet får rätta sig själv, när mamman inte ens är i närheten, och kallar mig vid namn eller bonusmamma så blir jag upprörd att det ska behöva känna så.

  • Bonusmamman14
    Frejv skrev 2019-03-27 10:19:26 följande:

    Du har inte skrivit tidigare att mamman tycker att hennes nya ska kallas pappa. Då känns det lite som en annan sak.


    Nej jag såg att det inte kom med i det ursprungliga inlägget.

    Men mamman tycker att barnet ska kalla hennes nya för ?pappa-******? och nästintill tvingar barnet att säga det, då man hör på barnet att det inte vill göra det också säger det för att ?behaga? mamman, men tycker inte att det alls är okej att barnet kallar mig för sin mamma eller ?mamma-******?.
Svar på tråden Får inte kalla mig mamma?!