Får inte kalla mig mamma?!

Frågor som berör barnet där båda föräldrars samtycke krävs. En bonusmamma kan aldrig neka en biologisk mamma att ta med barnet utomlandssemester. En bonusmamma kan aldrig någonsin söka hjälp för barnet hos bup, aldrig någonsin byta skola för barnet, aldrig någonsin bevilja barnet psykologisk hjälp av kurator eller psykolog. Detta är sånt som mamman och pappan kan bestämma. Diskussionen handlar inte om det är tillåtet att äta godis på varsager osv. Det är inte något som bara kan bestämmas av en mamma eller pappa.

Det är sånt jag menar med att en bonusförälder inte har någon bestämmanderätt gällande frågor som rör barnet. Där är det mamma och pappa som bestämmer vad vi än tycker om saken. En bonusförälder kan aldrig förlikna sig med "mamma" eller "pappa" i det avseendet. Så varför inte skilja dem åt för att inte skapa förvirring hos barnet? En viktig vuxen för barnet är minst lika, om inte mer, imponerande än mamma eller pappa. Men det gör det inte rätt att titulera sig som det då det saknas så mycket för att det ska hålla i verkligheten.

Men hur vet vi att et barn är förvirrat av att säga mamma till två personer? Om ett barn växer upp med två homosexuella mammor så är det ju samma. Tror vi dom också är förvirrade då? Jag har varit i det yngsta barnets liv sedan hen var 2 år, äldsta barnet sedan hen var 3. Idag är dom 5 och 7. Dom vet ingen tid innan mig, dom har inga riktiga minnen från pappas liv med mamma. Dom har bara levt med mamma och så pappa och "mitt namn". För dom är normaliteten att ha två kvinnliga förebilder i sina två hem. Två kvinnor som i olika hem gör ganska mycket samma saker. Så vad vore så konstigt med att dom ser det som att dom har två mammor och nån gång kallar mig det? 

Nej t

Håll relationen cool och låt det vara som det ska vara. Ta den juridiska fajten om du kånner att det är viktigt för dig att hävda titeln. Nej just det ja.. Låt pappan ta fajten, för du kan inte.

Nej två mammor är inget konstigt för ett barn med samkönad relation hos sina föräldrar. Tycker du det eftersom du tar upp det? Ett barn kan ha två mammor eller två pappor. 2 vårdnadshavare är normen. Det finns säkert de som har 3 vårdnadshavare också men den konstellationen hör inte till normen och givetvis är det ett sällsynt undantag.

Jag tycker personligen inte att det är ett bekymmer i sig att du blir kallad mamma eller att du tycker det inte är mer än rätt då som du beskriver har varit en del utav nästan barnets fulla uppväxt. Men du har oavsett inte rätt till den titeln för du är inte barnets vårdnadshavare och brukande utav den titeln är uppenbart en känslig punkt för barnets mamma, dvs inte dig. Låt inte det gulliga överrösta vad som är rätt och fel. Du har lika lite rätt att ta anspråk på den titeln när detta inte sker på den riktiga mammans tillåtelse. Varför krångla till det och skapa osämja över detta överhuvudtaget? Du är ju inte barnets mamma och har inte rätten på din sida att agera utifrån det. Vill du få facit kastat i ansiktet på dig kan du ju prova ta med barnet till skatteverket för att ändra efternamn till exempel. Nu vet jag inte hur du och din make har det men låt säga att ni ska gifta er och ni ska ta ditt efternamn eller göra ett bindestreck. Ni får inte hur mycket ni eller barnet önskar ändra barnets efternamn utan att barnets mamma godkänner ändringen. Det krävs ett godkännande från den andra föräldern, för du är inte en förälder till barnet och har inte rätten att ta sådana beslut som bara en mamma och pappa kan göra. Eller varför inte prova hämta ut ett pass hos polisen utan mammans godkännande.

Hur mycket du än vill vara mamma till barnet så är du inte det. Ytterligare exempel... Separerar du och din nuvarande av någon anledning har du aldrig rätten att söka ensam vårdnad av barnet. Det hade en förälder till barnet fått göra. Du kan inte starta en tvist i rätten om det handlar om barnet. Det är upp till mamman och pappan att ta sånt.

Hur vi än vrider och vänder på det är du inte mamma till barnet i annat avseende än att barnet kallar dig för det och barnets riktiga mamma blir sur över det.

Håll relationen cool och låt det vara som det ska vara. Ta den juridiska fajten om du kånner att det är viktigt för dig att hävda titeln. Nej just det ja.. Låt pappan ta fajten, för du kan inte.

Alltså du har ju verkligen missat hela poängen. Vårdnadshavare och betydelsen av mamma är två helt olika saker.