Får inte kalla mig mamma?!

"Erkänt" kräver att någon anklagar henne. Det är tydligt var ts står. Jag anser inte att en mamma behöver "erkänna" att hon korrigerar sitt barn när hon säger fel.

Så ja, Brumma, man kan läsa en text på olika sätt.

Jag blir lite orolig för hur det var när du kom in i bilden och din mans ex just fått barn. Hur mycket ansåg ni då att hon som mamma inte fick bestämma? Hon hade väl just fött barn och hade en liten bebis?

Alla läser text olika men jag tycker att det framgår tydligt att TS inte har någon förståelse alls för mamman i den här situationen. Hon förstår inte och vill inte förstå att detta kan vara känsligt.

Att hon sedan uttrycker andra saker senare i tråden lägger jag mindre vikt vid eftersom jag tycker att bristen på förståelse lyser igenom så starkt i TS.

Jag tycker även att det låter som att de själva påverkat barnet genom att DE tidigt har infört titeln bonusmamma.

Utöver detta tycker jag att det är ganska tydligt att TS inte gjort några försök alls att bromsa detta. Om mamman nu sagt till barnet att hon inte vill att barnet säger mamma, varför inte då redan där försöka hitta någon kompromiss eller lösning? Istället bara köra på för att hon tycker mamman har fel och inte heller kunna vara nöjd med att bli kallad mamma XXXX heller låter tjurskalligt

Jag håller med om att TS kunde visat mer förståelse. Det ÄR jobbigt för mamman. Och ja, man kan absolut ha samtal med barnet om vem som är mamma och hur det påverkar de runt barnet.

Samtala, ha förståelse men låta barnet själv fatta beslut om sina närnaste relationer.

Fast det stämmer ju inte. "Mamma" har flera betydelser, vilket lätt inses när man börjar titta på annat än vanliga familjekonstellationer. Ta ett adopterat barn, t.ex. Det vore helt orimligt om det inte fick kalla det par som adopterat henne för sina föräldrar och mamma/pappa. Det innebär ju att "mamma", utöver betydelsen "biologisk mor" också är ett namn på en roll i en familj och ens relation till den rollen. Ett adopterat barn har alltså två mammor men med olika betydelse. En mamma som i rollen mamma och en mamma som i biologiska modern.

Samma sak borde rimligtvis gälla barn till skilda föräldrar där det finns nya partners hos föräldrarna. När den nya partnern börjar ta rollen av mamma/pappa i den familjen, för det barnet, så är väl även rimligt att de klassas som mamma/pappa när barnet är där, om så barnet vill.

Jag har full förståelse för att det svider när man blivit delvis ersatt i sin roll hos sitt barn men det får man nog ta och acceptera. Att barnet börjar kalla andra för mamma/pappa ändrar ju inte det faktumet men det gör det tydligt, vilket väl är det som svider. Man blir ju inte mindre ersatt bara för att man förbjuder sitt barn att kalla den andra parten för mamma/pappa, så det hela handlar ju bara om att försöka dölja ett faktum för sitt ego.

Det är en såpass känslig titel för biologiska föräldrar. Såpass känslig och djupt rotad från födseln att det inte borde finnas utrymme för fler tolkningar. Du kan vara en viktig vuxen för barnet. Till och med en bonus-, plast-, gummi-, eller styvförälder.

Det är inte ditt barn och du har inte rätten att ta anspråk på att titulera dig som mamma eller pappa eller vårdnadshavare varken sakligt eller juridiskt, tycka vad man vill om den saken men så är det. Det är inte ditt barn på papper. Adopterade barn blir juridiskt ditt barn. Du blir dess vårdnadshavare och därför även deras mamma/pappa på alla instanser. Att en bonusförälder går in och förespråkar användandet utav en titel den inte har rätt till anses inte av pedagoger vara från barnets bästa. Skulle barnet säga att den hellre vill bo hos sin bonusmamma så får denne inte det utan den riktiga mammans godkännande. En bonusmamma får inte ta avgörande beslut rörande barnet utan det är upp till barnets riktiga föräldrar. Detta även inkluderade adoptivföräldrar som är barnets "riktiga" föräldrar. Att inte veta vuxna står i deras hirearki kan skapa många bekymmer i barnets tankegångar och värderingar när vi vuxna tycker och säger olika. Vilken mamma bestämmer mest egentligen? Visst kan barnet tycka att bonusmamma är mycket roligare än sin biologiska mamma och hellre gör som hon säger. Men aldrig npgonsin kan bonusmamman styra över barnet om mamman sätter sig emot. Vem ska barnet lyssna på? Det har ingen aning om båda är "mamma".

Sen att tycka att man är en förälder och att vara det rent juridiskt är två helt olika saker. Det ligger makt i att vara en mamma eller pappa. Som bonusmamma eller bonuspappa har du inte den makten i vårt samhälle. Du är en viktig vuxen för barnet, men aldrig en mamma eller pappa. Detta är även viktigt för barnet att få grepp på för barnets bästa.

Jag tycker själv att man borde få kalla sig vad man vill men tyvärr håller det inte i verkligheten. Så därför är det bonusförälder och mamma/pappa som gäller.

Skulle bara vilja svara på det där om vem som bestämmer..

Eftersom bonusmamman i de flesta fall lever med pappan så står "bestämmandet" sällan mellan vad mamma säger vs vad bonusmamma säger - utan vilka regler som finns i de olika hemmen.

För - oavsett om mamman är bonus biologiska mamma har hon faktiskt inte något överhuvudtaget att säga till om hemma hos oss. Dessutom lär sig barn väldigt snabbt att olika regler gäller på olika ställen. ÄVEN om de kallar båda mamma så VET barn vem som är den faktiska mamman.

Så även om mamman sätter sig emot ngt bonusmamman säger spelar det ingen roll, om det bonusmamman säger gäller i deras hem.

Frågor som berör barnet där båda föräldrars samtycke krävs. En bonusmamma kan aldrig neka en biologisk mamma att ta med barnet utomlandssemester. En bonusmamma kan aldrig någonsin söka hjälp för barnet hos bup, aldrig någonsin byta skola för barnet, aldrig någonsin bevilja barnet psykologisk hjälp av kurator eller psykolog. Detta är sånt som mamman och pappan kan bestämma. Diskussionen handlar inte om det är tillåtet att äta godis på varsager osv. Det är inte något som bara kan bestämmas av en mamma eller pappa.

Det är sånt jag menar med att en bonusförälder inte har någon bestämmanderätt gällande frågor som rör barnet. Där är det mamma och pappa som bestämmer vad vi än tycker om saken. En bonusförälder kan aldrig förlikna sig med "mamma" eller "pappa" i det avseendet. Så varför inte skilja dem åt för att inte skapa förvirring hos barnet? En viktig vuxen för barnet är minst lika, om inte mer, imponerande än mamma eller pappa. Men det gör det inte rätt att titulera sig som det då det saknas så mycket för att det ska hålla i verkligheten.