Skickat ungarna i säng 20:10 en lördag

Varannan helg är barnen hos mig samt alla veckor.

Fredagar brukar jag ha fredagsmys med barnen. Lördagarna brukar dom få pyssla lite med vad dom vill efter att lillan lagt sig. Läsa tidning, spela mobil, titta på film t ex.

Idag har jag ägnat dagen åt att i stort sätt göra saker med dom. Vi hade en lugn förmiddag, åt frukost ihop, dom lekte klädde sig medans jag städade undan efter fredagskvällen.

Sen åkte vi iväg mot köpcentrat för att köpa pokemonkorten pojken längtar efter och slajm ingredienserna flickan gjort en lista för.

Dessa saker samt kafébesök och snabb mindre matinhandling avklarad åkte vi hem.

Spelade Pokémon med pojken, mannen gjorde middag. Åt sedan, vi vuxna turades om Att spela korten med pojken och ägnade ca 1 - 1/2 timma helt åt slajm tillverkning.

Kl 1930 ber jag barnen plocka iordning i rummet. 30 minuter senare är det skrik o gap påväg mot bråk inne I barnens rum.

Går in och avbryter och berättar att eftersom dom inte gjort det jag bad om så blir det sängen.

Känner mig så taskig, gör ni också det när det blir konsekvens?

Det är inget nytt det här, försöker vara konsekvent men får alltid dkuldkönslor. Vill att vi alla i familjen känner att vi fått göra något vi längtar efter under veckorna. Förväntar mig och har förklarat för barnen om o om att för att få det man vill måste man göra sänt som är mindre kul först.

Det får bara inte hem.

Förbereder dom på vad som hända skall, påminner när det börjar flyta ut men ganska ofta blir det till slut tråkigheter.

Hur hanterar ni sådana hör situationer? Får ni skuldkänslor?

Men många barn (och vuxna) blir på dåligt humör när de är trötta så för mig är det en ganska naturlig reflektion att barn som är bråkigare och stökigare än normalt kanske är i behov av att gå och lägga sig. Vuxna kan få sig en kopp kaffe. Det finns många barn som inte har lärt sig att lyssna och tolka signaler om trötthet. Och jag tvivlar på att det är ett resultat av vår moderna livsstil då jag har sett både apungar och hundvalpar som inte har velat vila när deras föräldrar har tyckt att det var tid för det. 

Då är det nog mest språket som skiljer åt, för mig så har det att skicka någon i säng inga negativa associationer. Jag skicka mina barn i säng och det är för det mest hur mysigt som helst.

Men jag har även mycket svårt att se den praktiska tillämpningen av att skilja mellan konsekvenser och straff. Naturliga konsekvenser är ju ofta så gräsliga att det är vårt ansvar som föräldrar att skydda våra telningar från dem och gränsen mellan logiska konsekvenser och straff är flytande. Så en del saker som du skulle klassa som straff skulle jag nog kunna spinna som konsekvenser och tvärt om. För många ilskna, trotsiga, ledsna barn kommer även den mest logiska konsekvens att tyckas hård. En fördel med straff är att de per definition minskar frekvensen av beteendet och därför i alla fall har effektivitet på sin sida, vilket inte är oviktigt i skarpt läge.

Men oavsett vad de är så tar de inte itu med orsaken, vilket i det här fallet kan vara trötthet, och löser därför inga problem i sig själva.