• Äldre 27 Mar 08:46
    6634 visningar
    268 svar
    -7
    268
    6634

    Får inte kalla mig mamma?!

    Okej, så en snabb fråga.

    Har ett bonusbarn på 5 år som de senaste månaderna har börjat kalla mig mamma istället för mitt namn eller ?bonusmamma?. Detta är något som kommit helt självmant från barnet och ingenting som blivit ?påtvingat? då jag själv blev tvingad att kalla min mammas nya för pappa som barn.

    Dock har barnets mamma nu fått reda på detta och verkar ha problem med det. Vi har på flera sätt fått veta att hon sagt till barnet att INTE kalla mig för mamma. Hon har även erkänt detta.

    Min tanke är då, kan man inte vara glad för att ens barn har en ny människa i sitt liv som den känner sådan tillit och trygghet och har sån bra relation till att den kan kalla personen mamma? Hur hade ni andra reagerat om ert barn kallade barnets andres förälders nya för mamma/pappa?

    Har inga egna biologiska barn men hade jag varit mamman hade jag blivit superglad om mitt barn kände den tryggheten med den nya partnern.

  • Svar på tråden Får inte kalla mig mamma?!
  • Äldre 27 Mar 10:23
    #21
    Frejv skrev 2019-03-27 10:19:26 följande:

    Du har inte skrivit tidigare att mamman tycker att hennes nya ska kallas pappa. Då känns det lite som en annan sak.


    Nej jag såg att det inte kom med i det ursprungliga inlägget.

    Men mamman tycker att barnet ska kalla hennes nya för ?pappa-******? och nästintill tvingar barnet att säga det, då man hör på barnet att det inte vill göra det också säger det för att ?behaga? mamman, men tycker inte att det alls är okej att barnet kallar mig för sin mamma eller ?mamma-******?.
  • Äldre 27 Mar 10:36
    #22
    -1 +2

    Vi kan ju notera i tråden här att de flesta argument mot att barnet får kalla henne för "mamma" handlar om mammans känslor, inte om barnets känslor och mående. Bara för att sätta lite perspektiv på det.

  • Anonym (styvf­örälde­r)
    Äldre 27 Mar 11:14
    #23

    Det är absolut fel ifall mamman tycker att barnet ska kalla sin nya man för Pappa och namnet men det verkar konstigt att mamman mot barnets vilja tvingar det att säga pappa plus namn till honom men att barnet med glädje säger mamma till dig.

    Barnet har förstås känslor för dig som är jättebra att ha, du är en trygg person för henne men du är den vuxna och då vägleder man  barnet och därför ska du säga att du vill kallas för ditt namn, barnet är 5 år och kan inte avgöra vem som ska kallas vad, du får respektera barnets mamma att hon inte vill att barnet ska kalla dig för mamma. Hon kan faktiskt i egenskap av mamma bestämma det, du kan som bonusmamma inte bestämma det.

    Det låter som ni för en kamp mellan er, du verkar vilja att barnet ska kalla dig mamma för att likställas med mammans familj.
    Men om barnet bor större delen av tiden hos sin mamma blir hon huvudperson.
    Varför bor barnet inte varannan vecka? beror det på avstånd????
    Barnet kanske tror att du vill bli kallad mamma men barnet är som sagt 5 år kan inte avgöra vad som är lämpligt.
    Men barnet kommer inte att bli ledsen för att det ska säga ditt namn istället för mamma, visa att du är den vuxna och är en bra förebild för barnet så kommer ni att få en bra relation långt upp i åldern.
    Barnet kommer att komma på att det är konstigt att säga mamma till två stycken om ett tag, skillnad hade varit ifall barnet inte träffade sin mamma.
    Nu bor barnet till största del hos sin mamma så du får respektera hennes vilja.
    Det är mamman som är barnet förälder.

  • Äldre 27 Mar 11:43
    #24
    caveat emptor skrev 2019-03-27 10:18:36 följande:

    Det handlar inte om att förbjuda barnet nånting, det handlar om att du som vuxen talar om för barnet att du föredrar att bli kallad nånting annat. Om nu barnets mamma inte vill att barnet ska kalla dig mamma borde du respektera det och i möjligaste mån få barnet att kalla dig nånting annat UTAN att förbjuda eller smutskasta mamman. Sånt tillhör föräldraskapet, kunna hantera jobbiga saker på ett bra sätt.


    Bra sagt
  • Anonym (ta det lugnt)
    Äldre 27 Mar 12:38
    #25
    -1 +3

    I alla sådana här fall måste faktiskt barnen få bestämma! Ska man kuva ett barn, säga att de inte får säga vissa ord, ge dem dåligt samvete om de råkar säga fel? Är det små barn kan det helt enkelt vara enklare för dem att kalla båda för mamma, det är ju vi vuxna som envisas med att skilja på "ditt och mitt". 

    Tycker alla ni som så hårdbarkat bara skriker NEJ om en bonusförälder råkar bli kallad mamma eller pappa kanske borde fundera över varför ni blir så upprörda. Man blir inte mindre förälder för att ens barn har en bonusförälder. 

    Att ett barn kallas en bonusförälder mamma eller pappa behöver inte betyda att den inte älskar sin biologiska förälder. 

    Någon skrev om att respektera mamman, men det har väl inget med saken att göra tycker jag. Det här har enbart med barnet att göra, och att skapa en bra och trivsam miljö där barnet inte ska känna sig skuldbelagt för att man har en förälder med mindrevärdskomplex. Det får man, ärligt talat, hantera själv och vara vuxen. 

  • Anonym (ta det lugnt)
    Äldre 27 Mar 12:40
    #26
    -1 +1

    Förtydligande: 

    Det ska komma naturligt för barnet vad den kallar en, man ska givetvis inte tvinga barnet säga mamma eller pappa till bonusföräldern om den inte vill. Det går åta båda hållen. 

  • Äldre 27 Mar 12:54
    #27
    -1 +2
    Anonym (ta det lugnt) skrev 2019-03-27 12:38:09 följande:

    I alla sådana här fall måste faktiskt barnen få bestämma! Ska man kuva ett barn, säga att de inte får säga vissa ord, ge dem dåligt samvete om de råkar säga fel? Är det små barn kan det helt enkelt vara enklare för dem att kalla båda för mamma, det är ju vi vuxna som envisas med att skilja på "ditt och mitt". 

    Tycker alla ni som så hårdbarkat bara skriker NEJ om en bonusförälder råkar bli kallad mamma eller pappa kanske borde fundera över varför ni blir så upprörda. Man blir inte mindre förälder för att ens barn har en bonusförälder. 

    Att ett barn kallas en bonusförälder mamma eller pappa behöver inte betyda att den inte älskar sin biologiska förälder. 

    Någon skrev om att respektera mamman, men det har väl inget med saken att göra tycker jag. Det här har enbart med barnet att göra, och att skapa en bra och trivsam miljö där barnet inte ska känna sig skuldbelagt för att man har en förälder med mindrevärdskomplex. Det får man, ärligt talat, hantera själv och vara vuxen. 


    Man behöver också lära sina barn att vissa namn/tillmälen är bundna till speciella personer. Någon annan här i tråden hade ett bra exempel angående att kalla sin kollega älskling. De flesta hade nog reagerat om deras respektive hade kallat någon utanför den närmsta familjen för älskling.

    Jag skrev aldrig att barnet ska förbjudas att kalla TS för mamma men att hon kan vara vuxen nog att försöka sätta sig in i mammans situation och tala om för barnet att hon föredrar att bli kallad något annat än just mamma.

    Nu har det ju framkommit vissa saker om mamman som inte framgick från början men man kan trots det försöka hantera det vuxet. Om barnet propsar på att fortsätta kalla TS för mamma har TS ändå gjort det hon kan innanför ramen för barnets välbefinnande.
  • Äldre 27 Mar 12:55
    #28
    -1 +2

    Har inte läst alla svar men tillräckligt många för att känna mig udda... Mina barn kallar både mig o bonusmamma för mamma och jag är och har alltid varit helt ok med det. För att förenkla det så lägger vi till namnet när det behövs, så man förstår vem man pratar om tex "Jag va med Mamma-Anna på biblioteket" eller "Mamma-Linda följer med dig till tandis" Det är inget vi bestämt, utan bara blivit så o de känns bra och naturligt. Även barnens halvsyskon kallar mig för mamma när han är med oss, för de har ju hans syskon alltid gjort.

    Jaja, alla gör väl som dom vill, bara man är överens????

  • Äldre 27 Mar 12:56
    #29
    +4
    Frejv skrev 2019-03-27 10:19:26 följande:

    Du har inte skrivit tidigare att mamman tycker att hennes nya ska kallas pappa. Då känns det lite som en annan sak.


    Reagerade också på det. Och för mig blev det lite som en "efterkonstruktion" då den "detaljen" är ganska avgörande och förändrar saker en hel del.

    Men vad vet jag :)
    I'm not bossy. I just have better ideas than you
  • Anonym (Chris­tina)
    Äldre 27 Mar 13:11
    #30
    Anonym (ta det lugnt) skrev 2019-03-27 12:40:05 följande:

    Förtydligande: 

    Det ska komma naturligt för barnet vad den kallar en, man ska givetvis inte tvinga barnet säga mamma eller pappa till bonusföräldern om den inte vill. Det går åta båda hållen. 


    Är bra om det är lika naturligt för styvmamman bli kallad mamma.För alla känns det inte rätt och det kan barnet acceptera med tiden.
Svar på tråden Får inte kalla mig mamma?!