Mamma med förlossningsdepression

För två månader sedan fick vi vårt första gemensamma barn. Mamman har en på 6 år från ett tidigare förhållande.

Efter ungefär en vecka efter förlossningen drabbas mamman av pts (posttraumatisk stressymptom), dagligt tal förlossningsdepression. Hennes psykolog har gett henne råden att vila mycket, bara göra det som känns roligt, avsätta en bestämd tid i veckan då hon ska ha egentid och den får inte ändras, äta varierad mat på bestämda tider.

För att hon ska kunna följa rekommendationerna utför jag alla hushållssysslor, flaskmatar bebisen samt hämtar/lämnar på förskolan, matar bebisen alla de gånger han vill ha mat på nätterna för att mamman ska få sova. Tyvärr så sover hon inte på nätterna utan ligger bara och lyssnar på honom när han sover eller när jag matat honom.

Nu när det snart gått två månader börjar jag känna mej sliten och orkeslös. Att aldrig få sova en hel eller större del av en natt, att inte kunna sova på dagarna eller få någon hjälp/stöttning av mamman tar ut sin rätt.

Jag blir lätt irriterad på mamman, oengagerad, trött och tycker inte att något är roligt.

Vad ska jag göra? Är det så här det är att vara förälder ihop med en förälder med pts?

Har pratat med mamman om att det här inte funkar. Att hon måste få hjälp med att kunna sova på nätterna så hon inte sover bort hela dagarna utan att vi då kan hjälpas åt med sysslorna men då var det jag som inte förstod sjukdomen.

Jag behöver råd för snart orkar inte jag längre men måste ändå orka för bebisen har ingen annan än mej.