Apropå Astrid Lindgren och figurernas föräldrar

När det gäller Pippi så är ju förutsättningen för hennes fria liv att hennes mor är död och hennes far bortrest (+ hennes styrka och guldpengar).

När det gäller Rasmus på luffen så var också förutsättningen för hans liv med luffaren att han var föräldralös och rymde från barnhemmet. De par som letade barn på barnhemmet ville bara ha "flickor med lockligt hår".

I en saga så var ett syskonpar föräldralösa och utnyttjades hårt av "fosterföräldrarna"/bondeparet. De hittade en underbar trädgård som de lekte i på vägen hem från skolan. Och en dag stängde de grinden och kom aldrig "hem" mer.

Men i många av hennes mest kända böcker lever bägge föräldrarna (Emil-böckena, Bullerbyn, Madicken).

Fördelarna med döda/frånvarande föräldrar är två:

De kan uppleva mera äventyr, som i Pippiböckerna

Det är mera synd om de barnen, de är ensamma och ibland illa behandlade
Rasmus på luffen, Mio min Mio och Sunnanäng.
Sen blir ett lyckligt slut (Rasmus får fosterföräldrar, Mio hittar sin far och barnen i Sunnanäng stannar i paradiset). Mio upplevde äventyr också, han måste kämpa mot riddar Kato.

Många klassiska flickböcker har föräldralösa flickor som huvudpersoner. Men det borde kanske tas upp i en särskild tråd. När det gäller Astrid Lindgrens böcker tycker jag det snarare är övervikt på barn med föräldrar i livet.

Fördelarna med döda/frånvarande föräldrar är två:

De kan uppleva mera äventyr, som i Pippiböckerna

Det är mera synd om de barnen, de är ensamma och ibland illa behandlade
Rasmus på luffen, Mio min Mio och Sunnanäng.
Sen blir ett lyckligt slut (Rasmus får fosterföräldrar, Mio hittar sin far och barnen i Sunnanäng stannar i paradiset). Mio upplevde äventyr också, han måste kämpa mot riddar Kato.

Många klassiska flickböcker har föräldralösa flickor som huvudpersoner. Men det borde kanske tas upp i en särskild tråd. När det gäller Astrid Lindgrens böcker tycker jag det snarare är övervikt på barn med föräldrar i livet.