Får inte kalla mig mamma?!

Barnet vet om vad jag egentligen heter och att jag inte är dess biologiska mamma. Då vi pratat mycket om detta redan då barnet började kalla mig bonusmamma. Och vi fick förklara vad det betydde.

Barnet bor även bara varannan helg hos oss så barnet vet vem dess biologiska mamma är.

Jag själv har suttit i barnets sits där någon av mina föräldrar sagt att jag inte får kalla den nya för mamma/pappa, det är hemskt. I dagsläget har mina föräldrar dock ändrat uppfattning och tycker att det är självklart att jag bla. ska få kalla min mammas man för pappa då han varit med i mer än halva mitt liv.

I alla sådana här fall måste faktiskt barnen få bestämma! Ska man kuva ett barn, säga att de inte får säga vissa ord, ge dem dåligt samvete om de råkar säga fel? Är det små barn kan det helt enkelt vara enklare för dem att kalla båda för mamma, det är ju vi vuxna som envisas med att skilja på "ditt och mitt". 

Tycker alla ni som så hårdbarkat bara skriker NEJ om en bonusförälder råkar bli kallad mamma eller pappa kanske borde fundera över varför ni blir så upprörda. Man blir inte mindre förälder för att ens barn har en bonusförälder. 

Att ett barn kallas en bonusförälder mamma eller pappa behöver inte betyda att den inte älskar sin biologiska förälder. 

Någon skrev om att respektera mamman, men det har väl inget med saken att göra tycker jag. Det här har enbart med barnet att göra, och att skapa en bra och trivsam miljö där barnet inte ska känna sig skuldbelagt för att man har en förälder med mindrevärdskomplex. Det får man, ärligt talat, hantera själv och vara vuxen.